Krönika: Värt väntan
"Tiden man ägnar åt en betydelsefull sak kan ibland verka frustrerande lång men är det tillräckligt betydelsefullt är all den tid man spenderar alltid väl använd."
Något jag aldrig riktigt förstått innan jag blev pappa var hur lång tid saker och ting plötsligt tar när man har en liten ny människa att ta hand om. Min plan igår var att mata och se till att dottern låg sovande hos mig när domaren blåste igång matchen igår för att i halvtid kunna lägga henne eller alternativt mata igen. Det hade varit ett tilltalande schema att hålla sig till. Som det blev tog det nästan 10 minuter in i matchen innan jag äntligen kunde börja mata henne och ytterligare en stund till innan hon somnat hos mig och min koncentration kunde ägnas aningen mer åt det som skedde på planen. Det är inte menat som ett klagomål eller en ursäkt från min sida utan som en observation från en fascinerad nybliven far.
Tiden man ägnar åt en betydelsefull sak kan ibland verka frustrerande lång men är det tillräckligt betydelsefullt är all den tid man spenderar alltid väl använd.
I årets ärkerivalmöte i Borås var det uppenbart från början att båda lagen kommit dit för att ta tre poäng. Glädjande för oss alla gulsvarta var det Elfsborg som omedelbart tog hand om taktpinnen och IFK hade bara att försvara sig. Vår press var hög och defensiven började på offensiv sida av mittlinjen. Ett vågat och aggressivt spel från vår sida som ändå inte tullade på defensivens säkerhet. Det kändes som vår match att vinna.
Det var egentligen bara två större problem jag kunde se.
För det första hade vi en tendens att låta IFK bygga en högt försvarande mur. När vi började våra anfall från eget område överlämnade vi mer eller mindre mittfältet åt IFK när vi lyfte spelare mot offensivt område. Det var naturligtvis en bra sak att lyfta spelare men inte när hamnar så långt från varandra att vi får svårigheter att spela oss fram. Om planen inte är att dra iväg långbollar måste vi erbjuda bollhållande spelare alternativ i uppspelet.
För det andra gör vi det ibland för krångligt att göra mål. Jag ser gärna att Elfsborg spelar fram till lägen med överlägsen passningsförmåga och vi skall absolut fortsätta att jobba med det men det känns ibland som om vi letar efter en perfektion som inte vill visa sig.
Ibland behöver man bara toffla iväg bollen och hålla tummarna för att Prodell eller Frick når den med huvudet. Om vi lyckas göra mål kommer självförtroendet att få påfyllning och jag kan garantera att med det självförtroendet kommer också lägen för avslut att visa sig på ett helt nytt sätt.
IFK Göteborg hade tre bra perioder igår. Dels en stund i första halvlek som inte ledde till några direkta farligheter. Dels en i mitten av andra som resulterade i deras 0 – 1 ledning. Målet i sig var förvisso ett utnyttjande av en plötslig tillfällighet och inte så mycket ett överlägset spel men mål blev det och det var naturligtvis lika värdefullt som vilket annat som helst. Deras sista starka period var under dom följande 30 minuterna då vi mer och mer tog över bollinnehavet. IFK försvarande sig och höll sig framgångsrikt i korrekt placeringar. Problemet för dom var var att dom försökte maska och i slutändan blev övermodiga.
Frisparken vi fick efter att Engvall fällt Kaib var en gåva för god för att slarva bort och Lundevalls känsliga frispark nådde Fricks huvud perfekt. 1 - 1 i 95: e minuten i en match som bara skulle vara 94 minuter lång och ingen klädd i blåvitt kunde tro det. Det blev inga tre poäng för Elfsborg igår men vi spelade ändå en av våra bästa matcher för året och den positiva känslan vi lämnade med igår är så oerhört viktig för framtiden.
Dom dryga 94 minuter det tog för Elfsborg att lyckas få till kvitteringsmålet var i slutändan absolut värt det. Det har tagit och kommer antagligen ta mer tid för Elfsborg att sätta det nya system som Jimmy Thelin arbetar med och vi kan än så länge bara se utvecklingen på vägen men det jag ser är positivt och jag tror att även det i slutändan kommer vara värt all den tiden.
