Tre poäng men ingen glädje
Landslaget vann måste-matchen mot Makedonien, så VM-drömmarna lever vidare. Men spelet gjorde ingen glad.
-----
Sverige - Makedonien 1-0 (1-0)
24 mars, Ullevi, Göteborg
Publik: 22106
1-0 Anders Svensson (43)
Sverige:
Magnus Hedman
Olof Mellberg, Patrik Andersson, Jozo Matovac, Karl Corneliusson
Tobias Linderoth, Stefan Schwarz
Yksel Osmanovski, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg
Henrik Larsson
Svenska byten:
Linderoth -> Daniel Andersson (64)
Svensson -> Håkan Mild (66)
Schwarz -> Stefan Selakovic (80)
Svenska varningar:
Tobias Linderoth
-----
Bara 22106 personer hade samlats på ett soligt men kyligt Ullevi i Göteborg, för att på plats beskåda det nya spelsystemet och det delvis nya landslaget i sitt första elddop. Det är en riktigt dålig publiksiffra. Orsaken stavas nog dessvärre misstro och besvikelse gentemot landslaget efter det senaste årets dåliga spel. Det är ett sorgligt faktum att det är avsevärt lättare att tappa folks förtroende än att bygga upp det igen. Lördagens match gjorde heller ingenting för att vinna tillbaka folkets hjärtan. Men jag skulle vilja vädja om tålamod. Det känns trots allt som om landslaget är på rätt väg.
Sverige inledde matchen ganska piggt. De första kanske tio minuterna var det fart i spelet, det skapades en del halvchanser och det såg ut som om vi borde kunna göra mål ganska snart. Men sedan kom allting dessvärre av sig. Det är svårt att direkt peka ut orsakerna, men vi gör ändå ett försök.
Makedonien spelade mycket defensivt, med stora delar av laget i försvarsställning större delen av tiden. Detta förledde tyvärr de tre svenska offensiva mittfältarna - från höger Osmanovski, Svensson och Ljungberg - att gå för långt fram i banan, med resultat att det blev väldigt tjockt med folk på liten yta i och strax utanför det makedonska straffområdet. Stackars Henke Larsson som ensam anfallare var i själva verket allt annat än ensam, han fick inget utrymme alls på hela matchen, mycket på grund av just detta. Samtidigt är Makedonien ett kontringsskickligt lag och de hade några spelare som låg och lurpassade och väntade på lägen. Det svenska laget hade förmodligen blivit varnade för detta innan, och våra ytterbackar Corneliusson och Mellberg vågade inte riktigt gå med så långt upp som hade behövts för att fylla igen det stora glappet fram till de allt för offensiva mittfältarna.
När de defensiva mittfältarna Schwarz och Linderoth (Tack för den uttagningen förresten, Lars-Tommy!) dessutom var lite för defensiva båda två blev det väldigt svårt att göra vettiga uppspel. Ofta gick dessa via ytterbackarna, men när Corneliusson eller Mellberg gick fram med boll i den ganska stora yta de hade att gå i var det som att gå in i en säck. De blev isolerade från lagkamraterna av ett "skyddande hölje" av makedonier och tvangs att antingen slå en längre boll mot någon välmarkerad offensiv mittfältare eller spela kort snett bakåt. Ute på kanten hade det nog funnits ytor men yttermittfältarna Yksel och Freddie stod i allmänhet inte bara för långt fram utan också för långt in i banan och var inte spelbara. Det pratas mycket om att det är ytterbackarna som skall ta kantspelet, men de kan ju rimligen inte slå uppspel till sig själva!
Det grundläggande problemet är att spelarna inte riktigt hittar positionerna i 4-2-3-1-uppställningen. Till det finns det en självklar förklaring; spelsystemet är nytt, det tar lite tid att lära sig. En orsak kan också vara det missvisande genrepet mot den illa valda motståndaren Malta, som var så dåliga att vi i den matchen kunde ligga för långt fram med de offensiva mittfältarna men ändå få det att funka. Mot ett lag som inte utgjorde det minsta hot bakåt kunde ytterbackarna gladeligen springa fram som de ville och skapa dynamik i spelet ändå. Mot en motståndare av minsta lilla klass går inte det. Inte för att jag vill slå mig för bröstet (eller jo förresten, det vill jag!) men jag varnade för detta redan i rapporten från Malta-matchen.
Men, som jag sade, jag tror ändå att Sverige är på rätt väg. Idag hade Lars-Tommy tagit ut helt rätt lag i mina ögon. (Möjligen med undantag av Mellberg som ytterback. Han är bra, och var en av de bättre idag, men den positionen passar honom inte riktigt.) Detta är det bästa lag Sverige kan ställa på benen, och det finns många riktigt bra spelare i laget, som är en välbalanserad mix av offensiva, tekniska spelare och stabila defensiva krafter. Själva spelsystemet lovar också mycket, det krävs bara att vi lär oss använda det på rätt sätt. Det finns all anledning att tro att det drogs nyttiga slutsatser av dagens match, och spelet lär bli bättre redan till nästa match. Att vi då spelar borta ger också med automatik större ytor i offensiven. För snabba kontringar fungerar det här systemet utmärkt, det vet vi sedan tidigare.
För att återgå till matchen: Efter 40 minuters tröstlöst harvande kom äntligen en öppning. Och den uppstod inte bara, den skapades av egen kraft med mycket fint kombinationsspel. Ljungberg slog en frispark från högerkanten halvvägs in på offensiv planhalva. Kort till Bjärred, snabbt tillbaka till Ljungberg som skar snett inåt-framåt. Strax utanför straffområdet kom Yksel springande mot bollen. Ljungberg slog passningen, framåt i sin löpriktning mot Yksel. Samtidigt började Anders Svensson, som stod vid straffområdesgränsen som spetsen i en tänkt triangel med Ljungberg och Yksel som de andra hörnen, att löpa mot mål. Yksel mötte passningen och drog därmed på sig bevakning, men hoppade snyggt över bollen. Bakom stod Henke. I luckan som öppnat sig genom Yksels fint slog han med en touch bollen snett framåt in i straffområdet mot den löpande Svensson, som kom fri med målvakten och mycket behärskat hittade det lilla hålet mellan denne och högra stolpen (målvaktens vänstra). Ett enormt vackert mål! Av allt att döma en intränad variant dessutom, för vi minns att Corneliussons 1-0-mål mot Malta kom till nästan exakt likadant. Den gången var det Henke som hoppade över bollen, och Kalle där bakom valde att skjuta istället för att spela löpande lagkamrat, men förspelet var identiskt. Att säga att målet kom som en befrielse vore en grov underdrift!
[fortsättning i del 2]
