Krönika: Westerbergs våta midsommarnattsdröm
Sveriges midsommardröm om ett fortsatt VM-äventyr lever trots allt. Liksom Jesper Westerbergs dröm om ett slutsålt Örjans vall.
”All heder till publiken som faktiskt kommer till Örjans vall, men det sägs att Halmstad är en medgångsstad! 10 matcher utan förlust, spelet växer, vi satsar på egna produkter och vi krigar till sista sekund. Vad är det mer ni kräver Halmstad?”
Så började kampanjen #SlutsåltÖrjan efter en tweet av spelaren Jesper Westerberg som var missnöjd med publiktillströmningen i segermatchen mot AFC Eskilstuna.
Ja, ”problemet” stavas väl främst att ovanstående utspelar sig i landets näst högsta serie, Superettan. För traditionens makt i fotboll är stor och då inte bara avsaknaden av en traditionell arbetarkultur som jag själv fört fram som en möjlig förklaringsfaktor till att Halmstad i stor utsträckning består av medgångssupportrar. Även Halmstads Bollklubb har stolta traditioner och för många känns det nog inte som så väldigt länge sedan som HBK kämpade om någonting helt annat än bara uppflyttning till Allsvenskan - för tredje gången på de senaste sex åren dessutom.
När jag i slutet av 90-talet under ett halvår mellanlandade i min födelsestad hade hockeylaget Halmstad Hammers gjort en otrolig publikmässig resa och hade vid sina matcher i fjärdedivisionen ett snitt på 3-4 000 åskådare. Jag minns även att TV4 Sporten vid något tillfälle hade ett inslag om det fantastiska poplaget från Halmstad som just den helgen hade den näst högsta publiksiffran i hela Hockey-Sverige! Någon hade uppenbarligen lyckats med sin marknadsföring. En del av förklaringen tror jag också var att Halmstad efter flera år i lägre divisioner var på väg uppåt igen (under 70-talet kvalade laget, då som Halmstad Hockeyklubb, till och med till Elitserien) och att man lyckades skapa en riktig ”hajp” kring detta.
Ett annat exempel är Varbergs BoIS som påbörjade sin vandring uppåt i seriesystemet för ett tiotal år sedan och under ett antal år hade ett jäkla publikdrag kring matcherna. Jag minns t.ex. att jag var och såg dem mot Lunds BK i Div. 1 Södra och de kom med två fulla supporterbussar. Så även mot Landskrona året efter i Superettan. Man hade Sveriges snabbast växande supporterklubb, var omskrivna i magasinet Offside och hade bland de bästa publiksnitten sitt första år i landets näst högsta serie. Idag? Ja, idag har väl elitfotboll blivit vardagsmat i Varberg. Någon klack verkar knappt existera, klubben har stora ekonomiska problem och sidan på SvenskaFans är i princip nerlagd sedan flera år tillbaka. Det är väl inte lika spännande längre helt enkelt. Och som uppvuxen i staden vet ju jag att här var det mer innebandy och solblekt surfkrull som gällde.
Så, vägen tillbaka till de stora publiksiffrorna för HBK går alltså genom fornstora dagars framgångar, eller att helt enkelt åka ner i den riktiga skiten på ”Halmia-nivå” och därefter påbörja resan tillbaka? Ja, det ligger nog mycket i det, dagens mellanläge i Superettan är helt enkelt inte lika intressant.
Fast ner på Halmia-nivå vill vi ju så klart INTE och därför är frågan att ställa sig vad man kan göra istället? Den allra första frågan att ställa sig är ändå om publiksiffrorna i Halmstad verkligen är så dåliga med S1 som måttstock? En anblick på svensk fotbolls statistiksida ger vid handen att så faktiskt inte är fallet. HBK parkerar på en fjärde plats i publikligan med ett snitt på 3 036 åskådare. Att Helsingborg och GAIS är före är väl helt i sin ordning medan Landskrona BoIS tredjeplacering till stor del nog kan förklaras av hemmaderbyt mot HIF. Visserligen har väl även Halmstad sina två mest publikdragande hemmamatcher för året avklarade men det är nog ändå troligt att BoIS passerats när året ska summeras. Noterbart är Östers svaga siffra, det är ju ändå en fullt jämförbar klubb med HBK sett till stadens storlek och tradition och därtill på en nybyggd arena. I en jämförelse mellan GAIS och ÖIS syns ju också tydligt i vilken stadsdel Veiron INTE dragit igång svarven tidigt i ottan för att återanknyta till ämnet arbetarkultur.
Publiksiffran mot AFC var så klart svag sett till att det var ett toppmöte men kanske inte sett till det traditionslösa lag som det var vi mötte. Men vi vill så klart bli fler och vad är lösningen? Ja, någon ansiktsmålning och boulespel för ”gamlingar” är så klart bara trams eftersom den äkta berusningen finns inom dig som tidigare konstaterats. Folket måste komma med utgångspunkt från HBK och den fotboll som spelas. Att sänka priset med 30 spänn är heller ingen hållbar väg. För så jävla fattig är ingen student att man inte har råd med 30 kronor mer varannan vecka utan det handlar enbart om prioriteringar. Ta en öl mindre på kåren eller köp pastan i storpack istället så är saken biff!
