Fredagspanelen: Räkna inte med Linderoth!

Förra veckan blev succé för Fredagspanelen - idag är vi tillbaka med fyra nya, heta topics och fyra minst lika heta tyckare. Olof Lundh, Axel Pershagen, Mathias Lühr och Daniel Bogefors debatterar kring Linderoths vara eller icke vara i EM samt vad som utmärker en bra landslagstränare.

Medverkande

Olof Lundh, Fotbollskanalen
Axel Pershagen, Fotbollskanalen
Mathias Lühr, Expressen
Daniel Bogefors, FotbollDirekt

1. Zlatan gav verkligen svar på tal i helgen när han avgjorde ligan för Inter, på egen hand. Förutom sitt stundtals bländande spel verkar han ha hittat målet i år också. Ska det riktiga genombrottet i landslaget äntligen komma i sommar? Vad talar för och emot? Och finns det någon annan som du tror kan ta stora kliv framåt under EM?

Olof: Genombrott? Vilken planet har ni levt på? Han har varit grym i landslaget vid ett flertal tillfällen och även om VM i Tyskland var ett fiasko är det inte rätt att snacka om ett eventuellt genombrott. Zlatan Ibrahimovic är en grym spelare men han är inte alltid lätt att hitta en partner till. I mina ögon är inte Johan Elmander en ultimat radarpartner. Visst, han borde göra fler mål i landslaget men jag håller med Zlatan: det viktiga är inte vem som gör målen - bara de görs. Det som talar för Zlatan Ibrahimovic är att han inte spelat mängder av matcher på slutet plus att han gjort fler mål i Inter och det stärker självförtroendet. Det som talar emot är osäkerheten kring hans knä och att Sverige inte alltid passar honom perfekt.

Axel: Jag hoppas verkligen det, men vem gör inte det? Det stora genombrottet kan man kanske ändå inte tala om. Klacken för fyra år sedan och målet mot Ungern, nja, jag tycker nog att han har bidragit med en del. Att vi sedan ställer högre krav på honom är helt i sin ordning och jag tror nog att han i sinom tid kommer att motsvara även dessa. Det är ju sådan han är - den underbara Zlatan - han höjer sig alltid till den nivån som krävs och ofta ännu lite till. Jag vet inte om han kommer att trolla bort alla motståndare i EM, han kanske hämmas av skadan och blir osynlig, men förr eller senare kommer han att leverera på ytterligare en högre nivå.

Sådär, nu har den hoppfulle supporterns babblat av sig och det realistiska svaret blir nej. Ibland blir spelare för stora för sitt land och du har sällan sett Sjevtjenko, Roy Keane, Ryan Giggs eller liknande prestera på samma nivå med sämre medspelare. Det som talar för Zlatan är dock att han är otrolig villig att lära sig och utvecklas - även i landslagssammanhang.

Mathias: Förstår inte riktigt snacket om ett genombrott i landslaget för Zlatan. Det kom ju för länge sedan, och har väl kommit ytterligare ett gäng gånger sedan dess. Har annars en aning om att Sebastian Larsson kommer att höja sitt marknadsvärde rejält under EM - och inför flytten från Birmingham.

Daniel: Jag hoppas att Zlatan tillsammans med Alexandersson får sitt genombrott i VM. Om vi ska vara allvarliga så har Zlatan givetvis fått sitt genombrott sedan länge. Däremot måste måltorkan släppa och jag är övertygad om att det gör det. Annars tror jag att vi kan få se Sebastian Larssons stora internationella genombrott i sommar. Hans känsliga fötter kommer förhoppningsvis smeka in någon frispark.

2. Till helgen har Zlatan, Kim och Allbäck fått ledigt från EM-lägret för spel i sina klubblag. Det är inte första gången en krock/konflikt uppstår mellan landslag och klubblag; det händer att stjärnspelare skadar sig allvarligt under landskampshelger mitt uppe i säsongen. Vad är din ställning här? Ska landslagen betala en del av spelarens löner och har ska klubben ha rätt till ersättning vid en skada eller får de helt enkelt finna sig i situationen?

