Nu närmar det sig
Nu är det snart dags för att dra igång årets upplaga av ”Januariturnen”. Men allt är inte bara frid och fröjd, Lagerbäck har med sig den kanske svagaste truppen på väldigt länge. Flera väldigt stora frågetecken har höjts kring uttagningarna.
När Lars Lagerbäck och Roland Andersson presenterade sin landslagstrupp inför matcherna mot USA och Mexico var det många som höjde på ögonbrynen. Vad gör spelare som Patrik Anttonen, Mikael Dahlberg och Martin Ericson i landslaget? Om man går igenom denna landslagstrupp så är det förvånansvärt få spelare som verkligen har potential till att i framtiden ta det stora klivet upp till A-landslaget. Att ta ut så pass många rutinerade spelare och till åren komna är dessutom ett tveksamt beslut. Hela meningen med ”Januariturnen” är ju att ge unga spelare chansen i landslaget och se om de håller på denna nivå. Henrik Larsson och Daniel Andersson är två rutinerade spelare som är självskriva i ett svenskt landslag men varför ska de med på denna turné? Varför inte ge deras plats till två unga, hungriga spelare som vill visa upp sig för Lagerbäck?
När det gäller målvakterna så har Lagerbäck gjort rätt val. John Alvbåge och Johan Dahlin (ersättare till Eddie Gustafsson) är båda två unga målvakter som har framtiden framför sig. Alvbåge gjorde dessutom en kanonsäsong i Örebro och tog flera steg framåt i sin utveckling. Kan mycket väl hota Isaksson i framtiden om platsen som förstamålvakt i landslaget. Men när vi kommer in på försvararna så börjar man verkligen undra hur Lagerbäck har tänkt? Patrik Anttonen, Markus Jonsson, Marcus Lindberg och Max von Schlebrügge är inga unga hungriga spelare. De är heller inga potentiella namn för landslaget i framtiden. När skulle ”Lars-Roland” ge någon av dessa spelare chansen i en ”riktig” landskamp? De intressanta försvararna som åker med är Mattias Bjärsmyr, Rasmus Bengtsson och till viss mån även Adam Johansson. Adam har gjort flera bra säsonger i IFK Göteborg och förtjänar en chans. Men Bjärsmyr och Bengtsson, är ett väldigt intressant mittbackspar som det har surrats väldigt mycket om under den svenska Silly Season. Två stora framtidsnamn inom svensk fotboll, två spelare som dessutom förbundskaptenerna hoppas mycket på.
När det gäller mittfältare är de största frågetecknen varför Daniel Andersson är med och inte en ung hungrig spelare, varför inte Gabriel Özkan? Martin Ericson verkar ha ramlat in på något av ett bananskal. Har varit petat stora delar under den senaste tiden i Bröndby men beskrivs redan som en frälsare på Borås Arena. Har fått chansen tidigare i landslaget men inte tagit den. Samuel Holmén är en väldigt duktig fotbollspelare men han är redan etablerad i landslaget. De mest intressanta spelarna som det verkligen snackas om är Rasmus Elm (lyckas han som storebror Viktor etablera sig i landslaget under året?). Gustav Svensson (ung hungrig spelare, som redan nu har siktet inställt på en landslagsplats i framtiden). Andreas Landgren (gjorde en bra säsong med Helsingborg och kan om han får chansen bli väldigt intressant). Det ska dessutom bli lite intressant att se hur Alexander Farnerud tar denna chans, känns lite som sista chansen för Farnerud Jr.
När det gäller anfallare så kan man inte låta bli att kommentera Henrik Larssons vara eller icke-vara i denna trupp. En landslagskapten som just nu föredrar innebandy och som är en väldigt rutinerad spelare ska självklart inte vara med på en sådan här turné. Förbundskaptenerna borde veta vart de har Henrik Larsson vid den här tiden och istället ge någon yngre chansen att slå sig in i landslaget. Men det är också bland anfallarna som vi hittar det absolut största frågetecknet i ”Lars-Rolands” trupp. Mikael Dahlberg vad gör han i denna trupp? Misslyckades något extremt under säsongen som var och gjorde endast två mål som anfallare. Han var så ur form att tränarna tillslut valde att spela honom som mittback! När kommer han få en chans igen i framtiden i landslaget?
Efter att Ingelsten, Wernbloom och Henrik Larsson hoppat av är den mest intressanta anfallspelaren Daniel Nannskog som inte är någon duvunge direkt. Men han kan bli ack så viktig senare i vår i matchen mot Portugal. Efter att Ola Toivonen blev proffs i PSV kallades Denni Avdic in och han får i brist på andra ses som utropstecknet bland anfallarna.
Sammanfattningsvis en väldigt svag landslagstrupp som kommer få det oerhört tufft mot USA och Mexico. Många tycker att denna turné är till för att ge de unga oprövade spelarna en chans att få uppleva hur det är att representera landslaget. Men ”Lars-Roland” delar inte denna uppfattning och tar ut flera rutinerade spelare, som visserligen är oprövade i landslaget men som aldrig kommer att spela en ”riktig” landskamp för Sverige.
Frågetecknen:
1. Mikael Dahlberg – kommentarer överflödiga
2. Patrik Anttonen – hur kom han med i denna trupp?
3. Marcus Lindberg – fanns det ingen annan?
Utropstecknen:
1. Mattias Bjärsmyr och Rasmus Bengtsson – två stora framtidsnamn
2. Rasmus Elm – den av bröderna med störst potential
3. Gustav Svensson – en slitvarg som förtjänar ett bättre rykte
Truppen i sin helhet efter alla avhopp:
Målvakter:
John Alvbåge, Örebro
Johan Dahlin, Lyn
Backar:
Patrik Anttonen, Örebro
Rasmus Bengtsson, Trelleborg
Mattias Bjärmsyr, Göteborg
Adam Johansson, Göteborg
Markus Jonsson, AIK
Marcus Lindberg, Kalmar
Max von Schlebrügge, Bröndby
Mittfältare/Anfallare:
Daniel Andersson, Malmö
Andreas Dahl, Nordsjälland
Mikael Dahlberg, Djurgården
Rasmus Elm, Kalmar
Martin Ericson, Elfsborg
Samuel Holmén, Bröndby
Daniel Nannskog, Stabaek
Andreas Johansson, Halmstad
Andreas Landgren, Helsingborg
Alexander Farnerud, Bröndby
Gustav Svensson, Göteborg
Denni Avdic, Elfsborg