Jesper Westerberg gästade också podden Stigs Himmel i veckan och där penetrerades publikfrågan ytterligare. JW menar att vid sin förra sejour i klubben hade HBK lätt uppemot 10 000 pers. på vissa matcher men vad hände sedan? Ja, vad som hände sedan var väl att Westerbergs flytt från HBK 2008 sammanföll ganska väl med att det var den senaste säsongen som HBK inte var inblandad i allsvensk bottenstrid alternativt spelade i Superettan. Framgång på fotbollsplanen kommer alltid att vara den mest betydande faktorn för att locka marginalåskådarna.
I podden diskuteras också att TV:s intåg skulle vara en anledning till den minskade publiken, att man så sent som för 10 år sedan inte kunde se sitt favoritlag spela varje match men det stämmer faktiskt inte. Redan 2001 fanns möjlighet att via Pay Per View köpa matcherna genom att man ringde in och angav en kod. Men självklart har TV betydelse. Under TV-avtalsstrejken 2006 fick ju t ex även undertecknad arslet ur vagnen och körde upp till Halmstad för att se varje match. Men som nämns i Olof Lundhs nyutkomna bok tror jag att TV tvärtom mest har haft en positiv inverkan på intresset för fotbollen som helhet. Från 90-talets dassiga allsvenska med svaga publiksiffror till en publiksuccé sedan man börjat dela upp omgångarna och gett fler möjlighet att se mer. Den första direktsända betal- TV matchen var förresten HBK-AIK hösten 1997 där Fredrik Ljungberg avgjorde med matchens enda mål.
Så vad göra? Ja, även om vägen är lång så tror jag att Jesper Westerbergs initiativ är en rätt väg att gå med ett engagemang som kommer inifrån och är förankrat bland spelarna vilka åtminstone med Halmstadmått mätt är offentliga personer och ger kampanjen en viss ”hippfaktor”. Att man sedan tar hjälp av folk som verkligen har lyckats (IFK Kristianstad handboll) ökar möjligheten för ett bra resultat. I Lundhs bok nämns också supportkulturens utveckling med tifon m m sedan mitten av 90-talet! När jag då tänker på hur mycket som hänt i Halmstad på den fronten sedan dess så kan nog en klar förbättringsfaktor identifieras här. För att få hela folket till Örjans så är det nog bra att börja med den innersta kärnan med de mest engagerade supportrarna för att skapa den stämning som inte kan upplevas från TV-soffan och som kan locka ännu fler på matcherna. Och istället för diverse kringarrangemang i samband med match tror jag det är viktigt att lyfta HBK som varumärke. Som det är idag känns kommunikationen runt klubben ganska mossig och inte särskilt anpassad efter samtiden. Det behövs lite kreativitet och humor som t ex kampanjen ”uppladdning pågår” som kördes under säsongen 2004.
I poddavsnittet får sig också HP:s Jan-Owe Wikström en känga av Westerberg för att sprida en negativ bild av HBK till Halmstadborna. Det kan jag i och för sig tycka vara ganska märkligt för en tidnings uppgift är ju definitivt inte att marknadsföra utan att granska. Det jag däremot kan hålla med om är att i den mån Hallandsposten kritiserar HBK så är det i stort sett uteslutande gällande prestationerna på planen och mycket sällan på klubbledningsnivå vilket känns ganska fegt. Ska vi snacka granskning så ta en tur 8 mil söderut till Helsingborgs Dagblad eller läs vad ÖP skriver om Östersunds FK. Men om det i Hallandsposten finns en standard på 2 artiklar efter en match så är väl motsvarigheten på HD 5-6 artiklar plus ett TV-inslag med efteranalys. Det sätter så klart också en helt annan standard för hur viktigt fotbollslaget uppfattas bland stadens invånare.
Det är alltså viktigt att synas, synas, synas! I alla tänkbara kanaler men även på stan. För mig är det t ex helt ofattbart att inte stadsbussarna flaggar för HBK när det är match. Det är väl den lägsta nivån för ett samarbetsavtal och något jag lyckades få till t o m för Ängelholms FF när jag var ansvarig för busstrafiken i den nordvästskånska hockeymetropolen. I den staden är fotbollen verkligen INGENTING.
Så vägen för att uppnå Jesper Westerbergs våta midsommardröm om 7 000 pers. när vi startar om på Örjans vall mot Degerfors den 31 juli känns ganska lång. Men vi på Himlen är Blå ska i varje fall försöka dra vårt strå till stacken för att det ska bli verklighet. För min övertygelse är att desto mer som skrivs om vårt kära HBK, både positivt som (konstruktivt) negativt och desto mer vi kan sprida det blåsvarta ordet i sociala medier m m, desto bättre.
