Krönika: Vad är felet Elfsborg?

Krönika: Vad är felet Elfsborg?

"Vår defensiv var stark men mittfältet var kaos och våra anfall, när vi lyckades komma fram, var oorganiserade och veka."

Jag har tidigare skrivit att det finns matcher i varje säsong (åtminstone dom senaste åren) som man, av olika anledningar, ser fram mot lite extra. Guldkanten på Allsvenskan.
Det finns samtidigt matcher som väl då får kallas för kattguldskanten, dom matcher som jag varje år är lika nervös inför eftersom statistiken visar att vi har problem i just dessa matcher. Matchen mot Örebro i Örebro är en sådan men ännu värre än den är matchen mot Helsingborg på Olympia där vi inte tagit en seger sedan 2007(!).
Jag kan av denna anledning inte med gott samvete påstå att det gladde mig att ha dessa matcher i slutet av säsongen, speciellt inte med det läget som vi lyckats sätta oss i bland annat genom förlusten mot Sundsvall. En match som jag vill nominera till årets genomklappning.
Å andra sidan så kunde det ju gå och när tiden var inne satte jag mig i soffan med sambon bredvid mig och slog igång Tv:n för att 90 minuter av njutning eller helvete.
 
Vad kan sägas om det jag såg?
Ja, det var faktiskt bitvis riktigt bra. Vi började lite tveksamt precis som hemmalaget och det var en oändlig rad av fumliga och halvbra beslut som gjorde att ingen sida hade en chans att vinna mittfältet och anfallen som kom igenom var därför inte i närheten av så fokuserade som normalt kan behövas. Lyckligtvis höll vi uppe en stark defensiv med främst Holmén och Svensson som vakter.
Det skall sägas att vi åt oss in och hotade alltmer för varje minut. Oturligt nog för oss hade också Helsingborgs defensiv en riktigt bra dag på jobbet. Räddningen på Claessons straffspark var kvalificerad.
Efter den hade vi pressen men utan någon egentlig precision förrän omkring 35 minuter in. Från 35:e till 44:e hade vi en period som var en av våra bästa för hela säsongen. Tyvärr var det också i denna period som Helsingborg fick sitt genombrott och där vi inte klarade av att spräcka nollan var dom mer lyckosamma.
 
Den psykologiska smällan att få 1-0 underläge på Olympia efter att under 10 minuter ha dominerat planen måste vara väldigt svår att hantera. Jag tyckte personligen att det var rent fruktansvärt.
 
I andra halvlek var det inte mycket som egentligen fungerar. Vår defensiv var stark men mittfältet var kaos och våra anfall, när vi lyckades komma fram, var oorganiserade och veka.
Claessons mål i 78:e var en upprättelse för honom efter straffen (som faktiskt var bra slagen men stoppades genom en heroisk insats av Matt Pyzdrowski) men det gjorde inte mycket för att lyfta det haltande spelet. Det gjorde däremot Henning Hauger men det var för sent mot ett hemmalag som var långt mer taggat och därför hade tån före i dom flesta lägena. Inte minst i 92:a då Simovic lyfte bollen mot Gunnarsson som var helt chanslös när han bröstade in bollen för hemmalagets seger.  
 
Vad är felet Elfsborg?
Vi föll ännu en gång i Helsingborg och ännu en gång denna höstsäsong. Och vi gör det eftersom vi inte kan få vårt spel att fungera, vare sig mot starka eller svaga motståndare. Och när vi vinner gör vi det inte direkt övertygande.
Se på matchen mot Åtvidaberg i Borås. Tre poäng i slutändan men ingen kan påstå att det inte satt väldigt långt inne. Och vi skall inte glömma att vi hade ett problem även innan vi började tappa poängen.
Ett konstigt konstaterande kan tyckas men när, som i gårdagens match, åtminstone en tredjedel av alla passningar går fel och återtagningsaktioner är nödvändiga från mittfält och en bit in på offensiv planhalva – från ett lag som har passningsteknik som sitt adelsmärke – då är det något som inte är som det skall. 
Detta något som inte stämmer har vi dragits med ett tag nu och troligen har det att göra med att vi har ett för ungt och oerfaret lag för att kunna klara av att uppehålla kvaliteten rakt igenom säsongen. Fördelen med detta är att redan nästa år kan det vara ett betydligt mindre problem, om vi inte säljer av en för stor del av lagets ryggrad.
Dock kan inte detta vara det enda som felas. Det kan inte bara handla om att uppehålla kvalitet utan också om att kunna hantera motgångarna. Och då menar jag om motgångar i form av mål i baken, att inte kunna spräcka motståndarnas defensiv trots massivt övertag och, viktigast av allt, personliga motgångar. Ansvaret för att detta skall gå ligger på samtliga involverade.  
 
PS
Ellegaard gjorde en superinsats på sina tre räddningar i rad i 33:e minuten. Vilken kung. 

Lars Mild2015-10-05 09:31:01
Author

Fler artiklar om Elfsborg