Intresset finns – ge oss verktygen!

En fullsatt arena överröstades av en engelsk trumpet. Vems är felet? Visst finns det plats för självkritik, men främst saknar fotbollförbundet kunskap om och förståelse för fankultur. Man står inför ett vägskäl menar gästkrönikören Fredrik Montgomery.

Dagen efter Zlatans, f’låt Sveriges, 4-2-seger på en Friends Arena där målarfärgen knappt hade hunnit torka så dominerades såklart medias rapportering av ”den långes” magnifika framträdande samt MÅLET som vi som var där garanterat kommer att återberätta för barnbarnen. De nästan 50 000 ögonvittnena fick verkligen valuta för pengarna och åtminstone mitt intryck av vår nya nationalarena var, trots några mindre skönhetsfläckar, mestadels positivt, vi har verkligen fått en hemmaborg av yppersta världsklass. För att bli svårintagen så måste dock en hemmaborg fyllas av en entusiastisk och högljudd hemmapublik och där är nog såväl de som var på plats igår (möjligen minus den andel som knappt vet vad fotboll är men gillar att äta gratis och gå på premiärer) som media överens – den finns inte på landslagets hemmamatcher just nu! Det faktum att en fullsatt arena som oftast överröstades av en enda engelsk trumpet samt att man till och från kunde höra spelarna ropa till varandra på plan kändes inte bra och drog ner helhetsbetyget på kvällen rejält.

Jag, som följt landslaget nära under snart tio år, är dock mest förvånad över förvåningen. Är det något nytt att det inte är något jättedrag under landslagets hemmamatcher, varför skulle situationen se annorlunda ut bara för att man plötsligt förflyttar sig en Kim Källström-frispark norrut rent geografiskt?

Det är en klar skillnad på en landslagspublik och en klubblagspublik, det kan direkt fastslås. Många klubblagsfans har tidigare hånat Camp Swedens och andra landslagssupportrars försök att skapa stämning på Råsunda men exempelvis de allsvenska fansen har femton hemmamatcher (plus eventuellt cupspel) att sjunga ihop sig på under en säsong, lägg därtill åtskilliga bussresor till bortamatcher där sånger och ramsor normalt sett ”sätts” och övas in. Landslagssupportern kanske kan se 3-4 tävlingsmatcher på hemmaplan per spelår och bortamatcher är ofta kostsamma, man reser in på olika sätt till matchorten och träffas kanske bara timmarna innan kick-off. Det är med andra ord svårare för landslagsfansen att bygga och att odla en stark supporterkultur men detta skall dock inte ses som en ursäkt och hela förklaringen, detta visade om inte annat de ca 1500 engelska fans som igår med lätthet överröstade hemmasupportrarna.

Allt är dock inte så nattsvart som media beskriver läget. Det finns ett grundmurat intresse för Blågult vilket de senaste mästerskapens invasioner och mäktiga publikuppvisningar visat. Även större bortamatcher i kvalspelen såsom de i Amsterdam, Madrid, 2 x Köpenhamn och nu senast i Berlin har lockat stora följen och personligen så köper jag inte förklaringar som att ”svensken blir mer frisläppt när han/hon lämnar landet”. Det har helt enkelt blivit ”hett” att se det svenska fotbollslandslaget utomlands och därtill har Camp Sweden gjort ett fantastiskt jobb med samlingar, marscher och campingar! Ännu återstår dock utmaningen att bygga supporterkulturen så stark att den även överlever en regnig novembertisdag i Solna, låt vara under nya Friends Arenas skyddande tak.

