Krönika: Bygg en ny gyllene generation - utan Lagerbäck
"...vad Sverige behöver bygga nu är en ny gyllene generation, som förhoppningvis kommer ge ännu bättre avkastning på sikt än vad denna generation gjorde. Nytänkande, nya spelare, nytt spelsystem (varför inte?) - den logiska slutsatsen av det hela blir en också ny förbundskapten. Om det kräver ett VM-kval till spillo är iallafall jag villig att offra det..."
EM:s höjdarmatcher rullar på som om ingenting har hänt med Sverige. Föga överraskande krossade Tyskland Portugals gulddrömmar igår, ikväll ska Kroatien försöka lura ett pånyttfött Turkiet och på söndag vill hela Spanien bryta slutspelsförbannelsen mot ett Italien som förbrukat åtta av sina nio liv. Jag tror inte att de lyckas.
Den värsta smärtan efter debaclet mot Ryssland har lagt sig och tiden för analyserande och framtidstänkande har tagit vid. Det brukar alltid ta några dagar att få grepp om stora matcher men vi tycks fortfarande stå och klia oss i huvudet; hur kunde det gå såhär? Vi var ju i princip klara för kvartsfinal.
Det var en konstig match med väldigt enkla förklaringar. Ryssland förfogade över nycklar att dyrka upp Sveriges försvar, något som förvisso skulle kräva stora risktaganden. Sveriges vinnarsignum är att spela koncentrerat, hjälpa varandra och inte bjuda på några egna misstag men utnyttja motståndarnas. Mot Ryssland gick allt så fel.
Vi blev utspelade, bortsprunga och uppkäkade överallt på planen. Guus Hiddinks mannar var så motiverade att de hade bestigit Uralbergen om så hade krävts för en kvartsfinalplats. Ledningsmålet gav bensin på elden och ett håglöst Sverige kunde inte åstadkomma någonting i anfallsväg. Aldrig någonsin tidigare har jag sett Sverige så gammalt, trött och ospeedigt. Bortsett från Zlatan var "Chippen" vår enda joker på banan som kunde göra sin gubbe och bryta ett scenario - han försvann alldeles för tidigt i detta EM.
Jag står inte längst fram i frontlinjen och skriker "Avgå!" bara för att vi missade en kvartsfinal. Som halvpessimist (realist?) trodde jag att Spanien och Ryssland skulle ta sig vidare från gruppen redan på förhand. Men om man bara ska tänka i små banor av långsiktighet tror jag inte alls på Lars Lagerbäck som svensk förbundskapten.
Orsaken stavas föryngring och har i sig två skäl. Det ena är att det blev så fruktansvärt uppenbart i Ryssland-matchen att vi behöver nya, fräscha spelare i landslaget. Ja, smaka på den; Ljungberg, Nilsson, Hansson, Alexandersson, Allbäck, Henke, Linderoth och Daniel Andersson. Det finns så många oprövade spelare som brinner för att någon gång få dra på sig landslagströjan. Ni tillhör tyvärr en generation som är passé. Det andra skälet är att den generationsväxlingen som är nödvändig aldrig kommer ske under Lars Lagerbäck. Vi kommer till åtta elftedelar få se samma startelva i VM 2010 och jag tror inte en sekund på att Lagerbäck kommer kunna motivera dessa spelare att prestera i det mästerskapet.
Vad Sverige behöver bygga nu är en ny gyllene generation, som förhoppningvis kommer ge ännu bättre avkastning på sikt än vad denna generation - och kanske VM 94-generationen gjorde - vad vet jag. En stomme bestående av Andreas Isaksson, Olof Mellberg och Zlatan Ibrahimovic, som redan besitter erfarenhet, behövs. Därefter ser jag gärna att man fyller på med spelare som Fredrik Stoor, Jonas Olsson, Kim Källström, Rasmus Lindgren och självklart Sebastian Larsson, för att nämna några. Nytänkande, nya spelare, nytt spelsystem (varför inte?) - den logiska slutsatsen av det hela blir en också ny förbundskapten. Om det kräver ett VM-kval till spillo är iallafall jag villig att offra det.
Men under Lagerbäck kommer vi stå kvar och stampa med 4-4-2, tröga mittbackar, Daniel Andersson och en snittålder på 29 i all oändlighet.