EM-bloggen: Mellan hopp och förtvivlan
Det är bara konstatera att det inte gick vägen den här gången heller. Sverige är inte bättre.
Vi på läktaren slets mellan hopp och förtvivlan bara för att få se laget lämna EM bakvägen på grymmast möjliga vis.
När vi låg under med 0-1 tänkte vi att det skulle rassla till fler gånger i baken. När vi vände till 2-1 kändes det som vi hade bud på 3-1. Supportrarna sjöng med, höll modet uppe, till skillnad från Ukraina, men när England billigt gjorde 2-2 och sen 3-2 var det god natt. Det blev för mycket.
Till skillnad mot Ukrainamatchen föll vi den här gången med flaggan i topp. Spelet var bättre, attityden var bättre. "Well done" som engelsmännen sa till oss efter matchen.
En hedersam förlust. Men vad gör det? Vi har bara Zlatan i laget som håller absolut toppklass, resten hänger inte med i 90 minuter. Matchen mot Frankrike blir enbart av akademisk betydelse.
Det är många som följt sitt landslag hela vägen till Ukraina som stöttat i vått och torrt och jag vet att laget burits fram av det. Ändå gick det inte hela vägen. Många är besvikna, men spelar laget bara som mot England kan man inte vara besviken. En stor grej är ju bara att få vara på plats och uppleva.
När ni läser detta sitter jag redan på flyget hem till Sverige. Tack för det här mästerskapet, mitt andra i ordningen på svenskafans.
Hoppas ni tyckt om att följa min och Kviborgs blogg och våra andra alster från Ukraina. Elva dagar i Kiev får räcka. Resan har på många sätt varit fantastisk och det är en god duo jag fått chansen jobba med. Tack Kviborg. Tack Nisse.
Avslutar med att visa nationalsångerna från de båda länderna. Håll tillgodo.
Cheers.
