Bortglömda svenskar i Europa: Alexander Nilsson
Från att ha betraktats som en av Malmö FF:s största talanger genom tiderna till att spela fotboll och livnära sig på Malta. Turen har kommit till Alexander Nilsson.
Malmö, Landskrona, Trelleborg – Malta. Alexander Nilsson har en egendomlig karriär bakom sig. När hans namn började bli bekant för allmänheten var det som en av Sveriges mest lovande talanger och han jämfördes i ung ålder med Zlatan Ibrahimovic. Riktigt samma resa blev det aldrig för spelaren med ett av Sveriges vanligaste efternamn.
Rekordtidig debutant
Det var i Malmö allt tog sin början. Sedan barnsben hade han varit en del av BK Olympic, klubben belägen i stadsdelen Lindängen. Där stack han snabbt ut från sina lagkamrater genom att fullkomligt ösa in mål i match efter match, vilket fick stadens överlägset största fotbollsförening – Malmö FF – att börja intressera sig för anfallaren.
Som 14-åring beslöt han sig för att ta det stora steget över till MFF efter ett flertal besök där. Under sitt första år var han med och vann JSM-guld tillsammans med P16-laget, efter att ha besegrat Djurgårdens IF på anrika Stockholms stadion med övertygande 5–1. Tre av målen stod Nilsson för, och allt fler anhängare till klubben blev nyfikna på vem den begåvade tonåringen egentligen var.
Nilsson fortsatte att imponera och året därefter fick han som föreningens yngsta spelare någonsin göra debut i Allsvenskan. Malmö hade en tung afton mot Elfsborg borta på Borås Arena, och den dåvarande tränaren Roland Nilsson insåg att loppet var kört. Därför valde han i slutskedet att låta både ”Alex” och Jiloan Hamad, 17 år gammal, göra sina första framträdanden på professionell nivå. Efteråt talades det betydligt mer om 15-åringens debut än om själva resultatet, trots att han inte hade lyckats uträtta något under sina tio minuter på planen. Men han hade skrivit in sig i historieböckerna och tre månader senare belönade Malmö FF honom med ett långtidskontrakt. Framtiden fanns hos ”di blåe”.
Blågula drömmar
Samtidigt som hans jämnåriga kompisar började intressera sig alltmer för hemmafester, alkohol och tjuvrökning tränade Nilsson dagligen tillsammans med några av Allsvenskans bästa spelare. Vid sidan av fotbollen försökte han sköta skolan så gott det gick, men det var inte enkelt med de ständigt växande drömmarna om en proffskarriär i bakhuvudet.
Det skulle dröja nästan exakt ett år innan stortalangen åter fick speltid i Allsvenskan. Sammanträffande nog var det även den här gången Elfsborg som stod för motståndet, men nu spelades matchen på Swedbank Stadion och istället för en brakförlust vann MFF mycket överraskande med stora siffror. Segerruset var stort och äntligen var hemmadebuten avklarad – vilken han suktat efter att få överstökad sedan hans uppmärksammade rekordinhopp året dessförinnan.
Ett par veckor senare var han med i U17-landslagets träningsmatch mot Holland. Att representera ungdomslandslagen var något han var van vid att göra sedan två år tillbaka. Givetvis hade han lyckats hitta nätet även när han bar den blågula dressen, och målsättningen var att en vacker dag få skriva in sig i målprotokollet för A-landslaget. Det han inte visste var att det enbart skulle bli en ungdomslandskamp till innan han aldrig mer skulle få dra på sig landslagsdressen.
Matchhjälte på hemmaplan
Två framträdanden i Allsvenskan på lika många säsonger var hans facit när det första året på det andra decenniet av 2000-talet var kommet. Ju längre försäsongen led, ju mer pekade på att Nilsson på allvar skulle ingå i den skånska klubbens säsongsplanering. Det skulle dock dröja till den sjunde omgången innan han fanns med i matchtruppen, borta mot ärkerivalen Helsingborgs IF.
Efteråt var han ett fast inslag i truppen och fick göra två kortare inhopp innan han i sista matchen för vårsäsongen gjorde sin första match från start. Brommapojkarna stod för motståndet på hemmaplan, och de ljusblå supportrarna hade i en manifestation mot det svenska fotbollsförbundet beslutat sig för en tyst protest under den inledande kvarten. Få var det dock som kunde hålla tillbaka sin glädje och medkänsla när den 17-årige Nilsson gav sitt MFF ledningen redan efter sex minuter. En bättre start hade han inte kunnat få – men bättre skulle det bli. I mitten av den andra halvleken tog nämligen ynglingen sig förbi Pontus Segerström och placerade bollen hur säkert som helst bakom Kristoffer Nordfeldt. På matchens sista spark reducerade John Guidetti, men det förgäves. Alexander Nilssons två fullträffar ordnade tre viktiga poäng till Malmö i striden om klubbens 16:e ligatitel.
Från värmen till kylan – och ett slagsmål
Självförtroendet hade varit på topp inför och under det två månaders långa sommaruppehållet. Året dessförinnan hade han tagit det kontroversiella beslutat att hoppa av gymnasiet för att kunna satsa helhjärtat på fotbollen, och än så länge hade det känts som helt rätt val att göra. Han hade ju bevisat att han kunde göra mål även i Allsvenskan.
