Zlatan: Utan fansen är fotbollen ingenting

Till vardags lirar Zlatan ihop med spelare som Stankovic, Adriano, Figo, Crespo, Vieira, Materazzi... Men det är fansen som betyder något för Zlatan. Det är för dem som han spelar sin fotboll.
Möt Zlatan i en exklusiv intervju med SF:s Micke Möller om fansen och deras betydelse.

Det är egentligen inte speciellt kallt. Men ändå fryser jag som en hund där jag står utanför Hotel Hilton i Malmö och blossar på ännu en av dessa förbannade cigaretter, samtidigt som jag för tionde gången på lika många minuter plöjer igenom alla mina papper inför intervjun med Zlatan Ibrahimovic.

Tio minuter. Det är också den tid som gäller för intervjun. Varken mer eller mindre. Zlatans schema är fullspäckat denna oktoberdag i Malmö. Marginalerna är små – ja rent av obefintliga. Och det är så många andra som skall till: TV4, TT, Sydsvenskan, Offside… Så, tio minuter – thats it! Och när jag läser igenom mina frågor inser jag, än en gång, att hinner jag med hälften får jag vara glad.

Och fortfarande fryser jag när jag slår mig ner i stolen mitt emot Zlatan efter att hälsat och tagit i hand. Han sitter där helt lugnt och skrattar och småpratar med alla dessa människor som springer omkring och fixar och plockar med sladdar, kameror, ljus och vad det nu kan vara. Intervjun kan snart rulla igång. Det är bara några småsaker som fattas. Ytterligare lite grejer och utrustning skall lyftas ut och in. Aktiviteten runtomkring är intensiv och hektisk. Koordinatorn i bakgrunden pekar ivrigt på sin klocka och rullar irriterat med ögonen. Ytterligare några sekunder tickar iväg, men snart kommer de förlösande orden: Såja, nu är det klart. Varsågod!

Zlatan Ibrahimovic är en av världens största fotbollsspelare – kanske den största. Oavsett vad man tycker så är det bara att kapitulera inför det faktum att Rosengårdssonen har tagit världen med storm sen han 2001 lämnade Malmö FF för att via Ajax och Juventus numera, under Roberto Mancinis ledning, spela i Inter tillsammans med spelare som Stankovic, Adriano, Figo, Crespo, Vieira, Materazzi…

Och ändå, trots alla namnstarka klubbkamrater han har idag, och som han har haft genom åren, så är det inte bland dem han finner den avgörande drivkraften för sin kärlek till fotbollen. Den hittar han någon annanstans. Den hittar han på läktarna. Den finner han hos fansen. Det är de som gör skillnaden för en Zlatan som hellre är den mest älskade spelaren bland supportrarna, än den mest uppskattade bland lagkamraterna.
– Det är fansen som är de viktigaste. Det är de som följer dig, det är de som stödjer dig. Utan dem är fotbollen ingenting. Därför är supportrarna viktigast av allt.

Stödet från fansen ger något extra, oavsett var man spelar, menar Zlatan som är glad för att det svenska landslaget fått ett allt större stöd under senare år.
– Det är klart att det är stort. Jag menar, när vi ser våra egna supportrar i de stora mästerskapen som EM och VM så får man en särskild kraft. Man får extra adrenalin, man blir extra taggad och motiverad. Så det är bara bra för oss som spelar. Ju fler som följer landslaget – ju bättre är det för oss. Allt blir mycket lättare när man känner stödet, och man vill ge mycket mer på plan när man väl ser och hör supportrarna runt omkring.

En spelare som lirat inför fulla hus på de stora arenorna runt om i Europa kan man tycka borde bli härdad, och förhålla sig ganska distanserad till det som sker på läktarna. Och visst – det handlar mycket om att inte låta sig påverkas. Eller åtminstone se ut som om man vore oberörd. Men Zlatan förnekar inte att han som spelare ändå blir påverkad, och att fansens stöd ibland också kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.
– Se bara på skillnaden mellan hemmaplan och bortaplan. När man är på hemmaplan så har man allt stöd från hela stadion, från hela publiken. Man känner sig mycket starkare. Man känner uppbackningen och trycket på läktarna… Det känns att det är vi som är på hemmaplan.
– Sen på bortamatcherna så är det tvärtom. Men det är så fotbollen skall vara. De har sin fördel, och sen har vi vår när vi spelar på hemmaplan. Men som jag sagt innan – man skall tacka all publik som kommer, för utan dem så är fotbollen ingenting.

