Blågul analys: Bulldozern Mellberg & Hamréns svåra val
"Antingen kan vi diskutera huruvida domslutet är rätt eller fel, eller så kan vi fokusera på Mellbergs beslut att tackla sönder Bacciocchi. Olof förlorar på båda. Det är ett solklart rött kort. Men framför allt är det ett huvudlöst agerande av en våra mest rutinerade landslagsspelare."
San Marino ska inte ens vara ett hinder.
I ett EM-kval där alla resultat mot gruppens sämsta lag räknas bort, är det lilla bergssamhället ett ofarligt fartgupp som bara ska passeras varsamt.
Då tyckte Olof Mellberg det var läge att köra bulldozer i 130 km/h.
Källström & Larsson visade klass
Vi fick se en planenlig seger av Sverige där spelare som lyfter sig ett snäpp med mer ytor (Emir Bajrami) eller mer tid på planen (Kim Källström) stack ut. Källström var påtagligt och förståligt besviken efter petningen mot Ungern, men gav svar på tal på bästa sätt. Med sin precisa och obevekliga vänsterfot lyfte han in två målgivande passningar i boxen och var Sveriges mest delaktiga spelare i matchen. Seb Larsson stod - som alltid - för en helhjärtad arbetsinsats, bidrog också med två fina assist och kan lägga två mycket fina matcher till handlingarna.
Konkurrenssituationen hårdnar, med andra ord...
...men trots Källströms & Larssons starka insatser är det svårt att beskylla Hamrén för en felaktig laguttagning med Wernbloom & Lustig mot Ungern.
Knepigt läge för Hamrén
Förbundskaptenen har en svår konkurrenssituation framför sig. En till synes enkel lösning är att använda Källström i matcher där Sverige blir spelförande lag - som ett komplement till Anders Svensson i uppspelsfasen - och Wernbloom i matcher där fajten på mitten blir viktigare. Men hur motiverar man det för spelarna? Och hur spelar man samman ett lag i sådana fall?
Hamrén pratar ju gärna om atittyd, hjärta och utstrålning. Det kunde lika gärna varit Pontus Wernblooms tre tatuerade ord på vänsterarmen. Därför talar det mesta för att Kim Källström får finna sig i att vara andravalet i Sveriges ödesmatch i Amsterdam om en månad.
Beträffande högerbackspositionen är min personliga åsikt att Sebastian Larsson är ett bättre alternativ än Mikael Lustig - såväl offensivt som defensivt. Lustig har inte gjort bort sig, men saknar kvalitéer som Larsson har.
Idiotiskt, Mellberg
Men så till matchens snackis. Sverige leder med 3-0 och allt tycks vara under kontroll. Då bestämmer sig Olof Mellberg för att inte släppa en förlorad boll. Det brukar sluta bra. Inte denna gång. I full fart vräker han sig fram, och träffar Bacciocchi med dobbarna. Domare McKeon sitter på första parkett och lyfter fram det röda.
Antingen kan vi diskutera huruvida domslutet är rätt eller fel, eller så kan vi fokusera på Mellbergs beslut att tackla sönder Bacciocchi. Olof förlorar på båda. Det är ett solklart rött kort. Men framför allt är det ett huvudlöst agerande av en våra mest rutinerade landslagsspelare, som inte får inträffa. Absolut inte i en 3-0-ledning mot San Marino när kvalets viktigaste match väntar runt hörnet. Av alla tänkbara scenarion - och att Sverige tappar poäng är inte ett - var en utvisning eller skada på en av våra nyckelspelare det absolut sämsta som kunde hända i matchen.
Jag älskar Olof Mellberg - inte lika mycket utan skägg, men likväl - och beundrar vad han gjort för landslaget. Hans vinnarskalle har räddat många poäng. Men den har kostat oss poäng förr också. Jag hävdar fortfarande att hans tjurrusningar i åttondelsfinalen mot Tyskland i VM 2006 kostar oss två baklängesmål. I otaliga landskamper har vi sett en övertaggad Mellberg dra på sig onödiga duellfrisparkar på egen planhalva för att sedan skrika så spottet fräser åt domaren.
Vi målar gärna svart eller vitt men det finns nyanser av alla ting.
Granqvist har väntat länge
Eftersom Hamrén bara har tagit ut tre mittbackar till de senaste matcherna är det inget rysare att gissa på Andreas Granqvist från start mot Holland. Som han har väntat. Den forne HIF-mittbacken har figurerat i A-landslaget sedan 2007, varit med under EM 2008-resan och gjort flera gedigna säsonger i Groningen.
Jag tror han är väldigt sugen på att visa vad han går för, i sitt andra hemland, mot spelare han mött flera gånger. Att Granqvist har gått från att vara ett omtalat mittbackslöfte till en bortglömd "holland-svensk" behöver, ur en förväntningsaspekt, inte vara något negativt.
Det kan en viss Andreas Jakobsson intyga..
