Krönika: Vinterfrossa och taktiktavla
Dagarna blir kortare; det främmande mörkret tar över och den bitande kylan blir allt mer påtaglig. Den gångna säsongen är nyligen avslutad och med en sjunde placering i bagaget borde man jubla högt över att slippa den manodepressiva fotbollen fyra-fem månader. Men icke. Längtan är större än någonsin; hur skall man ens kunna överleva hela det depressionsframkallande vinterhalvåret utan Blåvitt? Antagligen gör man som jag gör nu: Skriver en högst hypotetisk krönika om hur vi borde disponera laget
Ofta brukar diskussionerna om Silly Season – vilka som bör värvas respektive dumpas – ta fart efter det att den trettionde omgången är avspelad i allsvenskan. Detta år är inget undantag. Efter den förmodade storsatsning som i denna stund genomförs i IFK Göteborg går det inte annat än att blicka framåt. Nya Kamratgården är snart färdigbyggd; Mikael Stahre inskriver sig på kontoret om litet drygt två veckor och vår första brasse någonsin anländer för att bjuda på eftertraktad sambafotboll. I takt med den blomstrande och fängslande nystarten kan man inte mota ens fingrars vilja att börja anteckna olika uppställningar inför nästkommande säsong. Vem blir det som vaktar vår kasse i första matchen? Får spelgeniet Allansson fortsatt förtroende? Kommer vår ärkeängel Hjalle trots tränarbytet förbli ordinarie i backlinjen? Frågorna är många – svaren desto färre.
Dahlin
Salomonsson-Bengtsson-Larsson-Dyre
Selakovic-Allansson-Haglund-Tobbe
Söder-Pär
När ni läser det här tror ni väl antingen att jag är helt dum i huvudet eller helt enkelt har druckit lite för mycket Jolt-cola. Men låt mig i alla fall proklamera mina idéer innan jag idiotförklaras.
I mål återfinner vi en våra psykiskt starkaste personer inom förening för tillfället: nämligen Erik Dahlin. Straffområdesmonstret har varit förträfflig mellan stolparna sedan han fick den åtrådda chansen som burväktare. Med sin pondus i straffområdet och ledarmentalitet har han visat att han hör hemma på hög nivå. Konkurrerar med nyförvärvet Alvbåge, som även det är en skicklig målvakt. Dock har han inte varit mycket att hurra över den gångna säsongen utan snarare lyst med sin frånvaro. Nej, även om han är en gó gubbe så har han mycket att bevisa under försäsongen för att peta Dalle som förstemålvakt.
Att sia om en försvarsuppställning inför 2012 är ungefär lika svårt som att se hur Björn Ranelid och Ana Gina fick någon plats i årets Hej-jag-är-svensk-television. Det kan bli lite hur som helst – men det är i vilket fall säkert att åtminstone en ny mittback kommer presenteras innan nästa säsong tar sin början. Personligen hoppas jag på två, då jag inte tycker vi har någon tillräckligt bra i den befintliga truppen för tillfället, men det är väl inte allt för sannolikt. Att Emil kommer starta till höger är ingen högoddsare. Han är glasklar som högerback och kommer säkerligen prestera enligt förväntan. Till vänster ser jag gärna att Dyre kliver in som den räddande ängeln. Han har varit betydligt bättre på den positionen än som mittback. Känns som klippt och skuret för vår nittonåriga försvarstalang. Är absolut inte nöjd med honom som mittback, då han är allt för tanig och mesig, och ser hellre att han placeras till vänster. Det lär antagligen inte bli så, men frågar du mig så vore det det bästa
Som mittbackspar återfinns firma Rasmus Bengtsson och Peter Larsson. Här kan det egentligen bli vilka som helst, men Rasmus vore inte omöjlig att haffa och om inte danskjävlarna envisas med att behålla Larsson så vore han helt klart ett alternativ. Skulle komplettera varandra fint och att se Bengtsson-Larsson som försvarare i Blåvitt nästkommande år är väl lite av en våt dröm. Där skulle vi en gång för alla få ett bra mittförsvar.
