Gästkrönika: En sörjande svensks framtidshopp
"Varför fortsätter man förvånas, varför blir man fortfarande besviken? Vi lottades i en oerhört tuff grupp. England är en av världens största fotbollsnationer och merparten av spelarna är ordinarie i världens bästa liga. Frankrike blev europamästare så sent som för tolv år sedan och spelade VM-final 2006. Ukraina är värdland och värdnationen gör sällan bort sig."
Två matcher, två förluster och mästerskapssommaren var över för denna gång. Vi lät en ålderstigen ex-hjälte knoppa in två med huvudet. Vi lät två begränsade fotbollsspelare i form av Andy Carroll och Theo Walcott utnyttja sina styrkor i kritiska lägen utan motstånd. Vi kanske måste inse att Sverige inte är en bättre fotbollsnation. Inte just nu i alla fall.
Samma sekund som bollen träffar Welbecks häl så visste jag. Det var det. Sverige skulle aldrig klara av att resa sig i matchen igen. Forceringen som skulle komma mot Ukraina i slutet blev tam. Och England är ett bättre lag. Har en bättre backlinje och framförallt en målvakt av yppersta världsklass. Sveriges joker i form av Markus Rosenberg hade inte ens skrämt ett P-12lag på gräsrotsnivå. Anders Svenssons passningar satt inte. Zlatan kom för långt ner för att ordentligt hota den engelska backlinjen. Och de långa bollarna mot en uppflyttad Jonas Olsson passerade sällan förstegubben.
Men varför fortsätter man förvånas, varför blir man fortfarande besviken? Vi lottades i en oerhört tuff grupp. England är en av världens största fotbollsnationer och merparten av spelarna är ordinarie i världens bästa liga. Frankrike blev europamästare så sent som för tolv år sedan och spelade VM-final 2006. Ukraina är värdland och värdnationen gör sällan bort sig. Jag ska erkänna att jag sällade mig till skaran som trodde och hoppades. Sa att Ukraina slår vi, engelsmännen vinner ALDRIG mot oss och Frankrike, ja, Sverige är alltid bäst mot bra motstånd. Allt är en dum försvarsmekanik för att slippa beröra det faktum att vi startar med ett gäng petade rotationsspelare.
När de svenska fotbollsfansen sörjde ett missat VM-slutspel 2010 så insåg de (inklusive jag) nog inte att det antagligen kommer att komma fler och längre uppehåll av svenskt deltagande från fotbollens internationella finrum. Vi har för tillfället inte spelarmaterialet för att vara en del av eliten. Zlatan Ibrahimovic är inget annat än ett svenskt fotbollsunder och det kommer dröja en lång, lång tid innan Sverige har en spelare av samma kaliber igen. Men gapet mellan honom och de sämre spelarna är för stort. Det finns ett par däremellan. Källström, Mellberg, Seb Larsson är ett par exempel på det. Med ordentlig speltid kan Martin Olsson absolut bli en av dem. John Guidetti är en spännande spelare och det som talar för honom är att han har samma inställning som Zlatan. Bäst i världen är målet, varför nöja sig med något annat?
Men Zlatans närmast gudliknande status i fotbollssverige är inte nödvändigtvis en dålig sak. Han är så olik den genomsnittlige svenska idrottsutövaren att han på sätt och vis driver knattefotbollen på egen hand. Unga svenska killar ser alla matcher han spelar. Köper hans tröja till sina träningar och när den planerade fotbollsträningen med laget är över går de hem och övar på samma tricks de sett honom göra på youtube. Att vilja göra allting på egen hand kommer knappast gå hem hos alla pojklagstränare runt om i Sverige. Många kommer utsättas för oerhörd kritik, bli kallade divor och egoistiska. Men de killar som är modiga nog att fortsätta utmana sig själva kommer att gå långt.
Zlatan kommer (troligen) aldrig att få uppleva att en stor svensk mästerskapsframgång som spelare. Men som ren inspirationskälla kan han vara katalysatorn som utlöser en nu gyllene årgång i svensk fotboll.
