Krönika: Nivåskillnad Elfsborg
"Vi slapp bli förnedrade på vår egen hemmaplan och Elfsborg visade att det fortfarande finns en vilja i spelartruppen."
Efter veckor av plågsamma upplevelser var det igår dags för hemmamatch mot Djurgården. I likhet med många andra klubbar har denna Stockholmsklubb oftast funnit det svårt att lyckas ta ens något poäng på Borås Arena och det var en sanning som Elfsborg igår tänkte försöka uppehålla.
Jag kan villigt erkänna att jag under dom senaste omgångarna blivit alltmer pessimistisk. Jag har försökt att se positiva aspekter men det spel som visats upp har inte erbjudit mängder av sådana att påpeka. Det är kanske därför som jag satte mig inför matchen igår med en viss oro i kroppen. Skulle vi förnedras ännu en gång? Skulle vårt spel rasa samman? Berättigad oro förvisso men inte särskilt produktiv, alltså bestämde jag mig för att försöka att undvika att beskåda matchen genom ett svärtat filter och försöka ta in det som hände ur en mer positiv vinkel.
Ännu bättre var att Elfsborg till en början faktiskt visade upp en del goda idéer. Ambitionen var uppenbarligen att inte bara överleva utan att göra något av matchen, vilket Ellegaard också uttryckt i BT, och jag fann mig positivt överraskad. Det var långt ifrån lika osäkert som det tidigare varit och ett embryo till lagspel kunde märkas. Att sedan både Jebali och framförallt Lundevall verkade närma sig gammal god form gjorde inte saken sämre.
Vad som sedan hände var en kombination av otur och fummel. Fummel för att vi inte klarad av att försvara oss mot Djurgårdens anfall, otur eftersom domaren borde blåst till frispark på grund av hands. Resultatet var 0-1 för Djurgården i 8: e minuten och det verkliga testet startades. Att börja relativt starkt med 0-0 är förhållandevis enkelt men frågan var om vi den här gången skulle klara av att återhämta oss från ett underläge. Under normala förhållanden hade det inte oroat mig alls, framförallt inte på hemmaplan, men det var inte normala förhållanden igår.
Vi inledde dessvärre återhämtningen med slarv av smått extrema mått och jag fann mig frågande om det verkligen kunde vara så att Elfsborg förfallit till den graden av bräcklighet. Ellegaard fick kämpa som en galning och räddade oss gång efter annan. Fyra rena panterräddningar och matchen hade inte ens pågått i en kvart. Vi spelade, som det verkade, helt inställda på att allt redan var förlorat och att det inte fanns något vi kunde göra åt det. Ingen geist. Ingen samordning.
Nu visade det sig vara så att Gustavsson inte kunde fortsätta matchen och Prodell byttes in. Jag vill inte säga något on om Gustavsson för han spenderade sin tid på planen med att rusa i djupled i försök att bryta sig fram genom Djurgårdens försvar och var en viktig pjäs i dom försök som ändå gjordes innan sammanbrottet. Prodells närvaro på planen fick dock ganska snabbt en positiv effekt och ju närmre pausvilan vi kom desto mer tog vi över matchen. Avslut började komma och Isaksson sattes på några prov. Lagspelet började skönjas igen och bara det var ett stort lyft.
I 67: e minuten lyckades Prodell också kröna sitt inhopp med att sätta 1-1. Detta efter en inledning av andra halvlek där det återigen varit med Djurgården som förde spelet. Vi försökte och kom ganska nära ett par gånger, Jebalis avslut på distans vara bara någon decimeter fel, men när vi försökte spela oss igenom krånglades det alldeles för mycket med passningar och alltid någon dragning för mycket och Djurgården kunde freda målet. Kort sagt var det alldeles för mycket fummel och osäkerhet och det kostade oss när vi blev av med bollen på egen planhalva och Källström kunde trycka in 1-2 i 74: e.
Elfsborg svarade dock snabbt och Jebali tryckte in kvitteringen på straff i 77: e. Helt otagbart för inbytte målvakten Vaiho.
Efter det hade väckarklockan ringt och helt plötsligt kunde man känna igen di gule. Tyvärr nådde vi inte hela vägen fram till segern men sista halvtimmen var det vi som var närmast och det sätter jag som ett enormt plus.
Elfsborg dippade ett par gånger under gårdagens match men vi lyckades komma tillbaka två gånger och dessutom fick vi till ett klart bättre spel än på länge. Det är för tidigt att säga något om huruvida vi påbörjat kampen för att klättra ur diket vi befunnit oss i ett tag eller om detta bara var en tillfällig frist från förlustraden men med säkerhet kan jag säga detta: dom avslutande 30 minuterna var flera nivåer över allt vi har presterat dom senaste 8 omgångarna och bara det känns som en underbar gåva just nu. Vi slapp bli förnedrade på vår egen hemmaplan och Elfsborg visade att det fortfarande finns en vilja i spelartruppen och det tecknet är så oerhört viktigt.
