Kvalplatsdrömmens sista vals: HIF - HBK 1-1
Hösten 2016 var Helsingborg ett allsvenskt lag fram tills den 86:e matchminuten i den avslutande kvalmatchen mot HBK. Den gången vände Marcus Mathisen på steken och förpassade skåningarna till Superettans kusliga ovisshet. Två år senare, en blåsig höstkväll, möttes de båda klubbarna på nytt, och återigen kunde Helsingborgs allsvenska dröm krossas (nåja, i alla fall försenas) av ett blåklätt hallandslag.
För HBK:s del var det sista chansen för att blanda sig i striden om en kvalplats, efter AFC:s seger mot Falkenberg några dagar tidigare. Därmed var det två lag med stort intresse av att knipa alla tre poäng som kom till spel. ”Vi ska stänga detta så fort som möjligt” sa Igor inför matchen till Cmore:S Daniel Kristiansson. Detta faktum märktes dock inte alls, åtminstone inte utifrån anfallsmässiga perspektiv, då båda klubbarna visade upp en passiv fasad i den första halvleken.
Helsingborg fokuserade mycket på att ligga rätt i de defensiva positionerna medan HBK spelade ett rakt spel med få risktagningar. Flera gånger om fanns möjligheten för de blåsvarta att vända spelet via mitten alternativt att bygga bakifrån, men trots tre centrala mittfältare i och med Kosuke Kinoshitas tydliga högermittfältsposition, var det få alternativ att tillgå för passningssökande mittbackar. Allt som oftast valdes istället den långa bollen mot Johan Oremo, som förvisso vann mycket, men var alldeles för ensam varpå andrabollarna återföll till hemmalagets favör.
En trevande inledning minsann och det dröjde ända fram till matchminut 25 innan den första målchansen av bättre karaktär uppstod. Från vänsterkanten måttade Thomas Boakye ett inlägg som studsade genom allt och alla fram till Jonathan Svedberg i en position till höger i straffområdet. Därifrån testade mittfältstalangen ett halvvolleyskott som blir ett ganska bra inlägg mot Kosuke Kinoshita centralt i straffområdet. Den snabba bollbanan öppnade enbart upp för ett försök till skarvning från japanen och avslutet hamnar därmed med viss distans ovanför målramen.
Nej kvällens första halvlek kommer inte rankas som en av de bättre i den digra fotbollshistorien och Cmore:s höjdpunktspaket kan nog varit det blekaste på hela säsongen.
Frågan var vilket lag som skulle vilja mest efter halvtidsvilan och inledningsvis verkade det vara Helsingborg som ville mest. Tre minuter in på den andra halvleken tappar Jonathan Svedberg bollen precis utanför straffområdet vilket försätter Darijan Bojanic i ett gyllene läge. Nyss nämnde lägger ett smart instick mot Max Svensson som kommer med fart i djupet, men en anstormande Jesper Westerberg lyckas störa Svensson tillräckligt mycket i avslutningsfasen för att undvika underläge i matchen.
Halmstad lyckas förflytta sig allt högre upp i banan och skapar ett bra läge efter 55 minuter när Westerberg hittar Kosuke Kinoshita med ett inlägg från höger. Den halländske skyttekungen lyckas dock inte vinkla bollen mot mål från i övrigt relativt ohotat läge centralt i straffområdet.
Ett ledningsmål skulle komma eftre tolv minuters spel av den avslutande akten, och det var något överraskande HBK som spräckte målnollan med tanke på Helsingborgs fina start. Alexander Berntsson fann Gabriel Gudmundsson med en utomordentlig boll i djupet varpå den sistnämnde enkelt kunde sprinta förbi en Andreas Granqvist, vars främsta styrkor inte ligger i djupledsduellerna. Med ett behärskat avslut i det bortre hörnet var den halländska ledningen ett faktum.
Glädjen skulle visa sig bli kortvarig, fyra minuter för att vara exakt. Återigen var det bolltapp från centrala mittfältare som ställde till det för bortalaget där såväl Ivo Pekalski som Marcus Mathisen misslyckades att behålla bollen, varpå Helsingborg tilläts kontra mot ett blottat HBK-försvar. Bollen passades in centralt till Bjarnasson som från en position strax utanför området kunde placera in bollen, med god hjälp från Peter Larssons tåspetsar som gjorde ett tappert försök att bryta bollbanan.
Efter kvitteringen återgår matchsekvensen till att bli starkt Helsingborgsdominerad, och HBK tvingas mest till fredande av det egna målet. Jakten på ett nödvändigt ledningsmål blir ännu svårare när målskytten Gabriel Gudmundsson tvingas utgå efter 77 minuters spel och ersätts av Tryggvi Haraldsson.
Det var dock Haraldsson som skulle få det gyllene läget att avgöra matchen på tilläggstidens tredje minut, efter att Pontus Silfwer straffat ett högt stående Helsingborgsförsvar med en magisk djupledsboll. Haraldsson komm fri med hemmalagets målvakt och lyckas lobba över Joelsson i mål men tyvärr utanför målramen. Mål där och kvalplatsen skulle fortsatt vara inom realistiskt räckhåll, men mötet mellan HIF och Halmstad slutar oavgjort denna kväll i oktober.
En tydlig skillnad i kvalitén mellan Helsingborgs och Halmstads kvalitéer på det centrala mittfältet blottades i kvällens match, och det kan vara en av anledningarna att Helsingborg med största sannolikhet spelar allsvenskan nästkommande säsong istället för Bollklubben. Återkommande visade sig HBK oförmöget att med centralt mittfältsspel hitta offensiva alternativ, vilket oftast resulterade i bolltapp eller en svår långboll mot ensamstående Johan Oremo.
En annan taktisk faktor som blev tydlig var Kosukes position som stundtals var väldigt låg, med utgångspunkt till höger på mittfältet. Tanken med Kosuke till höger behöver inte vara dålig i sig, men när det centrala övertaget med tre mittfältare inte utnyttjas och när Kosuke förskjuts till en väldigt låg startposition kan det anses vara slöseri att placera en tolvfaldig målskytt så pass långt från områdena där mål oftast görs.
Sex poäng skiljer nu HBK och AFC åt med enbart tre matcher kvar att spela av årets säsong. Matematiskt finns ännu möjligheterna men med tanke på poängdistansen och det faktum att AFC besitter en klart bättre målskillnad än Bollklubben talar för att HBK får inrikta sig på ytterligare en säsong i Superettan. Två hemmamatcher väntar härnäst mot Brage respektive Örgryte innan det hela avslutas den 10 november mot Öster på bortaplan.
