Veckans Profil: Tomas Antonelius
Del II - fortsättningen.
Under säsongen 1999 debuterade Antonelius i landslaget och det gick så pass bra i AIK att han blev proffsaktuell samtidigt som han hade ett kontrakt som löpte ut efter säsongen. Han kunde gå som Bosman och AIK deklarerade att han var till salu redan under hösten. Efter en del ståhej blev det till slut en bra lösning för båda parter och Tobbe skrev på ett treårskontrakt med Coventry, dit han anslöt efter allsvenskans slut. Debuten på 90 sekunder var mot Arsenal och första matchen från start mot Manchester United på Old Trafford. Fotbollslivet lekte för Antonelius.
- Det första året var hur kul som helst. Det var Premier League, jag fick spela och kom med i EM-truppen. Det var kanon. Sen gick korsbandet i EM och jag missade säsongen därpå och då åkte vi ut.
I Coventry fick han också uppleva en helt annan typ av tränarmentalitet än vad han var van vid från Sverige. Dåvarande tränaren Gordon Strachan var en ny och annorlunda upplevelse.
- Hade jag varit uppvuxen i England hade jag förmodligen tyckt att det var en bra tränare, men jag har svårt att bara ta order. Strachan sa bara: "Gör så här." Svenska tränare säger istället: "Gör så här, därför att." Jag hade svårt att bara bli beordrad, och det kanske är en svaghet hos mig istället för att Gordon var dålig, jag vet inte.
När Antonelius väl kom tillbaka från korsbandsskadan kände han att det var dags att söka sig vidare. Det blev en jobbig sits under inledningen av 2002.
- Coventry hade dålig ekonomi och låg i division 1. Jag hade varit skadad och kom tillbaka och blev skadad igen, så det var väl inget att hymla om att klubben inte var helt nöjd med mig. Jag satt där med Premier Leaguelön och var nr 14-15 i laget. Varken jag eller klubben var nöjd med situationen, så de sa att jag mer eller mindre fick gå.
Antonelius valde då att prata med AIK igen som meddelade att man för tillfället var nöjda med den trupp man hade. I samma veva kom Malmö FF in bilden och gjorde ett väldigt seriöst försök att värva över honom till klubben.
- Jag fick ett jättebra bud av Malmö. Jag pratade både med Hasse Borg och Tom Prahl och de gjorde ett väldigt bra intryck, de var extremt professionella. Hade de varit i något annat land hade jag valt det, men det gick inte. Jag ställde mig frågan, kan jag springa in på Råsunda och möta AIK? Nej, det går inte. Jag kommer inte att spela i någon annan allsvensk klubb.
Sedan hörde FC Köpenhamn av sig och det blev en flytt till Danmark.
Väl där hittade han spelglädjen och formen igen. Tränaren Hasse Backe har givit honom ett stort ansvar på högerbacken, en position som innebär ett mycket offensivt spel då mittfältaren framför ofta tar klivet in i banan.
- Jag ska springa upp och ner hela tiden, hörnflagga till hörnflagga, och samtidigt ha koll på min ytter. Det ställs större krav på mig nu.
- Det har gått jättebra för laget. Vi har bara förlorat två matcher i ligan på ett helt år men tyvärr förlorade vi cupfinalen och torskade ligatiteln på målskillnad, så jag har inte vunnit någon titel än. Nu leder vi ligan med nio poäng.
- Den stora plumpen var att åka ut mot Djurgården i UEFA-cupen. Jag fick ett varmt välkomnande av Djurgårdspubliken på Råsunda. Jag tycker det var synd, för vi spelade riktigt bra, men de vann. Sen blev vi slaktade i dansk media och utbuade av vår hemmapublik matchen efter fastän vi vann. Det var en stor besvikelse för klubben som har ambitioner att gå långt i Europa och bli störst i Skandinavien, och så åker man ut då mot en konkurrent.
Du var vänsterback i AIK. Var trivs du bäst?
- Som högerback. Det är en klar fördel offensivt när man kommer i inläggssituationer. Sen är det lita avigt att möta en högerfotad på vänsterkanten. Nu har jag vant mig med att spela högerback. När jag var i AIK var det naturligt att spela vänsterback.
Vilket år rankar du som ditt bästa?
- Det är inget snack om att det är 2002. Vi vann otroligt mycket matcher och jag kom med till VM. Jag tror att jag har varit mer pålitlig jämfört med tidigare.
- Även 1999 i AIK var ett väldigt bra år för mig. Jag tycker att vi spelade bättre fotboll än 1998, fastän vi inte vann guldet 99. Det var ett speciellt år med Champions League, landslaget och sedan proffsspel.
Tobbe fortsätter att berätta om skillnader från nu och då. Framför allt tycker han att proffsåren har givit honom en annan syn på fotbollen. Den tar inte lika mycket tid längre som den gjorde i till exempel AIK.
- På den tiden brydde jag mig om allt och alla och det var fotboll dygnet runt för mig. I England blev det mer ett jobb och nu i Köpenhamn har jag blivit bättre på att slå bort tankarna på fotbollen. Nu kan jag åka hem och ta hand om familjen efter en träning eller match och skita i att läsa tidningarna och kolla på TV.
Familjen består av hustrun Jessica och nyfödda dottern Engla, två och en halv månad gammal.
- Det är en häftig känsla att bli pappa, säger Tobbe med glädje i blicken.
Är du bra på att byta blöjor?
- Ja, faktiskt. Innan tänkte jag att det verkade äckligt och att jag aldrig skulle göra sånt, men det är faktiskt så naturligt det kan bli.
- Än så länge är hon jäkligt lugn också. Det är värre för Thomas Lagerlöf, vars tre veckor gamla son inte låter honom sova alls.
Vid sidan av fotbollen försöker Tomas också syssla med annat än bara familjen. Han är bland annat delägare i ett konferens- och eventföretag och när han kommer hem till Stockholm igen efter proffskarriären hoppas han kunna slutföra sina studier på Handelshögskolan. Han har 30 poäng kvar till examen.
Kommer du att syssla med fotboll efter din spelarkarriär?
- Det är inte omöjligt alls. Sen om det är knattefotboll eller seriöst som ledare, det vet jag inte. Fotbollen har gett mig så otroligt mycket att det är klart som fasen att man vill ge något tillbaka. Det är också via fotbollen jag har fått många av mina vänner.
Du fyller 30 i år, hur många år till tänker du ge fotbollen?
- Jag vet faktiskt inte. Jag har kontrakt på två och ett halvt år till. Så länge det är kul kommer jag att lira.
När spelar du i AIK igen?
- Någon gång kommer jag tillbaka, men om det blir som spelare eller supporter vet jag inte. Just nu trivs jag väldigt bra i Köpenhamn.
