SvenskaFans träffar Erik Hamrén – ”Jag höll ändå lite på Arsenal”
Christopher Kviborg träffar Erik Hamrén för att prata om fotbollsfilosofi, förebilder och hur det känns när alla vill vara Sveriges förbundskapten. – Folk överlag är väldigt kunniga, men i slutändan är det jag som måste ta besluten.
I Råsundas katakomber dyker han plötsligt upp, välklädd som få, och med ett konstant leende på läpparna. Erik Hamrén utstrålar både positiv energi och ett lugn som sannerligen är goda egenskaper för en svensk förbundskapten.
Har du redan nu EM-truppen klar i ditt huvud?
– Nej, den är inte klar. Det finns givetvis spelare som mer eller mindre är klara. Men vilka dessa är och vilka som i förlängningen är på ”gränsen” tänker jag inte avslöja förrän den 14 maj då truppen blir offentlig.
Jag misstänker att vissa spelare står och faller med en stark vårsäsong?
– Ja, så är det självfallet. Det finns ett par platser i truppen som är mer öppna än och visst kan en stark vårsäsong påverka mitt beslut. Det är självklart. Sen ska man komma ihåg att många andra saker kan påverka med. Exempelvis har vi redan drabbats av skador och fler kan komma om vi har otur, sådant påverkar givetvis det med.
– Däremot är min tanke att använda mig av den stomme spelare jag använde mig av i EM-kvalet. Dessa spelare har ju fört Sverige till ett mästerskap.
Men det finns ju spelare som inte deltog i kvalet som bör kunna vara aktuella? Jag tänker i första hand på Markus Rosenberg och John Guidetti.
– Ja, Rosenberg har spelat bra i Tyskland och dessutom gjort en del mål. När det gäller John så blev han aktuell först efter kvalet.
På tal om Guidetti. Det bedrevs minst sagt en ”kampanj” i media om Guidettis deltagande i landslaget. Påverkades du av det trycket?
– Nej, det vill jag inte påstå. Jag hänger givetvis med i om vad som skrivs och sägs i media men när det gäller John hade jag bestämt mig tidigt för att ge honom chansen i Zagreb.
Det är inte bara du som vill vara förbundskapten va?
– Haha, det är korrekt. Alla har ju sina åsikter om taktik, vilka som ska spela eller inte. Men jag uppskattar det engagemanget. Det är bara kul att folk bryr sig. Folk överlag är väldigt kunniga men i slutändan så är det jag som måste ta besluten.
Hur är din syn på media egentligen?
– Bra. Jag försöker att hänga med så gott det går. Det ingår i mitt jobb. Sen vill man gärna vara uppdaterad, framförallt om det sprids lögner eller rena faktafel – sådant vill man få reda på. Det handlar trots allt om att ha en ömsesidig respekt för varandra.
Är det viktigt hur din produkt, som du ändå skapar, uppfattas av folk?
– Alltså, det handlar om att ta poäng. Att vinna och i slutändan ta sig till mästerskap. Men det är självklart att jag som tränare vill visa upp en produkt som fansen uppskattar. Efter bortamatchen mot Finland, som vi förvisso vann, så kände jag att det här var riktigt dåligt. Men det kunde jag åtminstone konstatera med tre poäng i bagaget. En annan match är Holland borta. Efter den matchen kände man för att stanna kvar i sängen och gömma sig under täcket dagen efter.
Holland borta, en ”under täcket”-match – Finland borta, en ”dålig” seger.
Så hur lyder din fotbollsfilosofi?
– Det handlar om poäng och resultat i den här branschen. Rent filosofiskt så finns det så klart en viss typ av fotboll jag står för. Vill man som tränare lägga prioritet på att inte släppa in första målet eller istället försöka göra det första målet?
Jag misstänker att den filosofin skiljer sig som klubbtränare kontra mot att träna ett landslag?
– Ja, absolut. Jag hade abstinens första tre månaderna som förbundskapten. Jag kunde verkligen sakna den vardagliga kontakten med spelarna. Men nu har jag vant mig.
Var jobbet som förbundskapten som du tänkt dig då, nu med lite erfarenhet i bagaget?
– Ja, mer eller mindre. Men som sagt, man ska inte glömma bort att jag varit klubblagstränare i 30 år. Det sätter sina spår så klart.
På tal om det, finns det förebilder för dig?
– Jag är väldigt svår att imponera på! Det är klart att det finns tränare jag pratat med som jag uppskattar dock. Som Bilic i Kroatien och Löw i Tyskland.
Med det sagt misstänker jag att du även var svårimponerad som ung. Hade du något favoritlag?
– Ljusdal! Haha, där kan jag nog alla gamla spelare. Men annars, nej det kan jag inte påstå. Det fanns ju inte så mycket fotboll att titta på när jag var ung, det var Tipsextra bara. Där kanske jag ändå höll lite på Arsenal, jag fick träffa Georg Graham och honom gillade jag. Sen gillade jag fotbollen Barcelona spelade 1997, när vi (AIK) mötte dem i Cupvinnarcupen.
På tal om att vara supporter. Hur viktigt är stödet från läktarna egentligen?
– Otroligt viktigt. Vi är svårslagna hemma på Råsunda och det är mycket tack vare fansen. Sen är jag också imponerad över bortaföljet, även spelarna uppskattar närvaron något enormt. Fansen kommer att bli en viktig pusselbit i EM – det är trots allt dem vi spelar för i mångt och mycket.
När du tog över landslaget ärvde du ändå många spelare från Lars Lagerbäcks tid. Hur ser en sådan överlämning ut?
– Klart att jag pratat med Lasse, men även med Tommy Söderberg. Men det viktigaste är att skapa sig en egen uppfattning. Jag personligen är emot att allt ska vara nytt hela tiden. Hellre att man hör med spelarna och ledarna vad som varit bra tidigare, behåll det. Däremot ändra det som var dåligt.
– Visst, det är jag som fattar besluten. Men jag lyssnar och diskuterar oerhört mycket innan jag fattar några beslut. Det gäller att lyssna på gruppen, dessutom har jag en väldigt bra ledarstab vid min sida.
Din förlängda arm?
– Ja, en sådan är Marcus Allbäck. Han är otroligt viktig.
Hur ser du på gruppen Sverige fick?
– Ett värdland är alltid svåra att möta. Ukraina kommer att lyftas fram av sina fans. Kollar man rent historiskt så brukar det gå bra för värdländerna.
– Frankrike kan vinna hela EM, den potentialen finns där.
– England likställer jag med Frankrike på den punkten. Får de bitarna på plats kan man gå hela vägen.
Och Sverige?
– Vår målsättning är given. Vi ska gå vidare från gruppen. Ur ett realistiskt perspektiv är Frankrike och England givetvis favoriter, ska tilläggas.
Jag som supporter jublar åt att Rooney inte spelar mot Sverige och att Ukraina brottas med målvaktsproblem. Kan man vara så cyniskt skadeglad även som förbundskapten?
– Jag tänker inte så. Vi kan också drabbas av elaka skador eller andra avbräck. Det är fortfarande väldigt bra fotbollsnationer vi ställs emot oavsett skador och avstängningar.
Vad kan vi som svenska fans förvänta oss?
– Ett blågult hav! Förutom färgerna ska ni förvänta er ett landslag som kommer att ge allt för landslagströjan. Vi vill utstråla positiv energi, vi vill ropa ”här är vi!”. Vi drömmer om medalj och det ska vi visa väl på planen.
Vilka vinner EM?
– Spanien är mina favoriter men jag höjer ett varningens finger för både Tyskland och Holland.
