Zlatan – för bra för landslaget
Gästkrönikören Philip Littorin funderar kring Zlatan Ibrahimovic och resten av det svenska landslaget efter gårdagens torftiga match mot Nordirland
Matchen mellan Sverige och Nordirland har precis slutat 1-1 och en märkbart frustrerad Zlatan Ibrahimovic kliver av banan. Denna match skulle vara en defilering och uppvisning, Sverige skulle visa alla att man förtjänade att vinna och Zlatan skulle vara regissören. Okej, vi visste att Nordirland var ett hyfsat lag som spelar typiskt brittisk med ett starkt försvar. Men vi vet också att de förlorade mot Lettland och Island, och att lagets spelidé bygger enbart på långa bollar och springa tills man spyr. Detta visste vi. Vi visste att de kan springa och kämpa.
Zlatan kändes på förhand stekhet, i sitt livs form och ikväll skulle han ta revansch på de fysiska mittbackarna i Nordirland. Det fanns en del farhågor för samarbetet med Elmander, en spelare som till och med själv erkänner att han inte har kapaciteten att se de som ”Ibra” gör. Men som sagt, matchen mot Danmark såg lovande ut och Zlatan i form kan spela med vem som helst. Idag ville vi se grunden till ett blivande världsklass anfallsspel, där Zlatan och Elmander kunde finna varandra, både mentalt och praktiskt.
Men när matchen börjar och bollen har spelats igång så kan man ganska snart skönja vad som komma skall, det blir exakt som bortamatchen. Zlatan får enbart höga bollar, som spelas upp ifrån hopplöst oskickliga Mellberg och Hansson. Att spärra våra ytterbackar och låta mittbackarna sköta uppspelen är det äldsta knepet som dagens Sverige mött, ändå kan vi inte hitta ett botemedel.
Zlatan förstod nog tidigt att om det var någon som skulle kunna bryta mönstret så var det han – det kändes i hela laget, Zlatan fixar det nog. När vi har en världsanfallare i laget, en spelare som kanske just nu är topp tre i världen, då måste svenska landslaget kunna utnyttja det. Jag hävdar att Sverige måste anpassa sitt spel för Zlatan nu när han har gått halva vägen själv. Han har anpassat sig och försöker framförallt genom positiva gester och hårt jobb. Han har vuxit som människa och slipat bort den delen av honom som tidigare gjorde honom till en belastning för laget. Dagens match visar tydligt att Lars Lagerbäck inte har någon som helst intresse av att anpassa spelet till Zlatan, istället förväntas han växa fyra meter och plocka ner bananbollar från backlinjen.
Det har hänt förut att små länder som Sverige får fram spelare som är på en helt annan nivå än resten av laget (Brolin, Ljungberg) som är vana vid en helt annan kvalité och spelintelligens. Ljungberg under tidiga år var vansinnig stundtals, han tyckte inte att han själv fick ut maximalt i laget, att medspelarna och systemet inte utnyttjade honom fullt ut. Samma visa med bångstyriga Tomas Brolin som under perioder stred med Tommy Svensson om just dessa saker.
Idag har vi i Sverige en unik möjlighet att göra extra bra insatser i stora mästerskap när vi har en sådan spelare som Ibrahimovic i laget. Och nu står vi vid ett vägskäl – antingen så styr systemet allt och Lagerbäck trummar vidare på strypkopplet runt den svenska offensiven. I de bästa lagen, de lag som vinner turneringar och ofta går långt måste någon bryta mönstret. Sverige har idag en sådan spelare, kanske med en större potential än någon annan tidigare.
Sveriges plattmatch mot Nordirland och den totala impotensen i kreativitet trots att Zlatan finns på plan hänger inte ihop. Det han gjorde, gjorde han bra, med medspelare verkar inte se hans blickfält eller röra sig på ett sådant sätt som underlättar för Zlatan. Det känns som att han är för bra i vissa stunder.
Bygg laget kring vår anfallsstjärna, där bollen längs marken är ett nyckelord. Våran motståndare idag gjorde en bra match efter sina resurser och kämpade väl, men Sverige, med anspråk på att vara ett medaljlag i EM, måste utnyttja sina resurser på ett bättre sätt. Visst, Ljungberg och Chippen blev skadade men vi är ändå bättre man för man. Och när Zlatan tar bevakning från ca tre man varje gång han har bollen så får vi ju ett jätteövertag på resten av banan. Skall vi någonsin kunna vinna ett EM eller gå långt i ett slutspel så måste vi ta tillvara på Zlatan och hans likar, vi måste öppna ögonen för ändringar inom systemet.
Just nu känns det så frustrerande. Detta skulle ju bli en positiv kväll med Zlatan i högform, istället höjs nu frågetecken för resten av lagets faktiska kunnande. Vi kanske inte är bättre, och har vi någon spelare som är på en högre nivå kvävs han av systemet. Vi som älskar både landslaget och Zlatan vill se dessa i en fungerande symbios. Ikväll kändes det som att landslaget måste utveckla sitt spel och tänkande.
Eller vad tycker farbror Lagerbäck?
