Bortglömda svenskar i Europa: Alexander Kacaniklic

Först ut i artikelserien om svenska fotbollsspelare i Europa vars stjärnglans börjat upphöra är Alexander Kacaniklic, som för enbart några år sedan spåddes bli landslagets nya affischnamn.

Född och uppvuxen i Helsingborg var det i stadens främsta fotbollsförening som Alexander Kacaniklic tog sina första stapplande steg mot att bli utlandsproffs. Redan som 15-åring fick anrika Liverpool upp ögonen för honom och imponerades stort av hans förmågor – så pass att man valde att kontraktera honom till klubbens ungdomsakademi.

Tvära kast i England
Till en början var allt frid och fröjd. Svensken gjorde stora avtryck hos de rödklädda och spåddes gå en väldigt ljus framtid till mötes. Men efter en tid avtog det stående berömmet och i augusti 2010, tre år efter sin ankomst, stod det klart att Kacaniklic skulle flytta till Fulham FC. Klubbarna hade kommit överens om en affär där London-lagets Paul Konchesky gick i motsatt riktning, och då Liverpool börjat tvivla på sin stortalangs begåvning valde man att släppa honom till huvudstaden.

Efter drygt två år i reservlaget samt en kortare utlåning till Watford i Championship fick han under ledning av Martin Jol göra sin efterlängtade debut i Premier League. Hemma på Craven Cottage hoppade han i den 35:e minuten in mot Norwich City efter att Pavel Pogrebnyak gjort sig illa. En ny stjärna hade tänts i Fulham och det här skulle bli början på den unge svenskens stora dröm – att bli en etablerad spelare i kanske världens bästa liga.

Det blev ytterligare tre framträdanden den säsongen. Bland annat fanns han med på planen när Fulham besegrade Liverpool borta på Anfield, där Kacaniklic låg bakom matchens enda mål. Klubben som tidigare dömt ut honom hade nu fått äta upp sina ord och ingen njöt lika mycket som svensken på tåget tillbaka mot London.

Målskytt och landslagsdebut
Säsongen därefter var han till en början given i startelvan och fick spela på några av världens mäktigaste arenor i form av Old Trafford och Emirates Stadium – där han på den sistnämnda dessutom gjorde mål. Efter årsskiftet gick det desto tyngre och efter att ha suttit fast på avbytarbänken fem matcher i följd enades man om en utlåning till Burnley i Championship, där han lovades få den speltid han var i behov av för att fortsätta sin utveckling. Redan efter en och en halv månad återkallades han på grund av skadeproblem i truppen och avslutade säsongen som startspelare i Fulham. I säsongens sista tillställning, mot Swansea City, blev han noterad för både mål och assist. Ett bättre avslut på säsongen hade han inte kunnat drömma om.

Supertalangens framfart hade givetvis inte gått ouppmärksammat förbi hemma i Sverige och strax innan säsongsstarten hade Erik Hamrén hört av sig och för första gången tagit ut honom för spel i landslaget – som skulle möta Brasilien på Råsunda två dagar efter hans födelsedag. Debuten kom i träningsmatchen när han med nummer 19 tryckt på ryggen hoppade in mot slutet istället för Christian ”Chippen” Wilhelmsson. Ytterligare ett stort kliv mot den absoluta toppen var taget och trots förlust med 0–3 var det inget som rörde honom i ryggen. Han hade ju fått spela sin första landskamp någonsin.

Två månader senare var det dags för första tävlingsmatchen med Blågult, som ställdes borta mot Färöarna i kvalet till VM i Brasilien. Oväntat nog hamnade Sverige i underläge och Hamrén svarade med att byta in både Anders Svensson och Kacaniklic. Ett par minuter senare hade Sverige utjämnat. Målskytt? Alexander Kacaniklic.

Livet var verkligen på topp för den då 20-årige yttermittfältaren, som på kort tid presenterat sig på allvar för fotbollsvärlden efter strålande insatser i både klubb- och landslag. Bland annat var han med i den än i dag välkända landskampen mot Tyskland där Sverige hämtade upp underläge 0–4 till 4–4 under den andra halvleken.

Felix Magaths frysbox
Den efterföljande säsongen skulle dock inte bli någon vidare munter historia. Förlusterna radade upp sig för Fulham och under större delen av säsongen var klubben förankrad i botten av tabellen – på fel sida nedflyttningsstrecket. Trots ett tappert försök att resa sig på nio slutade det med en degradering. Fulham skulle för första gången sedan 2001 inte längre vara en del av Premier League.

Felix Magath hade i mitten av februari tagit över som tränare i ett desperat försök från styrelsens sida att rädda kvar föreningen, men hade misslyckats med sitt uppdrag. Trots det blev han kvar med målsättningen att göra sejouren i Championship ettårig.

Nya spelare plockades in på löpande band samtidigt som den färgstarke tysken placerade flertalet av de tidigare nyckelspelarna i sin berömda frysbox. En av dem var Alexander Kacaniklic. Svensken gjorde efter ett samtal med Magath klart att han ville lånas ut och det spekulerades om bland annat en flytt till antingen Southampton eller Panathinaikos.

