Japan-Sverige 1-1
Det var många frågor som sökte svar i Sveriges genrep inför fotbolls-VM. Och åtminstone några av svaren fick vi också, trots att Sverige nu inte har vunnit på de sex senaste landskamperna.
[Matchfakta]
Sverige har som bekant tre mycket bra lag i sin VM-grupp, och vi räknar väl lite till mans med att de blågula får inrikta sig på försvar och kontringar i samtliga matcher. Därför var det inte förvånande att se att det var precis den typen av spel som Sverige försökte spela även mot Japan. Säkerligen ett medvetet val, så det finns ingen anledning att börja orera över att vi inte spelade ut japanerna.
För det gjorde vi verkligen inte. Tvärtom var det värdnationens elva som, inför ögonen på 64.000 skönsjungande landsmän på nationalarenan, tog kommandot från första början. Japanerna har ett snabbt och bitvis riktigt fyndigt spel, med mycket korta passningar. Mot sådant motstånd är det väl tänkt att Sverige skall låta dem passa runt, så länge de inte kommer alltför nära målet. Men det är inte helt lätt att dra den gränsen, och i början fick japanerna för mycket ytor; framför allt mellan Sveriges backlinje och mittfält. Dock lyckades backarna bra med att hålla sin alltför lilla box intakt, för det var ytterst sällan Magnus Hedman tvangs ingripa. Man skulle kunna summera det med att det var bra individuellt backspel, men att helhetsgreppet på försvarsspelet saknades.
Offensivt hade Sverige i matchinledningen så gott som ingenting. Stressade av de ettriga japanerna slog svenskarna hela tiden alltför långa uppspel, som de ensamma anfallarna Allbäck och Larsson hade föga chans att vinna. Mittfältet fick knappt vara med i matchen i det här skedet. Men därför var det följdriktigt (om än överraskande) att när man, för nästan första gången i matchen, slog ett kortare, mer genomtänkt uppspel, då resulterade det i svenskt mål.
Efter att Sverige framgångsrikt avväpnat en japansk attack fick Linderoth bollen strax framför backlinjen. Han slog en halvlång boll till Henke, som stod en bit in på svensk planhalva ute till vänster. Han tog ner bollen på bröstet och skarvade direkt vidare i sidled till Ljungberg som kom springande innanför i god fart. Freddie drev bollen ett par meter in på offensiv planhalva och spelade ytterligare en bit inåt i sidled till en stillastående Marcus Allbäck. Mackan gjorde en tvåfotsdribbling tillbaka mot mittlinjen till och rundade på så sätt skickligt en tillstötande japan. Sedan spelade han bollen snett framåt ut på vänsterkanten, där Henke nu sprang. Henke drev bollen framåt/inåt, mot en alltför passiv och backande japan, och skar in i straffområdets hörn. Iskallt tittade han sedan upp och slog bollen, en vänsterfotad inåtskruvad markare, mellan benen på förste backen och runt den andre. Någon decimeter före tredje backen kom Allbäck i full karriär, i en löpning som han påpassligt hade startat redan när han släppte bollen till Henke. Först på bollen hade Mackan "bara" att sätta foten till och se lädret flyga i nät. 1-0 till Sverige! Fem snabba passningar från start till mål - det är precis så det är tänkt att Sverige skall spela.
Efter målet förblev matchbilden ungefär densamma. Men man kunde se hur Sverige gradvis hittade mer rätt i de defensiva positionerna. Backlinjen lyfte en bit och Linderoth och Svensson började hitta sina inbördes roller. Japanerna, vars övertag i bollinnehav var fortsatt massivt, fick svårare att komma till avslut. Offensivt blev Sverige också aningen bättre, men fortfarande var det alldeles för mycket långbollar och för lite ordnat spel.
