Krönika: Vilja och kaos
"Dessvärre var första halvlek inte mycket att vara stolt över."
Kort sagt om matchen mot Halmstad: vi spelade en bättre andra halvlek än den första.
Det är dock lite kortfattat så jag får försöka bygga ut det hela lite till och då måste jag faktiskt börja med att klaga en del på hur det såg ut dom första fyrtiofem minuterna. Elfsborg gick ut i hopp om att spela ut Halmstad, som vi ju besegrat med rejäla siffror tidigare, i en av dom sista matcherna för Jimmy Thelin som tränare för Västergötlands stolthet.
Dessvärre var första halvlek inte mycket att vara stolt över. Vi hittade förvisso varandra med viss säkerhet men vi klarade inte av att göra så mycket med det. Sett över hela planen spelade vi stressat och utan någon tydlig idé. Åtminstone utan någon idé som våra spelare litade på. Vi tappade bollen tidigt, återvann den effektivt och tappade den återigen lika raskt. Ja, vi kom fram då och då men det var inte välordnat och det var inte något lagspel och när vi inte missade mål så var Erlandsson på rätt plats i gästernas mål
Varför förlorade vi då inte matchen redan i första halvlek?
Jo, för att Halmstad spelade precis lika osammanhängande och stressat. Så sett var det två relativt jämnstarka lag som slogs om bollen. Ibland talas det om brist på hjärta men det kan man verkligen inte säga om bataljen. Spelare satsade väl och ve för att anfalla och försvara och kampen var brutal om än inte särdeles välordnad. Vilja och kaos.
Känslan när vi gick till paus var att matchen riskerade att hamna hos det lag som lyckades hålla sig från att göra det första misstaget. Detta är inte en god utgångspunkt, i alla fall inte om man skall se fram mot en halvlek med någon form av tillförsikt.
Dessutom har vi inte kunnat lita på att andra halvlek skall innebära en förbättring den här säsongen. Mot Halmstad var det dock så. Elfsborg gick ut starkare och mer målmedvetet. Det här var nu en kamp som inte skulle överlämnas åt ödet. Det var en kamp som Elfsborg bestämt sig för att vinna. För alla gulsvarta, för sig själva och för Jimmy Thelin.
Samarbetet fram till Qasems 1-0 var ett läckert flipperspel och Larssons kampmål stängde butiken för gästerna. Segern bekräftades strax efteråt med en av dom starkaste räddningarna vi har sett av en gulsvart målvakt den här säsongen. En räddning på en i stort sett helt säker målchans som jag tror gett mardrömmar åt alla som håller på HBK.
2-0 är en klar seger och en som vi verkligen behövde. Faktum är att det kunde ha blivit fler mål men Erlandsson höll Halmstad kvar i leken så länge han kunde. Nu skall vi bara försöka få till flera segrar i rad och då kan vår säsong bli lite roligare att följa.