Gästkrönika: Ångestfyllt eller efterfest?
Spelar Zlatan? Vinner Blågult? Kan Sverige verkligen vinna mot stora nationer? Har Råsunda varit värd för många stora matcher det senaste decenniet? Svaren finns här.
Om ett par veckor byts blåbären ut mot en riktigt mäktig fotbollsnation. Spaniens fotbollslandslag kommer till Råsunda. Spaniens. Senast en så stor fotbollsnation var här för att spela tävlingslandskamp på Råsunda var inte jag alls intresserad av blågult. Sanningen är att jag knappt kunde läsa och även om jag var fotbollsintresserad så skulle jag inte ha något minne av VM-kvalmatchen mot Frankrike. För er nostalgiker kan jag nämna att matchen slutade 1-1 efter att Aron Schmidhuber hållit i pipan inför 30530 människor denna söndagseftermiddag. Det var ungefär 13 år och två månader sedan.
Den sjunde oktober klockan 19:30 är jag och 34000 andra svenskar i Solna, på Råsunda, för att heja fram vårt folkkäraste landslag. Än så länge är det så. Om några veckor kan intresset vara lika bortblåst som skogen i Småland. Ett mål borta mot Lettland efter en rätt så välspelad första fyrtiofemma men en usel avslutning. Tre poäng, Elmander glänste, Zlatan var bättre än i VM. Landet krävde mål så som i VM-kvalet. Perfekt! Liechtenstein hemma. 14 mål? Kanske 60? 1-0 redan efter minuten. Den snabbe räknaren hade redan klickat in sig på Unibet och lagt ut en saftig summa på liveoddset 15.0 på slutresultatet 90-0. Oj, 1-1, 10 000 käpprätt åt skogen. Allbäck löste upp sitt och lagets trassel till sist, men frågetecknena återstod. Är Sverige ett lag att räkna med mot de stora? Är Lars rätt man att leda Sverige mot de stora? Är Linuz verkligen seriös hela tiden? Nej, på den sista frågan.Sverige vann mot England i en träningslandskamp på Ullevi med guldfärgade dräkter. Det är Lars enda seger mot en så kallad stor fotbollsnation. Kanske kommer den första riktiga segern nu, i så fall kan ingen längre se ner på Lars. Att Lars inte längre är högst upp på stegen kan ingen längre debattera om.
Jag hade inte tänkta att ta upp den redan uttjatade Herren på täppan leken men två så pass internationellt respekterade fotbollsspelare som Olof och Zlatan kan inte lämnas utanför en svensk fotbollstrupp. Kanske är Olof inte längre den bergsäkra grunden men han är ett antal enheter stabilare än Petter Hansson. Zlatan gjorde mål och assist i ligastarten, därutav massvis med beröm från pressen. Även om murvlarna gärna vänder kappan efter vinden så blåser vinden just nu åt rätt håll för Z. Kanske fläktar det starkare, kanske har vinden vänt eller så kanske han helt enkelt bojkottar landslaget. Jag hoppas starkt på det första alternativet och jag tror inte ens att löpsedelskåte Zlatan skulle välja att vägra spela för sitt land. Men Zlatan är inte ensam om att bilda laget, det enda skälet till att jag tog upp det är att sannolikheten till ett bra resultat ökar med honom och Kapten Skägg. Unibet har satt oddsen till 1.48 på att Zlatan spelar från start. Jag är inte spelberoende, jag är bara väldigt lättroad av alla de slag av odds.
Att jubla åt ett viktigt mål tillsammans med tiotusental andra svenskar är stort. Bara själva fotbollsfebern som uppstår dagarna innan match är som enligt reklamen: Ovärderligt. Kommer vi gula att få något att lyfta på hatten för? Om Lars vågar säga åt grabbarna att vinna så kan det bli rätt roligt. Om den sedvanlige, rädde Lars säger åt nissarna att vara glada för en poäng kan det bli en ångestfylld mardröm på Norra Stå. Undra om man skriker även under mardrömmar man upplever i vaket tillstånd? Om Nordirlands koncept återigen praktiseras är Spanien 6 poäng bakom oss. Då kan vi kosta på oss bortaförlust mot både Spanien och Danmark. Allt kan bli så bra, allt kan krossas. Allt går att hoppas på. Sanningen är att det kvittar med en förlust. För att vinna nere på Parken är väl som att sno godis från ett barn.
Vinn. Det finns bara ett alternativ. Vinn.
”The Swans In The Pond Called My Duck Ugly
But Now They Hug Me Because It's Lovely”
Kanske rappar Lupe i Lars-form. För om Spanien besegras får vi nejröstare ge oss.
Då finns det bara en Lars.
