Det börjar dra ihop sig.
Mitt under brinnande hockey-VM kan jag bara tänka fotboll.
Det pågår visst redan ett VM. Det är i ishockey, sporten som jag aldrig riktigt förstått storheten med. Äh, visst, OS-hockey är rätt kul. NHL-hockey är också charmigt stundtals. Men svensk hockey och VM-hockey brukar jag inte ägna mer än ett par gäspningar åt. Ingen skillnad denna gång, folk får prata hur mycket de vill om "Nationens revansch", jag bryr mig inte.
Det VM jag ser fram emot är givetvis ett helt annat. Fotbolls-VM. Ett mästerskap som inte spelas mer än vart fjärde år. Det har faktiskt en del likheter med hockeyns OS-turnering. Förväntningarna är ungefär i samma nivå, med den skillnad att jag personligen tycker en fotbollsturnering är så mycket större. Jag har redan stora förväntningar på turneringen men ju närmre vi kommer, desto högre förväntningar får jag. Kommer Sverige att bli hjälplöst sist i sin grupp? Kan Frankrike försvara sin titel? Kommer Svennis att få sparken efter VM? Frågorna är givetvis många, svaren däremot är få. Det är för tidigt. Ett svar får vi dock redan imorgon, nämligen det om vilka spelare som blir uttagna i truppen.
Vad är det som rör sig mest i min hjärna? Det är frågor om laguttagningen, frågor om spelarnas form. Men det är också tankar om hur matcherna kommer att gå. Jag spelar upp olika scenarier. Ett av dem är att Sverige besegrar England, men får ordentligt med stryk mot både Argentina och Nigeria. Detta scenario slutar alltid med att jag vaknar kallsvettig och inte vill somna om. En mardröm. Jag ser framför mig hur
kvällspressen sågar Magnus Hedman längs fotknölarna. "Han gjorde en Hedman", står det i rubrikerna. Frimärken med målvaktsmotiv trycks upp... och så vidare.
Jag tror inte att vi får ett nytt 1994. Det blir alltså ingen bronsmedalj, det blir inget nakenbad i hamnbassängen (jaja, inte för att JAG gjorde det...), inga festande svenskar som dansar nakna på Drottninggatan. I bästa fall kan den defensivt inriktade fotboll vi står för i Sverige räcka till åttondelsfinalerna. Antagligen inte. Men det är inget misslyckande, egentligen. Jag ser inte det som ett måste att Sverige ska gå vidare, vi har faktiskt inte
tillräckligt bra spelare för det. Men roligt, ja, det vore det onekligen.
Det är en överraskning för mig om Sverige gör mer än tre mål i gruppspelet. Men nog tror jag att Henke Larsson kan snickra ihop åtminstone ett. Även hysteriskt formstarke Ljungberg känns ju som en potentiell målskytt. Men hans spel i Arsenal brukar tyvärr inte smitta av sig på landslaget. Men kanske, kanske, denna gång. Jag håller tummarna redan nu. Fastän det är hockey-VM.