I andra halvlek fortsatte denna utveckling. Försvarsspelet var nu uppe i gammalt gott slag igen, och trots att japanerna fortsatte att rulla runt bollen kändes det som om Sverige hade läget helt under kontroll. Framåt glimtade de blågula till emellanåt - t ex kom Ljungberg i sin enda djupledslöpning och sprang sig fri på framspelning från Alexandersson, men målvakten knep det ganska hyggliga avslutet. Överlag var det dock för lite rörlighet och för få idéer.
Att japanerna, vars idoga spelarbyten nu gjorde deras bolltrillande allt mer uddlöst, ändå fick till en kvittering får nästan tillskrivas slumpen. Inte så att 1-1 var orättvist, men skulle de få ett mål så skulle det kommit i första halvlek. Nu kom det istället i 63:e minuten, på ett inlägg från vänster. Längden var väl avvägd så att Hedman inte visste om han skulle gå ut eller stå kvar. Tyvärr blev det ingetdera, han "fintade" utrusning men nådde inte bollen. Det gjorde heller inte den anstormande Nakata. Men när bollen oväntat gick förbi både Hedman och japanen blev Mjällby där bakom överraskad, och bollen studsade på honom och i mål. Om man skall lasta någon svensk - och det skall man nog, trots att det var ett bra inlägg - så är det inte så mycket Mjällby som Hedman. Hade han stått kvar på sin linje så hade kanske Nakata nått bollen, men då hade i alla fall mittbackarna vetat vad som gällde och kunnat klämma åt denne bättre. Hade Hedman istället gått ut mer beslutsamt så borde han ha kunnat greppa bollen.
Men mål blev det och 1-1 slutade det. Totalt sett ett rimligt resultat av matchen, och på sätt och vis var det också det bästa resultatet. Sverige slapp förlora, men det gjorde Japan också. Och det kan man väl unna värdarna, som bjöd på ett fint arrangemang, piggt spel och härlig stämning på läktarna.
Själv känner jag, trots torftigt svenskt spel, en hel del optimism. För det första - försvarsspelet haltade i början men hittade sedan rätt. Jag hoppas och tror att Patrik Andersson nu har fått den tid han behöver för att komma in i det igen, och att det fungerar redan från start mot England.
För det andra - Anders Svensson hittade, efter att ha sprungit vilse i stora delar av första halvlek, sin plats och samarbetet med Linderoth, och är därmed kapabel att ersätta Daniel Andersson i den defensiva delen av jobbet. Offensivt vet vi ju redan att han kan mer än Daniel, även om han inte fick ut mycket av det idag, så jag ser mycket hellre Anders mot England. Och efter andra halvlek känns det som om det finns en chans att ledningen kan dela den åsikten. (Anledningen till att Daniel inte spelade idag ryktas ju annars vara en lättare skada, så att Anders spelade hela matchen behöver inte betyda något.)
För det tredje - Marcus Allbäck var tillbaka i gammal hårdjobbande form igen, och visade att svackan mot Paraguay bara var tillfällig. Nu har vi två heta och väl samspelta ordinarie anfallare. Den udden kan göra hela skillnaden för Sverige i detta VM!
Jag förstår, slutligen, om en del har svårt att dela min optimism och tycker att Sverige spelade ganska bedrövligt idag. Men mitt utgångsläge är det faktum att Sveriges hela spel bygger på en stark defensiv och få men effektiva framstötar. Man kan önska (och det gör jag) att vi hade haft ett annat och roligare grundspel att falla tillbaka på, men det har vi inte. Och utifrån de ytterst begränsade spelmål som har ställts upp var detta ett utmärkt genrep. Jag tror faktiskt att det kan gå bra för Sverige i VM. Vi kommer inte precis att blända världen med vårt spel, men vi kan gå vidare från gruppen. Gör vi det är det enormt bra gjort, och i utslagsspelet sedan kan precis vad som helst hända. När VM väl är slut, då och först då kan vi fundera på om vi vill något annat och roligare med vårt landslag i framtiden.
