Krönika: Funderingar inför onsdag
Linuz Andersson presenterar här spridda tankar inför nästa veckas viktiga match mot Nordirland.
Henke hade precis rundat en bulgar och myntat uttrycket rundningsbulgar, något som dock inte blev riktigt populärt, dels på grund av att det var jobbigt att säga samt dels för att det var taskigt mot Bulgarien. Sverige mosade de vitgröna i ett utav nordisk historias största ögonblick; VM-brons till Sverige! Det var tänkt att 10årsjubileumet skulle firas med en EM-medalj, men så blev icke fallet. På onsdag fortsätter istället resan mot ett nytt försök att ta en medalj. Vägen har så här långt varit lika rak som Henkes intervjusvar förutom ett litet snedsteg i ett par minuter mot Liechtenstein.
Sedan dubbelsegern över Spanien/Island har det varit ett långt och tråkigt vinterlov. Guldmedaljer i Anjas discipliner, mixad skidskyttestafett, snöskottning och Vasaloppet är inte lika hårresande som en rafflande kvalmatch direkt. Snart är väntan över, Nordirland hälsar oss välkomna med bomber och självständighetsförklaringar, i alla fall bomber, till en nation med stora segrar de senaste åren. England samt Spanien har slagits tillbaka samtidigt som Island har slagit tillbaka Nordirland, ett ojämnt lag helt enkelt.
Nordirland ska, med tanke på formen på de svenska spelarna, inte ha en chans på onsdag. Tyvärr är segrar inte alltid självskrivna, förutom i de Spanien deltar i, då blir det alltid seger för det andra laget.
I Sverige hittar vi storstjärnor som Mikael Nilsson, Petter Hansson och Daniel Andersson i en trolig startelva. Petter vann allas hjärtan i två bragdstämplade insatser i höstas. Mikael Nilsson är lika ensam på sin position som torskarna i Östersjön. Några torskar som däremot inte är ensamma är de hundratal på Forsmark. Daniel Andersson är hatad och kommer alltid vara det, hur bra han än spelar.
Vi har också en del spelare med fin, finfin, bra, fräsig form. Kim Källström spelar hyfsat frekvent i Lyon, Chippen har kul när han väl spelar i Roma, Elmander blev utsedd till ”Månadens spelare” i Frankrike, Isak verkar ha tagit ”tillbaka” målvaktströjan och Fredrik Ljungberg är på väg tillbaka. Om vi nu skulle kunna lagt till världens bästa spelare i truppen skulle laget se väldigt starkt ut.
I mål får troligen Isaksson stå, spela, han verkar ha fått förtroendet nu samtidigt som Shaaban av någon outgrundlig anledning mer eller mindre glömts bort av klubblaget. Kim tar den offensivare rollen och Edman behåller sin plats som vänsterback. Mellberg spelar mittback och Christan Wilhelmsson högerytter. Ljungberg spatserar på vänstern med kaptensbindeln runt armen.
Jo, just ja, Han är ju tillbaka. Zlatan Ibrahimovic har under hösten och vintern visat upp hela sitt register på miljoner av finter för världen. Med Zlatan och Johan kan Sverige ta ett enormt kliv närmare EM. Vi kan stå med ena foten i Schweiz, pilla lite på chokladen och osten med tårna. Ifall Danmark vinner mot Spanien… Ifall Danmark vinner mot Spanien har vi nio poäng ner till tredjeplatsen. NIO f*cking poäng. Jag tycker i alla fall att Danmark är skyldiga oss det efter att ha lämnat över Skåne till oss. Men vänta bara, en vacker dag kommer ni att få Skåne på halsen igen, vare sig ni vinner mot Spanien eller inte.
Och det är, mina damer och herrar, bara 442 dagar kvar till EM.
Trolig startelva:
Målvakt: ”Det-tar-ett-tag-att-acklimatisera-sig” Isaksson
Mittbackar: ”Jag-har-gjort-en-bra-match” Hansson, ”Jag-gör-bara-okej-matcher” Mellberg
Ytterbackar: ”Adam-hade-mer-konkurrens-än-mig” Nilsson, ”Jag-håller-mig-på-min-kant” Edman
Def. mitt: ”De-fyra-fem-som-borde-spelat-här-har-jag-röjt-ur-vägen” Andersson
Yttrar: ”Jag-har-duschat-tillsammans-med-Totti” Wilhelmsson, Fredrik Ljungberg
Off. mitt: ”Jag-är-uppvuxen-i-Pattille” Källström
Anfallare: ”Djurgården-försökte-ersätta-mig-med-Geert” Elmander, Zlatan Ibrahimovic
