Lundblad: När Sverige förlorar mot England så vet vi att det är nya tider
Gustav Lundblad kommenterar Sveriges 1-0-förlust mot England på Wembley.
Sverige har varit den obetydliga kusinen från landet, som bara älskade att växa, att ställa sig på samma höjd som den nordeuropeiska fotbollssläktkrönikans alfahannen, så fort man råkade på den, så fort fotbollens hemland stod på den andra sidan. Janne Eriksson nickade till, Niclas Alexandersson gick från C-lagsspelare i Everton till matchvinnare och Fredrik Ljungberg lyckades nästan göra mål på frispark.
Nu är det nya tider. England har en italiensk manager och Sveriges tränare är en fotbollsmässig extremist här uppe i Sven-Göran Erikssons 4-4-2-land. Och i den här nya tiden tog den slut - en av de mest spektakulära landslagssviterna vi känner till. Sverige förlorade mot England för första gången sedan 1968. Ikväll på Wembley var Sverige bara den obetydliga kusinen från landet, inget mer.
Och om vi ska vara ärliga: Visst var Rasmus Elm och Sebastian Larsson mycket nära youtubemål, visst fick Christian Wilhelmsson en enorm chans på tilläggstid - men England var närmare att göra tre-noll än att släppa in en kvittering.
Trots det kan man inte påstå att Sverige gjorde en särskilt dålig match i stort. Man var klart bättre än mot Danmark på Parken, och vårdade bollen på ett fint sätt under stora delar av matchen, innan den byttes sönder i den andra akten.
Det var bara det att Capellos England var äckligt disciplinerade, som Timo Lahtinen hade sagt. Och de hade kantspelarna Stewart Downing och Theo Walcott i absolut toppslag. Hade man bara också haft lite mer kyla i avslutningarna så hade man satt ett par strutar till bakom Andreas Isaksson.
Sen var det inte bara Walcott och Downing som skapade lägena, lika ofta kom England igenom på rena bjudningar, från Jonas Olsson, från Ola Toivonen, från Kim Källström.
Bortsett från ett par slarviga misstag gjorde dock Källström på nytt en riktigt stabil landskamp, och han utkristalliserar sig allt mer som landslagets kanske viktigaste offensiva spelare.
Hans stjärnkollega på topp, Zlatan Ibrahimovic, borde vara den viktigaste offensiva spelaren. Men återigen fick vi se en halvlek där hans belackare bara kunde sitta där framför TV:n och säga: "Ja, ni ser ju själva". Zlatan var i stort sett isolerad på topp och hans samarbete med Johan Elmander gränsar för tillfället mellan uselt och obefintligt.
Dock är lösningen på detta problemet knappast att kort och gott bänka lagkaptenen. Vill Sverige ta sig förbi gruppspelet i Polen/Ukraina måste man ta vara på den lilla mängd världskvalitet som finns i den här samlingen spelare, och en stor mängd av den finns i 194 cm Ibrahimovic.
Lösningen kan emellertid inte heller vara att i match efter match ställa upp Ibra strax framför en vilsen Elmander och tro att problemet ska lösa sig självt.
Johan Elmander är en spelare som kommer bäst till sin rätt när han får ligga på rulle, kuta, kuta, kuta längst fram som spets i laget. Erik Hamrén borde låta honom göra det även när Zlatan är på plan. Och för att dra nytta av Zlatans individuella kvaliteter flytta ned honom ett snäpp i banan, ge honom mer tid med bollen och fler lägen att länka ihop med Kim Källström och Anders Svensson (eller Wernbloom eller Elm), där bakom.
Det är i alla fall min kur för att bota ett av landslagets mest brinnande problem just nu.
******
Annars? Mikael Lustig och Martin Olsson hade en del problem i defensiven, men det var väl inget som fick någon att rita några kryss i taket. Jonas Olsson var mer odisciplinerad än i fredags och stärkte inte sina startelveaktier. Rasmus Elm och Sebastian Larsson visade sina skarpa fotbollshjärnor, men i EM finns det nog bara plats för en av dem från start. På den andra kanten bör en spelare med mer kvicka fötter och genombrottskvalitet få chansen - våren får avgöra om det blir Christian Wilhelmsson eller Emir Bajrami.
******
Nu ser vi närmast fram emot lottningen av EM:s gruppspel, som äger rum den 2 december i Kiev. Drömscenariot (se seedning här): Polen, Ryssland och Tjeckien. Och om inte utfallet blir något ditåt, så får vi nog räkna med att Erik Hamréns gäng kommer att få mycket svårt att nå kvartsfinal nästa sommar.
