Krönika: Uppsala är blåsvart men matchen var gulsvart
”Det var så bra, det var så läckert och Sirius hade inte en chans”
Sirius tillhörde länge en väldigt exklusiv skara. Den av ytterst svåra bortamatcher som inte
spelas i Allsvenskan. Jag minns ett antal möten i Svenska cupen där vi hade förtvivlat svårt att verkligen lyckas. Att Sirius tog senare tog sig upp i Allsvenskan gjorde det inte lättare för någon (inte bara Elfsborg hade svårt för Uppsalalaget) men att mötena kom ofta gjorde kanske att det blev lättare att studera sin motståndare.
Oavsett anledning har vi lyckats ganska bra på senare tid. 2020 slutade förvisso båda
matcherna oavgjort men minst en av dom blev så efter att Sirius lyckades få till kvitteringen i
slutet. En motsvarande utveckling var det som oroade mig igår.
Låt oss börja med att säga följande: gårdagens insats mot Sirius var det bästa Elfsborg presterat hittills i Allsvenskan i år.
Vi var starka rakt igenom, från Rönning hela vägen fram till den yttersta spetsen som agerade lika delar offensiv som första ledet i defensiven. Där vi tidigare bara haft stunder med samordnat spel höll det i stort sett oavbrutet genom denna match. Kort sagt Elfsborg spelade som en enhet och det var på tiden.
Visst, det var inte perfekt. Det förekom en del misstag och några slarvfel. Och sedan skall vi
inte glömma bort att Sirius, som den hemmaplansmotståndare dom var, gjorde allt för att freda sin arena och ta tillbaka självförtroendet som skakats lite av en oavgjord följd av en förlust i matchen innan. Det var vad dom försökte göra.
Uppsala är blåsvart stod det på läktarna runt planen. Det är förvisso sant, men matchen var
gulsvart. Dom kom fram och kunde hota ett par gånger, hade två avslut på mål, men oftast
neutraliserades deras anfall när vi effektivt återvann tappade bollar.
Just effektiviteten är en annan fråga. Under matchen presenterade kommentatorn det
intressant statistiken som visade att vi är minst effektiva laget när det kommer till målskyttet.
Alltså avsluten kontra gjorda mål. Att vi gör för få mål på alla våra chanser det visste vi redan
men att statistiken skulle visa det så tydligt var en nyhet. Nu kan man gräva ner sig över detta
men jag väljer att se det som en positiv sak. Det är något vi behöver jobba på helt enkelt det är det som siffrorna visar. Men det visar också att vi kommer till tillräckligt många avslut för att diskrepansen skall bli så stor. Detta visar alltså att det är just precisionen som brister, inte vårt offensiva spel i stort och sålunda kommer vi fortsätta att ha gott om tillfällen att träna på skyttet både i vanlig träning och i skarpt läge.
Återigen för det tillbaka oss till att vi gjorde bästa matchen hittills i år för vi lyckades inte
bara hålla 0:an vi gjorde dessutom två mål. En läcker klack från Frick hittade Ndiones panna
och 0-1 redan innan kvarten hunnit spelas satte matchen i rörelse, vi på jakt efter att knäcka motståndarnas vilja och dom efter en kvittering och ny energi.
Det stora problemet var ju då som sagt att vi hade ett stort antal avslut varav nästan inga blev till mål, väldigt många gick inte ens på mål utan flög i väg till nätet bakom kortlinjen.
Ondrejka var till exempel snubblande nära efter en vansinnigt välplacerad långpassning av Strand men Mitov Nilsson var närmare bollen och hann rädda.
Dessa försök utan utdelning gjorde att det fram till det befriande 0-2-målet blev väldigt
nervöst hemma i soffan. Ja, det var utan tvekan vår match men ett litet misstag vid fel tillfälle skulle kunna förstöra allt. Mer än en gång såg vi just precis detta hände 2020 och få saker är
så modfällande som att snubbla på mållinjen.
Sirius lyckades inte. Vi å andra sidan bytte vår front till nya spelare med relativt lite
erfarenhet av spel på Allsvensk nivå och se vad som hände. Bollen stormades fram med fart
och kortpassningsspel och 0-2 var strax ett faktum. Det var briljant att se och det var väldigt
mycket Elfsborg. Att det var just våra stjärnor i vardande som skötte hela kalaset där framme
ger hopp inte bara om att vi kommer behålla vår spelidentitet utan också om att man som
Elfsborgare kan se ljust på framtiden. Det var så bra, det var så läckert och Sirius hade inte en chans.