Olof: Lösningen som Uefa/Fifa och klubbarna kommit fram till är rimlig. Det vill säga att klubbarna som spelarna tillhör före, under och efter mästerskapet får ersättning för att de är borta. Dessutom är det rimligt att man försäkrar dem så att man får ersättning vid skador. Däremot är det viktigt att Uefa och Fifa står på sig så att landslagen kan leva vidare, de är viktiga för fotbollen. Sedan är det ingen konflikt att Källström och Ibrahimovic får spela cupfinaler, det är rätt att de är med där.

Axel: Usch, vilken otrevlig fråga. Klart att klubbarna ska ha rätt till ersättning om deras investeringar kommer till skada. Men samtidigt finns det ett romantiskt skimmer över landslagsfotbollen. Något som ännu inte svärtats ner av kommersiellt gift. Tänk om stackars Liberia inte haft råd att ta hem George Weah! Och hur ska Elfenbenskusten kunna ställa upp med sitt lag i VM om de ska pröjsa hutlösa löner till Chelsea, Arsenal, Barca och gud vet vad. Jag vet inte vad lösningen är, men jag antar att Uefa och Fifa får ställa upp och hosta upp de slantarna. Men då måste de suga ut ännu mer ur sina evenemang och snart kostar varje EM-match 200 kronor på PPV eller 5000 kronor live. Och om arrangörsländerna idag förstörs av invasionen av Fifas och Uefas samarbetspartners (läs: endast amerikans blasköl i självaste Tyskland) så vågar jag knappt drömma om vad som väntar. Det är en hemsk värld vi lever i, kort och gott.

Mathias: Spelarna får ersättning för EM-spel. Om det är tillräckligt får andra svara på, men det känns inte direkt som de redan rika spelarna lämnar landslaget med tomma fickor efter ett mästerskap - och tvingas ta ett andra jobb resten av sommaren. För klubbarna är det givetvis ett risktagande som man får säkra upp med försäkringar. Samtidigt är det ett fantastiskt skyltfönster för spelaren, som kan höja dess marknadsvärde i klubblaget.

Daniel: Jag förstår att klubbarna vill ha det, men det vore förödande för landslagsfotbollen. Nu har Uefa infört ett system där klubbarna kompenseras när deras spelare är med i EM. Samtidigt är de pengarna ingenting för exempelvis Inter om Zlatan skulle ådra sig en korsbandsskada. I alla fall kanske det kan lugna storklubbarna ett tag framöver. Det skulle kunna bli döden för landslagsfotboll om något sådant infördes.

3. Det gnälls om att Andreas Isaksson saknar matchträning men faktum är att Tobias Linderoth inte har spelat en match sedan november förra året. Hur mycket ska man få leva på gamla meriter för att få spela? Även om han hinner bli frisk kommer han knappast vara i 100%-ig form, bör han spela då?

Olof: Jag är tveksam till om Linderoth hinner tillbaka, men jag förstår om Lagerbäck är villig att chansa. Och just Isaksson och Linderoth är känsliga eftersom det är två spelare som är svåra ett ersätta. Det är som grisarna säger i George Orwells "Animal Farm" - alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra. Det vill säga att vissa är mer värda än andra.

Axel: Räkna inte med Tobbe. Att sedan gamla meriter väger tungt är självklart. Inte för att spelarna nödvändigtvis är bäst utan för att de vet vad som krävs i ett mästerskap. Allt i fotbollen går att mäta i bra balansförhållanden och i det här fallet handlar det om att balansera hunger och rutin. Hur Lagerbäck lyckats få skålarna att väga lika med tillsynes allt i rutinens vågskål är för mig obegripligt. Men det är väl bara att lyfta på hatten, konstatera att han lyckats med det hittills och hoppas att det ska gå vägen även denna gång.

Mathias: Helt klart är Linderoths matchoträning ett problem. Men det handlar knappast om att leva på gamla meriter. Linderoth är värd varje chans att hinna ikapp. Och är inte Linderoth hundra procent mot Grekland, så kommer han heller inte att spela. Det beslutet kommer han själv att ta.

