Krönika: vem ska jag tro på?
Jag undrar om nån ser, undrar om nån ser att clowner inte ler?
Tidigare Kalmarspelaren Markus Thorbjörnsson kritiserade nyligen KFF-ledningen för att styrelsen förvandlats från en plats för personer med hjärta för Kalmar FF till en plats för personer med egenintresse och som vill synas i ett visst sammanhang. Lite liknande vibbar får jag någon dag efteråt när jag ser HBK:s styrelseledamot, tillika en av grundarna till den producerande kommunikationsbyrån Oh my, intervjua tidigare ordföranden och numera klubbchefen på HBK-TV.
Sammantaget känns det som en välregisserad föreställning där vi ska yvas över hur mycket HBK fortfarande betyder för Roy Hodgson och imponeras av nye assisterande tränaren Keith Millens meritlista. Själv slås jag av hur fantastiskt väl alla pusselbitar direkt verkar ha fallit på plats: just den tränare som Roy rekommenderat matchar exakt HBK:s kravspec, är sugen på en ny utmaning, och har en livssituation som tillåter pendling till Sverige.
Varför HBK tvunget skulle vända sig utomlands för att hitta sin ”rutinerade kraft” har jag funderat på förr. Tillsammans med FCK-samarbetet (version 2.0) känns det som att fokus varit på att göra något extraordinärt som täpper till käften på belackarna och visar att HBK fortfarande är en klubb att räkna med. Men Klubbens framgångar har ju alltid byggt på det motsatta, det lågmälda, att i kombination med hårt arbete kunna hitta de oslipade diamanterna både på tränar- och spelarsidan. Som man en gång i tiden gjorde med just Roy Hodgson och till viss del Tom Prahl, som via sina framgångar i Halmstad sedan blev intressanta för större klubbar.
Att Andreas Johansson är en kanonvärvning är förstås ställt utom tvivel. Men samtidigt fyller han 37 det år han till slut valde att komma hem och spela i Halmstad. Att då som Tony Karlsson mena att ”Ante skulle inte vara här om han inte trodde på det” tycker jag man kan ta med en stor skopa salt. Andreas hade bestämt sig för att flytta hem och vad var då egentligen alternativet - Falkenberg? Nej, någon slags gräns måste det väl ändå finnas.
Iförd HBK:s träningsjacka, men upprepade gånger betonandes att det ju egentligen är Igor och gänget som har bäst koll på det fotbollsmässiga, lägger klubbchefen sedan ut texten om nyförvärvet Joel Allanssons spetsegenskaper. Men är det HBK som scoutat Allansson, eller är det agent Stefan Selakovic som ”scoutat” HBK som ett bra ställe för honom att ”rehabba sig i form” på under en relativt kort kontraktstid (1+1 år)? Frågan är berättigad efter de senaste årens mindre lyckade värvningar där det ryktas att HBK ska ha satt allt för stor tilltro till vissa spelaragenter.
Hanteringen av Kosuke Kinoshita känns också märklig. Av Hallandspostens artikel framgår att Kinoshita aldrig blev erbjuden något nytt kontrakt med HBK men bara att det ”inte var läge under rådande omständigheter”. Sedan drog han visst till Japan och tappade bort sin telefon. Så frågan om Sadat Karim egentligen identifierats som en spelare med större potential och bättre passandes för HBK:s tänkta spelidé förblir obesvarad.
HBK var mycket missnöjda med fjolårets prestation enligt Tony Karlsson och har gjort en utvärdering för att komma tillrätta med bristerna. I utvärderingen har framkommit att Igor Krulj har ledningens och spelarnas fortsatta, orubbade förtroende. Utvärderingen har dock letts av klubbchefen själv och inte, som sig kanske bör, av styrelsen. Men till i år kommer HBK till spel med en tydlig spelidé, ska jobba hårt och inte anpassa sig så mycket efter motståndet heter det. Det låter så klart bra, om än lite udda, att klubbchefen i början av försäsongen kan slå fast detta.
Jag vet att det finns många gamla HBK-profiler, både spelare och ledare, som är oroliga över den utveckling som skett i HBK framför allt på senare tid. En utveckling som egentligen påbörjades redan för 10-15 år sedan men som nu verkar ha kulminerat i en idé om att Halmstads BK i första hand inte ska vara en elitförening i fotboll fastän det är den delen av verksamheten som engagerar den stora majoriteten av supportrarna. ”De personer som sitter i styrelsen är säkert duktiga i sina yrkesroller men den sportsliga kompetensen har i stor utsträckning försvunnit och saknas idag i jämförelse med många andra elitföreningar” sa t ex en person med god insyn som jag nyligen talade med.
Så 2019 kan verkligen bli ett ödesår för HBK. Det blir året då den nuvarande klubbledningen, efter att både åkt ur Allsvenskan och misslyckats med att ta sig tillbaka, ska visa belackarna att de har fel - och ett nytt tillkortakommande har man troligen inte råd med. Det ska också göras utan stöttepelaren och trotjänaren Mikael Kaller som efter 40 år i Bollklubbens tjänst nu ska ha tackat för sig utan så mycket som ett ord från ledningens sida.
Kommer Halmstads BK att gå iland med uppgiften? Ja på papperet ser det så klart väldigt bra ut men frågan är om clownen egentligen ler där bakom masken? På lördag mot GAIS får vi en första indikation.
Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är så här
jag hoppas ändå på ett lyckligt slut
