EM-bloggen: På östfronten intet nytt
Medan polska och ryska supportrar slagits mot varandra passade jag på att ta en lugn promenad genom Kievs utkanter. Ja, ni hör ju själva hur sjukt det låter, men det är faktiskt sant.
Det är i Polen det tråkiga har hänt, kanske är till och med en person död till följd av detta, men i Ukraina skiner solen och det är lugna gatan. Hade ni frågat mig för en vecka sedan visste jag inte ens om jag skulle våga gå ut på gatan själv i de område vårt hotell ligger. Men det är hur lugnt som helst här. Bortsett från fem-sex mindre trafikolyckor och bullret på gatan då så klart.
Promenadvy i Kiev
När vi gick ut från Olympiastadion i Kiev igår väntade säkert 300 kamouflageklädda soldater med kravallhjälmar i händerna. Lugnt betraktade de svenskar och ukrainare som sida vid sida stegade in mot stan. Någon gång då och då smet ett tjugotal soldater in i folkmassorna och följde med in mot stan. Efter ett tag var de flesta borta. Inga provokationer, inga behov av att visa sig överlägsen, bara i syfte att markera närvaro och samtidigt kunna befinna sig på plats om något skulle hända. Det hela framskred utan några incidenter och snart såg man soldaterna avlägsna sig tillbaka mot arenan. Detta trots att värdnationen just vunnit en fotbollsmatch mot en numerärt (sångmässigt) överlägsen gästskara. Exemplariskt.
Jag har också noterat stora grupper poliser stående i givakt nere i tunnelbanan, ständigt redo, men utan att synas. Likaså längs med de större vägarna där de spridit ut sig i vägrenen med ryggen mot(?) trafiken. Ja, ta mig tusan om en polis inte finns inte på den lokala matvarubutiken också för hur man än gör är det alltid fullt till bredden i hyllorna.
Vi kan gnälla att vi blir stoppade av polisen när vi kör bil ibland men det hela har faktiskt utvecklats till en ganska rolig och framför allt oskyldig grej. Ni vet gårdagens historia som Kviborg berättade om:
- Was it green light?
- Yes
- So why did you drive?
Sedan garvade vi alla och vi kunde köra vidare efter vi berättat var vi bor.
Såväl jag själv som Kviborg och Nisse känner oss trygga med den ständiga närvaron och så länge vi slipper bråk vill vi helst inte blanda in någon politiskt diskussion i det hela. Jag har ingen aning om det ser ut så här på gatorna i Kiev för jämnan. Troligen inte?
Medan jag satt ner i en park, vid en kyrka och såg barn leka, var det helt andra scenarier på gatorna i Warszawa och det är för jävligt oavsett om någon fått sätta livet till eller ej. Jag är glad jag sluppit uppleva bråk på plats och jag hoppas verkligen att fotbollen slutar förknippas med bråk, misshandel och upplopp. På det sättet är svenska landslagssupportrar en otrolig förebild.
***
På tal om trafiken, och polisen. Vart var trafikpolisen när man behöver den? När SVT-bilen smyger upp från sidan och kastar in vatten på undertecknad som i godan ro njöt av sommarvärmen genom att ha rutan nedvevad skulle det ultimata varit att se dem få visa nödvändiga papper för konstapeln. Nu blir det paybacktime, fast av det fredligare slaget så klart med tanke på det jag skrev ovan.
***
Dagen efter match och allt är sig likt i Kiev. Inga människor med gula tröjor (Ukrainatröjor), inga tutande bilar, inget firande. Faktum är att man inte ens kan tro det var match igår.
Jag nästan önskar att jag kunde läsa tidningarna eller att lokalbefolkningen kunde mer engelska så man kunde få lite tankar och åsikter från värdlandets invånare/media men jag har varken hunnit eller lyckats med det. Antingen bryr sig majoriteten av Kievborna inte om fotboll, vilket vi redan hintat om, eller så är fansen bara väldigt blygsamma...