Daniel: Jag tycker inte att Linderoth ska spela. Han har inte spelat en match på ett halvår och givetvis kommer det dröja innan Tobias är i form. Anders Svensson och Kim Källström har tidigare visat att Linderoths betydelse är något överskattad. I Isakssons fall har han hela tiden varit frisk och borde rimligtvis snabbare komma i matchform.

4. EM:s Grupp D är Demontränargruppen. Vad Otto Rehagel har gjort för Grekland känner alla till, Guus Hiddink är helgonförklarad i Sydkorea och Australien efter mäskerskapssuccéerna och Lars Lagerbäcks poängfacit med Sverige i tävlingsmatcher är fantastiskt. Men samtliga tre har inte utmärkt sig speciellt på klubblagsnivå. Vilka egenskaper krävs för att bli en duktig landslagstränare? Vem skulle bli en bra ersättare i svenska landslaget efter Lagerbäck?

Olof: Lars Lagerbäck sitter över 2010 och till dess har nog Lars-Åke Lagrell lämnat in. Då hänger det på om ersättaren vill satsa stora pengar på en etablerad utlänning eller fortsätta på en inslagen väg. Jag tackar inte nej till en Beenhakker eller en Hiddink, men jag tror det blir en svensk. Erik Hamrén känns het i dag men det svänger snabbt i den här branschen. Glöm inte att Mats Jingblad nämndes som tänkbar förbundskapten efter en stark insats i Halmstad och sedan SM-guld med Göteborg.

Axel: Först och främst är den enkla, och kanske en smula tråkiga, förklaringen till tränarnas framgång tydliga och lättförstådda spelidéer som lirarna snabbt kan ta till sig. Det går inte att kliva in med en revolutionerande 3-6-1-uppställning och tro att 23 spelare från nästan lika många ligor ska kunna ta till sig det och förstå sina roller. Det gäller istället att hitta ett system och en grundtanke som alla känner igen och sedan nöta, nöta och åter nöta på det under de få tillfällen när laget träffas. Titta på ryssarnas träningsmatcher i år. Inte imponerande, eller hur? Jämför med det lag som kommer att ställa upp i EM när Hiddink fått samla trupperna under en månad. Vi har inte resultatet ännu, men det är läge att vara orolig.

Att samma managers ska lyckas i klubblag verkar kanske ologiskt, men det är det inte. De lag som lyckas har också jobbat utifrån samma grundidé under lång tid. Titta på United och Sir Alex manskap. Det är tydligt och enkelt – sedan får man ju förstås utrymme att utveckla idén snabbare när man ses varje dag. Det tror jag även Lagerbäck skulle fixa. Se på svenska landslagets utveckling och räkna antalet dagar som laget varit samlade. Placera sedan dessa träningspass och matcher på en kalender som om det vore ett klubblags säsong och man ser snabbt att det är en kvick utveckling egentligen.
Utifrån allt jag just sagt vore kanske Tom Prahl den givne ersättaren i blågult, men Roland Nilsson fyller också kravprofilen och jag känner mig väldigt säker på att det inte blir något chockerande och spännande namn. Lennartsson i U21 får dock stå som min favorit med tanke på förbundets rekryteringsstrategi och att han känner till miljön väl.

Mathias: Hiddink har vunnit en trippel med PSV, måste anses var en hyggligt tung merit inom klubblagsfotbollen. Och Rehhagel har två tyska ligatitlar med Werder Bremen. Så på klubblagsnivå går de ej att jämföra med Lagerbäck. Men det krävs nog tålamod för att bli en vass förbundskapten. Tålamod från spelare, förbund och förbundskapten. Då får tränaren tid att forma sitt trupp, och vässa spelet efter sina idéer.

Daniel: Att få de största stjärnorna att underkasta sig ett kollektiv, men samtidigt ge dem utrymme för deras kreativitet. Michael Laudrup vore ett kittlande alternativ efter Lagerbäck. Dansken tog Getafe långt i Uefacupen och har stor internationell rutin. Laudrups namn för respekt med sig. Annars går det inte att bortse från Erik Hamréns framgångar i Ålborg och om han nu också får fason på Rosenborg så måste han vara aktuell för posten.