Krönika: Två sidor av samma mynt
Kvällens händelser på Söderstadion chockade många, ur nästan ingenting förvandlades en fotbollsläktare till en krigszon. "Varför?" är nog frågan de flesta ställer sig efter en händelse som denna.
"Matchen avbruten - efter publikskandal" och "Skandalscener på Söderstadion när Hammarby föll", så lyder rubrikerna i landets två största kvällstidningar efter fredagens match mot Assyriska. Nu dör fotbollen för femtioelfte gången i rad, och pressarna rullar varma samtidigt som tidningsredaktionerna cashar in.
Säga vad man vill om detta, men jag kommer personligen aldrig att försvara ett våldsamt beetende, det är också en av anledningarna till varför jag skriver denna krönika (vilket ni snart kommer att förstå). Att vuxna människor på en fotbollsläktare tar sig friheten att kasta snusdosor, tändare och diverse andra ting mot gemene människa - gör mig stum av förundran. När så ännu en gång skedde valde några i klacken att ta lagen i egna händer, och försöka identifiera de/den skyldiga/-e. Ett så kallat "internbox" uppstod, det finns faktiskt en egen benämning för denna underliga företeelse, varpå stämningen blev laddad och hätsk. Att denna situation ens skall behöva uppstå, känns så otroligt fel på alla sätt.
Det är ungefär från denna tidpunkt som något går snett, ack så snett. Ett antal poliser, iklädda full kravallmundering väljer att gå upp på läktaren - ja, ni kanske redan här förstår vilket dumt beslut det faktiskt var. Och vilken entré de så gjorde! Batongslagen ekade under norras trätak, och de varvades av slag och sparkar från redan adrenalinstinna och nu ännu mer provocerade människor på läktaren.
Känslor av rädsla, medkänsla och ilska blandades inom mig - när jag på avstånd, turligt nog, såg på när de blåklädda måttade slag mot allt som rörde sig i deras närhet. När jag så trodde att det kanske höll på att lugna ner sig, så gick det ännu ett steg längre. Liter och åter liter av pepparspray spreds i den friska majluften och skapade en skada av sällan skådad skala. Oskyldiga människor, många av de barn och pensionärer, fick sin fredagskväll förstörd av den förkastliga sprayen - svullna ögon och likbleka ansikten kunde skådas nästan överallt.
Egentligen var inte detta tänkt som en redogörelse över kvällens händelser, som jag också återberättat ur egna ögon på ett högst personligt, utan nu kommer vi till det jag på riktigt vill belysa. Nämligen ordningsmaktens befogenheter och rättigheter, som så många gånger förr förts på tal utan någon större förändring någonstans. Är det kanske så att en fotbollssupporters rättigheter i dagens Sverige, inte är lika med en vanlig medborgares?
Från polisens sida talas det om nolltolerans, taktiska insatser och hårda motaktioner - med målet att säkerställa den "genomsnittlige besökarens" säkerhet på fotbollsarenorna. Gång på gång misslyckas de fatalt, exempelvis också i många av de senaste årens hockeyderbyn mellan AIK och Djurgården, då mängder av oskyldiga besökare istället tar skada än gynnas av polisens agerande.
Varför låter vi detta gång på gång ske i ett land som skall föreställa en utvecklad demokrati? Jag vet inte, kanske beror det på några få felaktiga beslut av ett begränsat antal poliser i stundens hetta, kanske på grund av en insatsledares ensamma felbeslut. Jag menar, de är ju också bara människor som kan göra misstag, precis som du och jag. Men när detta gång på gång tillåts hända och till och med försvaras av massmedia, känns det tyvärr inte längre som en olägenhet utan snarare som ett illavarslande mönster i beteendet inom den svenska poliskåren. Men jag vill dock tro att det finns möjlighet till förändring, det är också därför jag skriver denna text. Att dra alla poliser över en kam, känns fel och orätt. Jag dock att vi borde kunna ställa högre krav på de som har i uppgift att beskydda samhället, och ultimat också mig i egenskap av privatperson. Det är också jag som finansierar deras arbete i form av skattepengar, och på ett förvrängt sätt också genom mitt biljettköp till matchen.
Förändring krävs i många led, såväl inom Hammarbys egna som hos polisens. Och förmodligen så lär också en av dessa aktörer granska kvällens händelser noga efter bästa möjliga förmåga, och dra stor lärdom av det i strävan att försöka undvika något liknande. Gissa vilken jag menar?
Ledtråd, det är inte polisen.
(OBS, låter artikelkommenteringen vara öppen tillsvidare. Missbruka inte detta!)