Inför Turkiet-Sverige

På onsdag kväll springer svenska elva krigare in på arenan ”Ali Sam Yen” i Istanbul, även kallad ”Helvetet”. 26.500 högljudda turkar på läktarplats kommer välkomna dem till matchen. Sverige kommer få det tufft, mycket tufft.

Vilka är förutsättningarna?

Det som gäller är mycket enkelt. Tar Sverige tre poäng så är det helt klart och biljetterna kan bokas. Nöjer sig Sverige med en poäng är VM-slutspelet i Japan/Sydkorea ändå väldigt nära. Vinner turkarna är det de som har fördelen och Sverige kan istället boka biljetter till Wien eftersom då Österrike troligen står för motståndet i ett helt avgörande dubbelmöte om en VM-biljett.

Det räcker alltså i stort sett för Sverige att spela oavgjort. Då krävs det bara en seger hemma mot Azerbadjan den 10:e oktober. Oavgjort räcker till och med mot Azerbadjan, så länge Turkiet inte vinner över Moldavien med mer än 5-0 samma kväll. Ska då Sverige satsa på att få med sig en poäng hem från ”Helvetet”? Eller är målet att gruppvinsten ska säkras?

Hur ska Sverige spela?

Jag tror att en svensk defensiv satsning från start är det bästa. De turkiska spelarna bör lockas högt upp på planen så att svenskarna kan satsa på kontringar. Låt de turkiska spelarna och publiken bli frustrerad. Det viktigaste är att inte Turkarna får komma med fart in i straffområdet, då är de svåra att tas med.

Sverige visade upp en usel rörlighet senast mot Makedonien och verkar för tillfället ha svårt att föra matcherna. Detta bör emellertid inte vara något problem mot Turkiet eftersom det är de som har pressen på sig att vinna. Sverige får koncentrera sig på att jaga boll och då kommer rörligheten av sig själv.

Den svenska laguppställningen

Skador i den svenska backlinjen oroar inför onsdagskvällen. Johan Mjällby har redan fått åka hem och Teddy Lucic kan ännu inte träna för fullt. Utan dessa spelare får troligen Pontus Kåmark chansen från start igen och det får anses som ett underbetyg till svensk fotboll. Kåmark är med på gamla meriter i landslaget och hade klara problem mot Makedonien i lördags. Dock är Kåmark ett bättre alternativ än Cristoffer Andersson men det beror enbart på Kåmarks rutin från liknande matcher. Han var till exempel med när IFK Göteborg chockvann över Galatasaray på samma arena. Magnus Erlingmark gjorde den gången matchens enda mål på Göteborgs enda hörna. Galatasaray hade 22 stycken.

Den rutinen Kåmark har saknas på det svenska innermittfältet. Varken Anders Svensson eller Tobias Linderoth har någon som helst erfarenhet av liknande matcher. Man kan inte låta bli att sakna kung Schwarz lite grann, hans hårdhet och rutin hade behövts bakom Anders Svensson.

Men nu är det som det är och kungen dyker inte upp i Istanbul. Hur det än går får herrarna Linderoth och Svensson använda matchen till att lära sig inför framtiden. Trots allt är det ju ingen större fara om Sverige förlorar. Österrike låter ju inte alltför skräckinjagande och visst kittlar det med en direktkvalificerande match.

Anfallsparet är så givet som det kan bli. Kanske lite för givet. Allbäck verkar vara en spelare som gillar att spela under press och konkurrens. Inget av detta finns i landslaget idag. Varken Stefan Selacovic eller Andreas Andersson är ju spelare som får den numera så självsäkre Allbäck att darra på manschettknapparna. Det hade däremot Zlatan varit. Hade han börjat värma upp bakom Makedoniens mål i lördags är jag övertygad om att Allbäck hade satt det friläge som han istället oförklarligt missade.

Så den svenska laguppställningen kommer se ut så här:

Vad talar för Sverige?

Trycket på Turkiet. Turkarna måste vinna för att kunna direktkvalificera sig till VM. Sverige i sin tur kan spela mer avslappnat så länge det är oavgjort.

Turkiets form. Laget som oförtjänt gick till kvartsfinal i EM har inte övertygat under VM-kvalet. Poängen mot Sverige var en skänk från Corneliusson och poängförlusten mot Makedonien hemma imponerar inte.

Snabbheten. Anfallarna och yttrarna i Sverige är mycket löpviliga och snabba. De kan bli guld värda vid blågula kontringar.

Publikens förväntningar. Går resultatet emot Turkiet i början kan publikens vrede riktas mot hemmalaget.

Vad talar mot Sverige?

Trycket på arenan. ”Helvetet” förtjänar sitt smeknamn, i alla fall tycker bortalagen detta. Publiken sitter närmre än på många andra arenor och den är så högljkudd att spelarna har svårt att komunicera med varandra. Det är viktigt att Patrik Andersson och Kåmark som har varit med om liknande matcher förut förbereder övriga spelare på vad som väntar.

Turkiets snabba anfall. Det enda som världsbacken Patrik Andersson inte har på sitt pluskonto är snabbheten. Det var ju mycket därför den snabba Björklund kompletterade Patrik så bra. Saarenpää är inte heller han vindsnabb så det gäller att båda mittbackarna är tuffa i sin uppvaktning av de turkiska anfallarna.

Förbundskaptenernas brist på fingertoppkänsla. Lars-Tommy som är kompis med alla måste i matcher som den som väntar vara beredd på att göra kontroversiella byten om han märker minsta lilla symptom på att någon spelare inte håller det måttet som krävs just den kvällen. En spelares dåliga dag kan avgöra hela VM-kvalgruppen.

Hur slutar matchen?

Av någon anledning så känns det som om Sverige vinner den här matchen. Två snabba kontringsmål i slutet av första halvlek säkrar segern som dock hänger på en lös tråd när Turkiet i slutminuterna har en enorm press för att kunna kvittera sveriges ledning. Slutresultatet blir alltså 1-2.

0 kommentarer