Krönika: Vi var ostoppbara
"Ett lag som mår bra och man kan ju bara bli lycklig över att se det."
Vi ligger kvar på fjärde plats för tillfället. Anledningen till det är att vi oturligt nog hade en tre matcher lång förlustrad som satte lite käppar i fotbollshjulet. En match hade vi nog kunnat skaka av oss ganska snabbt men tre satte lite svårare spår. Mer specifikt att vi inte har allt i egna händer såhär i upploppet av säsongen.
Nu kan man antingen hänga läpp över det eller se det som att uppdraget därmed har blivit än klarare. Det enda vi kan göra nu är att se till att vinna matcherna som återstår. Vi kan hoppas att våra konkurrenter om guldet tappar lite poäng här och där men det enda vi kan och bör koncentrera oss på är att vinna matcherna som återstår.
Jag tror faktiskt att vi kan klara av det. Jag vet inte om det kommer hålla hela vägen fram till seger men jag tror att vi kan vinna våra matcher och gör vi det kan vi verkligen vara stolta över vår säsong oavsett hur vi slutar i tabellen.
Om vi dessutom fortsätter att spela som vi gjorde i första halvlek mot Sirius, då kan det bli enormt spännande för oss som får lyxen att fundera över hur det går för motståndarna i övriga matcher. För mot Sirius var vi ostoppbara.
Thelin har skapat ett Elfsborg som i år både kan ta kommandot över en match och låta motståndet göra det för att spela på kontring. Igår var det vi som tog tag i matchen från första stund och pressade tillbaka gästerna från Uppsala som inte alls såg glada ut över att drabbas av en sådan anstormning. När då sedan Strand fick iväg ett perfekt inlägg och Sveinn Aron Gudjohnsen lyckades få fram en påpasslig fot och otagbart placera bollen i nättaket sjönk blåsvart samtidigt som vi firade.
I 28:e minuten var han framme igen och fick till en riktig raketnickning på ett inlägg från Okkels och 2-0 var ett faktum. Sirius försökte men det var vår match. När en av oss tappade bollen fanns nästa där för att plocka upp den. Det var ett gulsvart lag som rörde sig och ständigt fanns tillgängliga för passningar. En fungerande enhet med ett tydligt mål och spelidé. Ett lag vars glädje över att spela tillsammans sken som lamporna över Borås Arena.
Denna glädje syntes inte minst i 3-0-målet som var en total utspelning av Sirius backlinje. Johan Larsson och Simon Olsson i ett läckert samarbete där både backlinje och målvakt lurades bort och målet lite försmädligt petades in. Det var så läckert och jag hade varit vansinnig om jag varit på andra sidan men nu fann mig själv istället skrattande i soffan. Det där var ett mål från ett lag som mår bra och man kan ju bara bli lycklig över att se det.
I andra tycktes Sirius rycka upp sig samtidigt som vi verkade vilja spela på resultatet. Vilket väl är okej i sig eftersom vi lyckades undvika att försöka vila oss igenom halvleken. Hade dock gästerna lyckats göra mål så fanns risken att deras momentum hade gjort livet svårt för oss. Jag hade föredragit, om jag fått bestämma, ett fjärde mål tidigt i andra halvlek då jag tror att det hade knäckt ryggen på Sirius.
Som det var hade vi behövt växla upp igen vid baklängesmål och det kan vara svårt att göra om man går in för mycket i resultatspelet. Nu ska det också sägas att det var främst i inledningen av andra som Elfsborg verkade ta det lite lugnare och man lyckades komma upp i en relativt hög nivå igen, framförallt defensivt och bytena fick också ny energi till offensiven. Även om det inte var i klass med första halvlek.
Att Jarjué fick rött kort i 80: e (utifrån vad jag kunde se ett helt korrekt sådant) gjorde det inte lättare för oss att gå för ytterligare mål men vi höll ändå tätt och Valdimarsson fick hålla ännu en nolla.
I och med detta ligger vi förvisso kvar på fjärde plats i tabellen men på samma poäng som trean Malmö FF och fortsatt bara två poäng bakom Djurgården och AIK. Allsvenskan är på inget sätt avgjord ännu och om vi fortsätter att vinna kommer det bara bli mer och mer spännande.
Framåt Gulsvart.
