Krönika: Vad ska hända med Olsen?
Utsikterna till speltid i Roma är i stort sett obefintliga för Robin Olsen och det börjar bli en kamp mot klockan för landslagsmålvakten att hitta en ny klubb.
Klockan tickar på i rask takt och det är nu inte många dagar kvar innan övergångsfönstret stänger för det här året. Innan dess ska flertalet övergångar hinna slutföras och det lär vara några minst sagt hektiska dagar vi har framför oss.
Stort behov av ett miljöombyte
En av många agenter som bör ha full upp är Hasan Cetinkaya, som har några spelare i sitt stall som är på jakt efter en ny klubb. Till exempel omgärdas Ken Sema av flyttrykten och John Guidetti hade förmodligen inte tackat nej till att slippa fortsätta nöta bänk i Deportivo Alavés. Sedan har vi ju också det svenska landslagets nummer ett mellan stolparna som är i stort behov av ett miljöombyte.
Givetvis är det Robin Olsen jag syftar på, som är tillbaka i AS Roma efter att ha spenderat fjolårssäsongen på lån hos ligakonkurrenten Cagliari. Den italienska huvudstadsklubben verkar dock inte ha med svensken i sina framtidsplaner och önskar av allt att döma göra sig av med honom så fort som det bara är möjligt.
Olsen själv borde också se sin framtid någon annanstans än i Rom. Nog för att det på många sätt måste vara en fantastisk stad att bo och leva i, men när chanserna till speltid är närapå noll ska inte livskvaliteten få överstiga karriären. För han är trots allt inte mer än 30 år gammal och har förhoppningsvis många år kvar innan det är dags att lägga handskarna på hyllan.
Från flertalet rykten till knäpptyst
Den stora frågan är bara var hans framtid finns. Under sommaren har det florerat rykten om bland annat Bayer Leverkusen, Celtic och Parma – men någon övergång har inte blivit av. För bara drygt en vecka sedan var det mycket som talade för att han skulle lånas ut till Watford i den engelska andraligan, men så plötsligt kom rapporter om att flytten gått i stöpet och sedan dess har det varit knäpptyst.
På måndag stänger som bekant övergångsfönstret och i skrivande stund finns det inte så mycket som en viskning om att Olsen är aktuell för någon klubb. Som målvakt är det inte en särskilt tacksam situation att befinna sig i då säsongerna runt om i Europa startat och majoriteten av lagen har redan en uttalad förstamålvakt som man förlitar sig på.
Anledningen till att Cagliari hörde av sig för ett år sedan var då deras italienske landslagsmålvakt Alessio Cragno åkt på en svårare skada som höll honom borta från spel resten av året. Men så fort han var återställd förpassades Olsen till bänken.
Naturligtvis kan en liknande situation uppstå även i år, men att förlita sig på det är allt annat än optimalt. Och även om det nu skulle ske är det ingen idealisk lösning, utan det Olsen hade behövt är att komma till en klubb som har stor tro på honom, där han får chansen att bevisa sig utan att riskera förlora sin startplats efter ett par mindre positiva insatser.
Olsen har inte direkt gjort sig känd för att vara en pratkvarn och har legat lågt angående sin framtid. Under den senaste landslagssamlingen gav han flyktiga svar på frågan om hur han tänker om den nuvarande säsongen, men han verkar åtminstone inte själv tro på att situationen i Roma kommer förbättras.
Startplatsen i landslaget bör hänga löst
I våras skrev jag en krönika där jag ställde mig frågan om Olsens startplats i landslaget var hotad då hans främsta konkurrenter gjort det bra. Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig mer övertygad om att hans position som nummer ett befästs sedan dess – utan snarare tvärtom har den nog aldrig hängt lika löst som den gör just nu.
För visst, det går att argumentera för att Olsen sällan gjort en dålig landskamp. Men med mindre än ett år kvar innan EM går av stapeln är det inte hållbart att ha en förstamålvakt som till vardags ruttnar bort i sitt klubblag. Både Karl-Johan Johnsson och Kristoffer Nordfeldt är ordinarie i sina respektive klubbar och även om jag inte har en aning om hur Janne Andersson tycker och tänker måste det ha en viss betydelse när det kommer till vem som ska vakta målet i landslaget.
Jag är väldigt nyfiken på hur Olsen själv resonerar kring sin framtid. Är han beredd att ta ett steg tillbaka eller tänker han bara välja en ny klubb från gräddhyllan? Tiden börjar bli knapp och även om jag är övertygad om att Cetinkaya jobbar för fullt på att hitta en lösning är det oroväckande att det är så tyst som det är.