Vad gäller mittfältet så känns Philip och Joel givna på det centrala innermittfältet. De båda kommer från en riktigt bra säsong och har stor kapacitet. Kan bli rysligt bra om det vill sig. Ingen skräll än så länge; men annat blir det på yttermittfältspositionerna. Selakovic har väl alla kastat i sjön och Tobbe vågar ingen röra. Men skall vi vara ärliga så är Sella en av de som räddat oss i år från totalt fiasko. Han har bidragit stort i det offensiva spelet och producerat mål samt assist när vi som mest behövt. Är viktig med sin rutin då han tillför en annan dimension i det annars vilseledda Blåvitt-laget. Är en spelare som kommer behövas nästa säsong, precis lika mycket som Tjerna behövdes för gnagarna 2009. En vinnarskalle som kan stå upp när det blåser vindar på västkusten. För mig får Sobra gå in och bevisa sina kvaliteter innan han bör avgudas. Jag har sedan första stund varit kritisk till detta köp. Visserligen är han briljant i sina bästa stunder, men jag är osäker på var han bör spela. På en kant känns han inte vidare vass, medan det inte finns någon plats som central spelare. Möjligtvis då i en 4-2-3-1-uppställning som släpande forward bakom en djupledslöpande Tobbe. Men i nuläget bör Sella anses som nummer ett.
Att placera Hussein som vänstermittfältare hetsar väl igång de flesta. Man går in med attityden att Tobbe är orubblig och får göra som han vill – men som jag ser det är ju den attityden anledningen till att vi varit så usla framåt de två senaste åren. Tobias är min gunstling och jag avgudar honom för allt det han gjort för IFK. Jag bär hans namn på min Blåvitt-tröja stolt som när taxen min lyckas bita ned ett äpple från äppelträdet och lyfter svansen mot skyn i en förnedrande haha-kom-och-ta-äpplet-från-mig-gest. Han är blåvit enda in i själen – men man måste skilja på spelare och tränare. Tobbe har fortfarande ett ansvar att göra som tränaren vill, och om detta skulle vara att spela till vänster så får han helt sonika bara inrätta sig där.
Anledningen till att han bör spela till vänster i ett fyrmannamittfält är att vi saknat en typisk vänsterbreddare allt för länge. Han har egentligen allt som krävs för att lyckas; fint tillslag, brasseliknande bollbehandling, magiska djupledslöpningar samt ett dödande skott. Han skulle införa en ny dimension i vårt anfallsspel samtidigt som denna förflyttning skulle ge plats åt våra andra anfallare.
Söder och en förhoppningsvis pånyttfödd Pär vore ett bra anfallspar. Jag tror de skulle komplettera varandra bra, och samtidigt är det i grund och botten två målskyttar som borde kunna ta vara på Tobbes och Sellas expertis. Har trott på Pär ända sedan han anlände till GU:s smaragdgröna gräsmatta. Av någon anledning får jag Benzema-vibbar. En annan spelare jag inte gav upp hoppet om i los Blancos – trots det faktum att han bra länge var urusel och betraktades som ett av de sämsta köpen någonsin. Men till slut släppte det och nu presterar han åter på hög kvalité. Pär har det i sig, och jag tror han lär bli ett perfekt Stahre-fall så länge som han bara ges chansen.
Huruvida mina förhoppningar uppfyller sig eller inte återstår att se. Det kliar som bara den i mina fingrar. Jag längtar så oerhört efter att nästa säsong skall dra igång. Kanske, kanske kan jag överleva de två meterna snö, den dräpande kylan samt de ohanterliga och bastanta vinterkläderna för att när åter solen tittar fram, växterna börjar grönska samt vårkänslorna börjar rusa stå där på GU och skrika mig hes i vanlig ordning och heja fram det finaste som finns till ett nittonde SM-guld.
