Rubrik saknas
Om pressen på Lagerbäck var stor idag kl. 20.45 så är den nog ännu större i skrivandets stund. Det som skulle bli en minirevansch blev ännu en förnedring för det svenska landslaget. Årets tionde landskamp slutade med att Sverige inte kunde ta årets andra seger och inte heller öka på sin målskörd som därmed stannar vid fem.
I gårdagens krönika skrev jag att resultatet av dagens landskamp inte kommer vara det viktigaste utan mer hur det ”nya” Sverige kommer se ut. Så här efteråt kanske det ändå känns tungt att torska matchen så stort men jag hävdar fortfarande att det var mer viktigt för tränarstaben att se att det inte såg något vidare ut. Rent ut sagt såg det riktigt illa ut. Det var mycket som inte stämde och allra viktigast var att defensiven absolut inte stämde.
Hela idén med ett defensivare Sverige är ju att stärka upp defensiven och det gör man på offensivens bekostnad. Som Lagerbäck sa innan matchen räknar man inte direkt med att göra fler mål med ett 4-5-1 än laget gjorde tidigare under sitt 4-4-2. Alltså krävs det inget matematiskt geni för att räkna ut att om det skall vara ett lyckat systembyte så krävs det att Sverige släpper in färre mål när de spelar 4-5-1. Om det inte sker så faller hela grundkonceptet och det tror jag inte förbundskaptenerna kommer att blunda för.
Nu tror jag att Lagerbäck och Andersson ville prova en ”plan B”, inte nödvändigtvis för att spela den från start utan även för att senare under matcher kunna byta från ”plan A” till ”plan B”. Med andra ord, byta från 4-4-2 till 4-5-1 när man vill spela av en match i ledning. Det kommer i sådana fall vara ett nytänkande då Lagerbäck tidigare under sitt styre inte gärna gått ifrån sitt 4-4-2 oavsett hur det går och står i matchen.
Nu till dagens match och dagens rubrik, spelet bakom siffrorna. Igår ställde jag frågan om det verkligen kommer bli ett 4-4-1-1 och jo det tycker jag att det var. Men samtidigt tycker jag att det var nästan lika mycket 4-1-4-1 och 4-2-3-1. För att göra det enkelt och samtidigt rättvist tycker jag den här uppställningen borde rubriceras 4-5-1. För mig var det ganska tydligt att Sverige spelade med fem mittfältare och bara en forward. Det fanns ingen skymt av någon släpande forward utan bara en toppforward och bakom fanns fem mittfältare. Det defensiva ansvaret för den offensiva mittfältaren var stort. Hade Sverige haft en Zidane som Lagerbäck gärna velat hade han säkert haft ett betydligt mindre defensivt ansvar, men nu finns ingen ”Zizou” utan bara en Svensson och då gäller det att jobba hemåt.
Vad kan vi dra för andra slutsatser? Jo att det var tydligt att det inte var tillåtet för både Linderoth och Källström att anfalla samtidigt (när de spelade bredvid varandra på det centrala mittfältet). Vi kunde se att precis som för alla andra lag som saknar en eller två tydliga defensiva mittfältare så skapas det attraktiva ytor för motståndarna mellan Sveriges backlinje och mittfält. Precis den ytan som Linderoth så tydligt stängt igen när Sverige spelat ett 4-1-3-2 öppnas nu upp något under det nya 4-4-1-1. Idag kunde för det mesta Klose och Podolski utnyttja den fria ytan men även vid ett par tillfällen djupledslöpande mittfältare i det tyska laget.
Lagets defensiv förstärktes inte medan offensiven försvagades, kanske är det en kort sammanfattning av kvällen som Lagerbäck kommer att göra på hemresan tillbaka till Sverige…