De italienska fansen och deras passion för fotbollen känner vi alla till. Det är en passion som någon gång går över gränsen och drabbar inte bara fans till andra lag, utan också spelare, tränare, klubbledning och andra. Inte sällan går det också ut över de egna – de med samma färg på tröjan. Där är hur många exempel som helst på hur olika fans tagit sig friheten att skrämma, hota och läxa upp folk som gjort något som inte fallit dem i smaken. Men passionen yttrar sig allt som oftast i glädje, stöd och kärlek. Det är åtminstone Zlatans egna upplevelser från Italien.
– Under mina första två år med Juventus blev jag bemött på ett fantastiskt sätt. Fansen gav mig allt stöd jag behövde och lite mer ändå. Så utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Och det gäller inte bara Juventus supportrar, utan alla de som stöttat mig.

Det är lite sympatiskt kan jag tycka, att en spelare av Zlatans kaliber, som verkar så stark och osårbar, hela tiden betonar vikten av stödet från läktarna. Hur mycket det har betytt, och hur mycket det fortfarande betyder för honom.
– Det är klart att det är viktigt att du känner fansens stöd. Det kan vara svårt att komma till en ny klubb, och inte känna någon. Allt du kan är att spela. Du kommer med det du är bra på, och så känner du direkt att publiken gillar dig, att de stödjer dig. Så var det i Juventus. Det kändes fantastiskt. Då är det bara att fortsätta spela. Man blir extra motiverad. Och det är samma känsla i Inter – om inte mer.
– Men just nu tror jag inte att jag är så populär bland Juventussupportrarna efter att jag lämnat klubben, säger Zlatan och skrattar lätt. Kanske speciellt som jag gick till Inter. Men livet går vidare…
Zlatan skrattar igen. Han vet att övergången från Juventus till Inter väckte en del harm i Juve-land. Att han skulle lämna var de flesta klara över. Zlatan i Serie B fanns liksom inte på kartan. Men Inter! Av alla klubbar valde han Inter! Juvefansen gick i spinn och beklagade sig över att deras Zlatan kunde vara så illojal. Guldmakaren Zlatan till Inter! Omöjligt! Men Inter blev det. Och ännu ett guld. Och istället var det Inters fans som kunde kalla Zlatan för sin.
– Jag har nya supportrar. Men de som är riktiga supportrar – de stöder mig fortfarande. Även bland Juves fans.

Det är fansens jubel, stöd och sång som är Zlatans drivkraft. Det är för dem han spelar sin fotboll. Det är de som får honom att trolla. Fansen betyder något – på riktigt. Han talar om det som om det vore en helt naturlig relation. Det är inga stora ord han tar i sin mun. Det är inte på det där inställsamma sättet som hos många andra fotbollsspelare. De som alltid älskar supportrarna över allt annat. De som kysser klubbmärket och åbäkar sig för att vinna fansens gunst. Fansen betyder något för Zlatan. Så enkelt är det. Och Zlatan vill betyda något för dem. Och hur spektakulär och egen han än är som fotbollsspelare, och hur tjurig och egensinnig han än framställs som i vissa sammanhang, så finns det något som gör att hans kärlek till fansen alltid blivit besvarad. Oavsett i vilken klubb han har spelat.
– Jag har känt att vart jag än har kommit har jag blivit bemött på ett fantastiskt sätt. Jag har inte kunnat ha det bättre. I MFF var jag ung, men när jag kom in plan kände jag direkt att de gillade mig. Så det vara bara att visa för alla supportrar vad man gick för på plan, och utanför plan.
– Det var samma sak i Ajax. I början var det lite tungt i och med det var mycket krav på en. Det var mycket press. Och första året blev inte riktigt på det sätt som jag ville att det skulle bli. Men jag lärde sig mycket under den tiden också. Andra året kände jag mer stödet från publiken. De var mer på ens sida. Det var viktigt för mig.

Sen är vår tid egentligen ute. Koordinatorn i bakgrunden pekar ivrigt på sin klocka och rullar åter irriterat med ögonen. Men, va fan, tänker jag. När får jag chansen att träffa Zlatan igen? Så jag tar en rövare och slänger in en sista fråga. Den ofrånkomliga frågan om vi någonsin får se honom inom svensk fotboll igen. Kommer han tillbaka till Malmö igen? Kommer han att någon gång i framtiden åter dra på sig den himmelsblå tröjan?
– Man vet aldrig. Det är därifrån jag kom från början, och jag lärde mig mycket. Det var där allt började egentligen. Det är klart det finns möjligheter. Men så långt fram kollar jag inte, säger Zlatan och fyrar av ett brett leende.
– Jag tar ett år i taget.