De som verkligen måste bjuda till så oerhört mycket mer är Svenska Fotbollförbundet som, sedan urminnes tider, till stora delar totalt saknat både kunskap och förståelse om fankultur och om hur en sådan byggs och uppmuntras (fråga bara klubblagsfansen). Några exempel när det gäller landslaget:

Inför öppnandet av Friends Arena har man inte fört en tillräckligt nära dialog med Camp Sweden/klacken vilket gjort att föreningen inte är nöjda med sin placering i ett hörn av arenan.
Biljettpriserna för ”klackfolket” har redan inledningsvis lagts på en mycket hög nivå vilket även detta orsakat irritation, inget tyder heller på att det kommer att bli bättre framöver.
Speaker och ”uppvärmare” tilläts igår totalt överrösta fansen, musik dränker inmarsch och presentationer och ger den klack som finns mycket små möjligheter att höras.
Ett tifo hade ordnats men detta var sponsrat av Svenska Spel och bestod av A4-ark som publiken uppmanades att hålla upp. Ett tifo är ju ”fansens present till spelarna” och skall aldrig innefatta uppmaningar från speaker utan sker spontant, ej heller reklambudskap, de alltför små arken syntes mycket dåligt när de hölls upp. Gör om, gör rätt… överlåt tifogenomförande till de som vet hur man gör!

Förbundet står nu inför ett vägskäl. Man förfogar över Europas modernaste fotbollsarena, landslaget spelar mer underhållande än på många år (även om det läcker in en del billiga mål bakåt också) och Zlatan är, kanske tillsammans med Messi, Ronaldo och någon till bäst i världen på att sparka boll. När konfettit från invigningen har sopats bort och den röda mattan har rullats undan så återstår dock det dryga arbetet med att även i fortsättningen fylla Friends Arenas 50.000 stolar och då är stämningen på matcherna en nyckelfråga. Utan stämning – ingen publik, den ekvationen är solklar. Antalet landskamper då Råsunda var utsåld till sista plats var sannerligen inte många och den nya arenan rymmer ytterligare ca 16.000 personer. Hur lockar man marginalåskådaren, fyrbarnsfamiljen med en begränsad inkomst som kanske ser en, max två fotbollsmatcher per säsong men som ändå vill vara på plats när det händer? Ja, knappast med en halvfull arena där varenda bolltouch kan höras även från de högst belägna sektionerna.

Lyssna på Camp Sweden och andra landslagssupportrar, SvFF! Ta till er av synpunkter, bjud in fansen till diskussion om hur klacken, de mest hängivna fansen kan ges bästa möjliga chans att skapa stämning! Ge de trogna i klacken ett bra pris på klackbiljetter samt kanske ett paketpris för den som vill se alla kvalmatcher (se fem matcher, betala för fyra)! Se till att klacken får bästa möjliga placering på Friends Arena! Låt Camp Sweden tycka till om arrangemanget så att speaker och musik inte motarbetar klackens jobb utan underlättar det! Låt fansen driva tifoverksamheten och håll sponsorer och andra kommersiella aktörer borta från den typen av verksamhet!

Det finns naturligtvis även utrymme för självrannsakan hos de svenska fansen med Camp Sweden i spetsen. Man måste vässa sig ytterligare i internorganisation och i att engagera de egna medlemmarna. Man måste ta stora steg i tifoverksamheten som än så länge varit relativt blygsam och man måste jobba mer med capo och spridning av ramsor. Lätt att säga men svårt att göra med få matcher men det går absolut. Varför inte ta hjälp av klubblagsfansen som har kommit så mycket längre inom dessa områden och varav många ju även drar på sig den gula landslagströjan under mästerskapen?

Landslaget, med Erik Hamrén i spetsen fattar galoppen. Många av spelarna uttalade sig i veckan och underströk klackens betydelse för den nya arenan och Hamrén var noga med att laget skulle tacka samtliga fyra sidor efter gårdagens seger. Nu återstår bara för byråkraterna på Svenska Fotbollsförbundet att ta av sig nattmössan och inse att en bra stämning inte ingick i det man betalade för paketet ”ny fotbollsarena”. Camp Sweden hänger på om man får verktygen! En bra stämning förtjänar man och utan rätt förutsättningar kan fansen aldrig få chansen att skapa den!