London – Köpenhamn – London
Efter många turer fram och tillbaka stod det till slut klart att han skulle representera FC Köpenhamn under resten av spelåret. I Danmark blev han lagkamrat med ett gäng landsmän och fick rikligt med speltid, bland annat i gruppspelet av Europa League där FCK ställdes mot HJK Helsingfors, Club Brügge och Torino. Tillvaron var åter trivsam och karriären hade efter en kortare tids svacka börjat stabiliserats igen.

Hemma i England var det dock allt annat än frid och fröjd. Fulham hade inlett den nya säsongen på ett katastrofalt vis och redan efter fem matcher sparkades Magath från sin post. Anarkin var i antågande för föreningen som för bara några år sedan spelat final i Europa League.

Kit Symons, som klivit in som efterträdare till Magath, hade full koll på Kacaniklics framgångar i Danmark och valde i mitten av december att utnyttja den klausul som fanns i kontraktet. Fulham och FC Köpenhamn hade nämligen kommit överens om att engelsmännen skulle ha rättighet att återkalla svensken vid behov. För Kacaniklic var det bara till att acceptera situationen, packa sina väskor och återvända till de brittiska öarna.

Början på förfallet
Utfrysningen och den bristande speltiden i Fulham hade märkbart påverkat hans roll i landslaget. Från att ha varit bofast på vänsterkanten till att inte längre bli uttagen i truppen. När han var som bäst i Fulham hade han blivit en nyckelspelare under Hamrén, men plötsligt fanns han inte längre med i planerna. Sin sista landskamp gjorde han i mitten av november 2014, i en träningsmatch mot Frankrike på pompösa Stade Vélodrome i Marseille.

Väl tillbaka i England fick han omgående Symons förtroende och tog en starttröja. Fulham hade börjat plocka poäng med jämna mellanrum, men låg fortfarande pyrt till i tabellen. Med elva poäng till godo ner till nedflyttningsstrecket kunde man slutligen pusta ut och spela av de sista matcherna utan att ha kniven tryckt mot strupen.

Kacaniklic hade under avslutningen stått utanför truppen och missnöjet var stort hos svensken och hans agent. Fulham lyckades dock övertyga honom om att bli kvar i klubben, men när säsongen väl drog igång var han ingen startspelare. Några få inhopp blev det innan han åter började strykas från trupputtagningarna och frustrationen växte sig allt större.

Det fortsatte gå mödosamt för Fulham och i november fick Symons lämna klubben. Under loppet av mindre än två månader hade två olika interimtränare hand om laget innan slutligen Slavisa Jokanovic hämtades in som en permanent lösning.

Speltiden hade ökat för Kacaniklic, som nu plötsligt åter var given i startelvan – fram till mars. Därefter väntade två tuffa månader i Jokanovics frysbox. Detta efter att svensken meddelat sitt beslut om att hans tid i Fulham nu var förbi en gång för alla. Situationen var helt enkelt ohållbar.

En lång väg att vandra
Kontraktet löpte ut till sommaren och i mitten av juni, samtidigt som EM pågick i landet, presenterades Alexander Kacaniklic som franska FC Nantes senaste nyförvärv. Ett fyraårsavtal tecknades och det var en strålande glad Kacaniklic som poserade med tröja nummer elva i sina händer. I intervjuer med media motiverade han sitt beslut med att han och tränaren hade samma ambitioner och att han i Nantes ville ta sig tillbaka till toppen efter några tuffa år.

Åtta månader senare kan vi konstatera att vägen tillbaka till toppen fortfarande är lång. Mycket lång. Sammanlagt tio framträdanden har det blivit i Ligue 1 – dock utan att varken ha gjort mål eller assisterat till ett. Sedan i november har han gjort tre insatser, bland annat i utskåpningen mot Lyon då Nantes förlorade med hela 0–6.

I januari påståddes det i franska medier att svensken inte var önskvärd av den nya tränaren. Kacaniklic var snabbt ute och dementerade uppgifterna. Istället menade han på att han nyligen suttit i möte med Sérgio Conceicao, som tog över i december efter att Nantes riskerade en nedflyttning, och hade då fått klart för sig att den portugisiske tränaren trodde på honom och ville ha kvar honom i laget.

Kvar i laget blev han också, men speltiden har uteblivit och som situationen ser ut just nu kommer den inte förändras. Istället får han i bästa fall finna sig i att nöta bänk under våren.

*** *** ***

Alexander Kacaniklic gick på kort tid från att benämnas som Zlatan Ibrahimovics arvtagare i landslaget till att ruttna bort i ett mittenlag i Frankrike. Den dystra omvandlingen inleddes i samma stund som Felix Magath tog över ett Fulham i spillror. Efter det har mer eller mindre allt gått fel för svensken, som trots sin ringa ålder har en lång väg att vandra om han ska hitta tillbaka till sitt forna jag och återta sin plats i landslaget.