Gästkrönika: For helvede!
...jag kommer inte att gråta blod om vi missar Sydafrika. Då kommer till och med Lagerbäck inse att det är dags att avgå och då kanske Sverige kan få in en förbundskapten med en annorlunda syn på fotboll och gärna en som inte anser att Sverige igår gjorde en 'bra match'..."
Allting talade för det svenska landslaget inför ödesmatchen mot ”danskjävlarna”. Vi hade en nykrönt skyttekung i toppform i Zlatan Ibrahimovic, vi hade ett taggat Råsunda fyllt med nationaldagsfirande fans i ryggen och dansken hade flera jobbiga skador samt ett, enligt experterna, svagare lag på pappret. Det skulle bara bli tre poäng, något annat fanns inte.
Inledningen på matchen bekräftade allt det där. Svensk avspark, bollen ner till Mellberg som skickade iväg en höjdboll mot Zlatan som hade sådan respekt med sig att Agger i det danska mittförsvaret valde att trycka till svensken regelvidrigt i ryggen redan i duell nummer ett. Svensk frispark i bra läge efter bara några sekunder. Det osade pondus och självförtroende kring Zlatan när han dundrade frisparken tätt utanför Sörensens högra stolpe. Kim Källström hade inte riktigt samma utstrålning när han klev fram för att ta straffsparken som Mike Riley tilldömt Sverige efter att Simon Kjær övat brottargrepp på Olof Mellberg i straffområdet. Sörensen gick väldigt tidigt, men framförallt gick han åt rätt håll och en svensk iförd gula skor hade därmed missat ännu en viktig VM-kval straff, knappt 13 år efter Kennet Anderssons sumpade straff på Råsunda mot Österrike i kvalet till VM 1998. Om de positiva vibbarna inte försvann där gjorde dem det definitivt när Thomas Kahlenberg utnyttjade Mikael Nilssons misslyckade Joga Bonito-rensning i eget straffområde och rakade in 0-1 från nära håll.
Resten av matchen blev en uppvisning i dåligt anfallsspel från Sverige. Det var tempofattigt, stillastående och det svenska passningsspelet hade fått en sådan som Pep Guardiola att skjuta sig själv om han hade valt att skåda eländet. Trots två superlägen i andra halvlek misslyckades Sverige för andra matchen i rad mot ”danskjävlarna” och för fjärde gången på fem matcher i detta kval med att få in bollen i motståndarnas mål.
Efter matchen har vi fått höra både från Lars-Roland och från spelarna själva att man gjort en spelmässigt bra match, med tillräckligt många skapade målchanser för att besegra dansken. Till viss del kan jag hålla med, danskarna hade siktet inställt på 0-0 och förutom målet hade de knappt en målchans. Sverige hade förutom straffen två superlägen och några enstaka halvchanser och om man väljer att se på matchen ur det perspektivet så ja, då skulle Sverige gjort två mål och vunnit matchen. Det känns dock som att vi kommer ifrån problemet. Alla lag missar en straff då och då. Alla spelare missar öppet mål från fem meter någon gång, men Sverige har ett återkommande problem och det stavas E-G-E-T S-P-E-L.
Lars Lagerbäck har under sina 120 år som förbundskapten gett Sverige ett stabilt försvarsspel som sällan går bort sig. Vi kan trots en på pappret väldigt svag startelva åka till Portugal och spela 0-0 men vi kan inte besegra lag som faller tillbaka och tvingar oss att föra matchen, vilket 0-0 mot Albanien och 0-1 mot Danmark är utmärkta exempel på. Lars-Roland kan tala om missade målchanser så mycket dem vill, vårt otillräckliga anfallsspel och vår oförmåga att utnyttja vår enda världsspelares kvaliteter gör att vi inte tar oss till VM i Sydafrika nästa sommar.
Att se vårt svenska landslag i Fotbolls-VM är bland det roligaste jag kan tänka mig, men jag kommer inte att gråta blod om vi missar Sydafrika. Då kommer till och med Lagerbäck inse att det är dags att avgå och då kanske Sverige kan få in en förbundskapten med en annorlunda syn på fotboll och gärna en som inte anser att Sverige igår gjorde en ”bra match”.
