Tack, Marcus Allbäck! - del 2
forts.
Några tankar om matchen:
* Bytet av spelsystem från 4-2-3-1 till 4-4-2 strax innan avspark har mötts av hård kritik, men själv är jag ganska positiv. Jag tycker det är ett sundhetstecken att behärska (nåja) flera spelsystem och anpassa sig efter omständigheterna. Om planen gör det svårt med bolltrillande och kortpass så får man väl spela mer långbollar istället, och då är det inte så dumt att ha två anfallare istället för en att rikta dem mot.
* Däremot har jag åsikter om spelarvalet i 4-4-2. Sveriges bäste spelare den senaste tiden har tveklöst varit Anders Svensson. Då måste det ju rimligen vara av högsta prioritet att sätta honom där han är bra. Men nej då, in med Mild i mitten och ut med Svensson på kanten. Resultatet blev att Svensson hamnade i något slags tveksam halvposition; inte spelfördelare centralt, för det var ju Milds jobb(!); men inte på kanten heller, för där kan och vill han inte spela. Han kom istället helt på mellanhand och sprang mest och såg vilsen ut. Ett sorgligt öde för en så bra spelare. Samtidigt fanns det enorma ytor på högerkanten som ingen utnyttjade, då Svensson gick för långt in i banan och Mellberg inte vågade gå så långt fram.
* Mild var inte dålig, inte alls. Det är inte det jag menar. Utifrån sina förutsättningar gjorde han en riktigt bra insats, med fina löpningar i alla riktningar och hårt defensivt jobb som vanligt. Men någon spelfördelare à la Anders Svensson är han inte. (Med lovvärt undantag för den fina väggningen tillbaka till Ljungberg i 34:e minuten.)
* I och för sig är det kanske inte meningen att det skall finnas någon central spelfördelare heller. Denna Lars-Tommys favorituppställning är nog tänkt så att man skall ha två "jordfräsar" - en offensiv och en defensiv - i mitten för att få tyngd, medan de kreativa spelarna håller till på kanterna. (Den främre jordfräsen brukar ju för övrigt vara Johan Mjällby när han är frisk.) Jag gillar inte riktigt grundtanken i den uppställningen, men OK då. Men då måste man väl för h-e sätta kantspelare på kanterna! Peta hellre Svensson helt, om han nu är för teknisk för att duga som central jordfräs, än att sätta honom där han inte hör hemma. Jag kan iofs föreställa mig vilket ramaskri en petning av Svensson hade inneburit, men det hade funkat bättre. Varför inte Selakovic på högeryttern, så hade dessutom Allbäck kunnat spela bredvid Henke på topp.
* Att välja Selakovic istället för Allbäck från start är förresten lätt att kritisera så här i efterhand. Men Sella gjorde ett riktigt bra inhopp mot Makedonien och var värd en chans. Synd bara att han inte tog den. Det skall dock sägas att det skall f-n vara anfallare när Sverige spelar så dåligt. Henke gjorde inte mycket bättre ifrån sig han heller i första halvlek.
* Marcus Allbäck gjorde en mycket fin insats, han är riktigt het just nu. Det är troligt att de andra svenskarna, möjligen med undantag av Henke, hade missat åtminstone ett av de två mållägen han fick att se så enkla ut. Men i ärlighetens namn hade han också guldläge i sitt inhopp. Han fick för kort tid på sig, de flesta hade börjat ge upp, ingen väntade sig att han skulle kunna göra något. Samtidigt var moldaverna duktigt trötta medan han själv hade pigga ben. Då är det inte så svårt!
* Som vanligt var det största problemet med Sveriges anfallsspel att det var en enda gröt runt straffområdet, medan kantspelet lyste med sin frånvaro. Att det aldrig dras några slutsatser av detta utan samma misstag upprepas gång på gång är för mig en stor källa till förtvivlan, och den största anledningen att ifrågasätta Lars-Tommys lämplighet som förbundskaptener. Kan de verkligen fortfarande tro att ytterbackarna är lösningen på kantspelet? Det är väl ändå inte möjligt!? Svenska landslaget har aldrig någonsin löst kantspelet med ytterbackarna, och det finns ingenting som tyder på att vi någonsin kommer att göra det.
* Ta Kalle Kula till exempel. Han är en extremt offensiv ytterback, så offensiv faktiskt att det blir stora hål i defensiven. Detta syntes tydligt även mot detta motstånd. Hur det skall bli mot bra lag vågar jag knappt tänka på. Men ändå är han inte offensiv nog! Problemet är ju att moldaverna lekte igelkott runt eget straffområde. För att dyrka upp det försvaret medelst kantspel måste man hela vägen ner till kortlinjen, för att därifrån slå inlägg eller passningar rakt in eller snett bakåt. Så långt fram på kanten går inte Kalle. Han borde inte göra det heller, det är ett helt orimligt krav. Nej, det måste vara yttermittfältarna som fyller ytorna ut mot hörnflaggorna, medan ytterbackarna stannar kanske halvvägs in på planhalvan.
* Dessa ytor var för övrigt helt enorma i den här matchen. Det är symptomatiskt att i princip första gången en yttermittfältare gjorde en utflykt ut dit var när Mattias Jonson tog emot Schwarz långboll ute till höger i 87:e minuten. Resultatet blev det förlösande målet!
* En annan fråga till Lars-Tommy: Om ni nu envist tror att ytterbackarna skall fixa detta, trots att det är tydligt att de har svårt med det: Varför gör ni det då ännu svårare för dem genom att placera en mittback på högerbacken och en högerback på vänsterbacken!? Visst är Mellberg bra defensivt, men att inte våga peta bra spelare när man inte har plats för dem på deras rätta position är vanvettigt. Nu har ni dock fått en lösning till skänks, i och med Matovacs dåliga insats; peta Jozo och sätt Mellberg i mitten. Ta sedan in Mathias Florén som vänsterback och låt Kalle spela till höger. Busenkelt, alla har pratat om det i flera veckor. Visa att ni lyssnar!
* Allt skall dock inte skyllas på Lars-Tommy. Att passningsspelet går så otroligt långsamt och sidledes måste spelarna delvis ta på sig. Schwarz var till exempel rent usel, hans plats i laget måste ställas i fråga i fortsättningen. Även backlinjen har stor del i sirapstempot; bollen måste visst passera i tur och ordning Jozo, Bjärred, Mellberg och Schwarz innan man ens kan börja fundera på att spela upp den. Daniel Andersson visade däremot att han kan spela mer vågade passningar i djupled när han vill, en godkänd insats från hans sida. Jag tror dock detta beror på att han var offensiv istället för defensiv mittfältare, och därmed inte lika rädd att göra bort sig i defensiven. (Vilket han ju annars brukar göra ändå, trots all försiktighet...)
Som helhet gjorde svenska landslaget återigen en underkänd insats, något som två vackra mål inte kan ändra på. Mest irriterande av allt var förbundskaptenernas självbelåtna miner och kommentarer efteråt. Som om de inte begrep vad alla andra tydligt såg; att det var ren tur som räddade Sverige från en pinsam och för VM-kvalet troligen förödande poängförlust. Vart tog självinsikten från förra matchen vägen?
