Allsvenskan är landslagets grund
Gästkrönikören Jesper Åström tycker till om vikten av Allsvenskan i landslaget.
Alexander Kacaniklic. Ett namn som, trots sitt lite luriga uttal, hastigt kommit att bli ett av de mest uppskattade namnen bland svenska landslagsspelare. Där har vi namnet på spelaren som av de flesta idag anses vår mest lovande. En spelare vi kan se en lång framtid av bra landskamper i. En av få.
De flesta av er kan nog historien om hur Kacaniklic endast 15 år gammal lämnade lilla Sverige och Helsingborg för stora England och ungdomsfotboll i Liverpool. En resa mot klart större möjligheter än att satsa mot allsvenska Helsingborg. En resa som den dessförinnan kanske mest lovande spelaren, Sebastian Larsson, också gjorde.
En handfull av dessa ungdomsutflykter görs varje år, endast ett antal når landslagsdiskussionerna. De som når A-lagsspel, naturligtvis.
Kacaniklic nådde aldrig A-lagsspel med Liverpool. Istället föll han Fulham i smaken som han efter två år av reservlagsspel debuterade för. Unge Kacaniklic kunde istället ha valt att flytta hem till Helsingborg igen, presterat samma fotboll, och varit lika aktuell för en startplats i landslaget som Niklas Hult alltid varit.
Men landslaget gråter mer än på länge efter spelare vi kan se en lång ljus framtid i. Grabbar vi under lång tid kan bygga och utveckla ett bra ordinarie landslag på. Spelare som Ljungberg, Henke, Zlatan, Svensson eller Källström. Unga grabbar som ännu inte blommat ut men har förutsättningarna att göra det. Dom finns där, vi vimlar av dom - men tyvärr verkar alldeles för få av de unga utlandsproffsen nå A-lagsspel.
Hemma i lilla Sverige och usla Allsvenskan sitter vi på en hel serie av oupptäckta unga spelare. De är oupptäckta för att de endast spelar i Allsvenskan. De är inte på den nödvändiga nivån än, det har de inte bevisat. Och då kan man ju inte spela i landslaget. Eller?
Plötsligt finner vi oss själva med Kacaniklic och Sebastian Larsson som våra senaste två storlöften. Särskilt när vårt största framtidshopp, John Guidetti, har det tufft på skadefronten. Endast 21 år är han, och har redan hunnit med startplats i kvalspel. Hur det kan ha skett? Ni kan historien.
Så hur blev det såhär?
Varken Zlatan, Henke eller Källström hämtades från början in från PSG, Cetlic eller Lyon. De hämtades från Malmö FF, Helsingborgs IF och Djurgårdens IF. Därefter fortsatte historien. Rasmus Elm är det senaste exemplet på en spelare som blev världsomtalad när han som ung fick vara med i det ordinarie landslaget trots att han spelade i allsvenskan. Därefter fortsatte den historien.
Utvecklingen av allsvenskan i allmänhet och landslaget i synnerhet står inte i de utländska klubbarnas scouters händer. Kristoffer Nordfeldt ska inte vara förväntad förstekeeper på tisdag för att han spelar i Heerenveen, när han för ett år sedan inte fanns med i diskussionerna när han spelade i BP. Den utvecklingen står vårt landslag för. Att ta vara på vår grund är vår väg till framgång. Vår grund är Allsvenskan.
Får Pontus Jansson fortsätta vara med i trupperna kommer värdet öka. Större lag än turkiska kommer öppna ögonen. Det behövs inte mer än så. Pontus Jansson får möjligheterna att bli en bättre och större spelare i framtiden och mer pengar torde bringa Allsvenskan.
Får 18-årige Emil Krafth, som inte ens utmärkt sig som en av de bästa i allsvenskan än, ett par platser i kvaltrupper kommer hans värde öka explosionsartat.
Kanske som Theo Walcott, som inte ens hade spelat i Premier League när han var med i VM. Eller Wilfried Zaha, som inte heller hade debuterat i högstaserien i sin landslagsdebut och därefter skrev på för Manchester United. Eller varför inte den gångna säsongens Bravo Award-vinnare och Zlatans nuvarande lagkamrat Marco Verratti?
Mikael Antonsson och Nisse Johansson får ursäkta.
Vår Allsvenska talangutveckling är ”inte tillräckligt bra” eftersom vi inte utnyttjar den och ger den möjligheten att bevisa sin fulla potential på rätt nivå när tajmingen är som viktigast.
Robin Quaison, Alexander Milosevic, Nabil Bahoui, Pontus Jansson, Filip Helander, Simon Thern, Miiko Albornoz, Ludwig Augustinsson, Sam Larsson, Emil Krafth, Simon Tibbling, Oscar Lewicki, Niklas Hult med flera.
Ni lyfter på ögonbrynen? Inte heller Zlatan Ibrahimovic var ett särskilt sexigt namn en gång i mittenträsket av Superettan.
Jag läste precis att Tottenham är intresserade av Kacaniklic. Intresset lär knappast i första hand uppkommit från hans insatser i England, han var senast utlånad till Championshiplaget Burnley efter ett några måttliga matcher i mittenlaget Fulham.
Det är bara välja och vraka bland namnen Erik Hamrén. För svensk fotbolls utveckling har du den största och enklaste makten av alla. Och det börjar genom att titta tillbaka på svensk fotbolls grund.