När det blivit dags för den andra halvan av säsongen var Nilsson inte längre en del av laget. Istället hade den jämngamla doldisen Dardan Rexhepi från ingenstans nästlat sig in i spelartruppen och gick plötsligt före i rangordningen bland anfallarna. Otroligt bittert för ”Alex”, som en gång för alla trodde sig ha befäst sin plats i truppen efter den beundransvärda insatsen mot Brommapojkarna ett par månader tidigare. Men mer än en plats på bänken vid ett tillfälle blev det inte under hösten, och trots SM-guld fanns det ett uns av missnöje som inte gick att undanhålla.
Guldet var Malmös första på sex års tid och det firades stort runt om i staden. Dagen efter lagets gemensamma guldfest var det dock inte enbart muntra miner hos mästarna efter att det i media basunerats ut att en av spelarna omhändertagits av polis efter att ha misshandlat en taxichaufför. Till en början namngavs det inte vem gärningsmannen var, men det dröjde inte länge förrän det framkom att det var Alexander Nilsson det handlade om. På föreningens officiella hemsida bad anfallaren ångerfullt om ursäkt för sina handlingar och förklarade hur det hela hade gått till ur hans synvinkel.
”Inte vad han hoppats på”
Uppförsbacken var nu stor för den en gång i tiden så lovande talangen, som i folks ögon hade gått från att vara ett av Sveriges största framtidslöften till en bråkstake. Allt han kunde göra var att försöka motbevisa sina skeptiker att han fortfarande hade det som krävdes för att bli en startspelare hos de svenska mästarna.
Speltiden var dock fortsatt minimal under Roland Nilssons ledning även under den efterföljande våren. Till sommaren lämnade tränaren Malmö FF och istället tog Rikard Norling över, med det tuffa uppdraget att försöka leda klubben ut i Europa. ”Alex” såg nu sin stora chans att börja om med Norling vid rodret, och det började lovande då han återigen allt som oftast fanns med i de slutgiltiga matchtrupperna.
I den första rundan av kvalet till Champions League ställdes man mot HB Torshavn från Färöarna, och i hemmamötet fick Nilsson göra sin Europadebut. Även i den sista gruppspelsmatchen av Europa League fick han göra ett kortare inhopp, i förlustmatchen borta mot Austria Wien. Allt som allt landade anfallaren på sex framträdanden den säsongen, med både serien och samtliga cuper inräknade. Inte direkt vad han hade hoppats på inför säsongsstarten.
En ljuvlig revansch
Det började i de inre kretsarna diskuteras om en eventuell utlåning inför den kommande säsongen, men Norling gjorde klart för styrelsen att han ville ha kvar Nilsson – och så blev det också. Agon Mehmeti hade vid årsskiftet lämnat för att testa vingarna i Italien, och istället för att värva in en ersättare fick Nilsson chansen att försöka fylla tomrummet.
Redan i premiären blev det speltid, och drygt en tredjedel in på säsongen kom första fullträffen när han räddade en poäng mot IFK Göteborg. Tio dagar senare gjorde han samma sak mot GIF Sundsvall – en match som han egendomligt nog blev både in- och utbytt i.
Äntligen såg det ut att ha lossnat för ”Alex”, som fick regelbundet med speltid och gjorde det mestadels bra när han befann sig på planen. Under sommaruppehållet kom West Bromwich till Swedbank Stadion för en träningsmatch, och fast än att engelsmännen saknade flertalet av sina nyckelspelare var det efteråt en strålande glad Alexander Nilsson då han gjort matchens enda mål. En upprättelse efter fjolårets jippomatch mot AC Milan, där han hade blivit syndabock efter att ha missat den avgörande straffsparken.
Några fler mål blev det inte den säsongen, trots att han under hösten fick speltid i tio matcher i Allsvenskan. Två av dem som start ute på vänsterkanten i brist på tillgängliga yttermittfältare.
Spelskandal och tränarbråk
Nilsson kände under vinteruppehållet att han var i stort behov av speltid, och kunde inte se sig själv agera reserv ytterligare en säsong. Både Rikard Norling och assisterande tränaren Daniel Andersson försökte övertala honom om att bli kvar i MFF, men anfallaren hade redan bestämt sig. Han ville lånas ut till varje pris.
Malmö kunde inget göra, och strax innan julafton stod det klart att han skulle lånas ut till Landskrona BoIS under det kommande spelåret i hopp om att få mer speltid. Den före detta assisterande tränaren Jörgen Pettersson hade tagit över som huvudtränare i Superettan-klubben, och var en stor anledning till att valet föll på just Landskrona.
Inledningsvis var allt frid och fröjd. Första målet kom i cupmatchen mot Ängelholms FF och när seriespelet drog igång var han startspelare. Det dröjde dock ända till slutet av maj innan målproduktionen kom igång, men därefter trillade bollarna in med jämna mellanrum.
Under hösten skakades föreningen av en spelskandal och i samma veva hamnade Nilsson i en dispyt med Pettersson, vilket gjorde att han petades från laget under de avslutande matcherna. Ett dystert avslut på säsongen – som skulle visa sig bli kostsamt.
Hjälte i Trelleborg
Väl tillbaka i Malmö FF var det aldrig tal om någon trupplats. Klubben hade vunnit Allsvenskan samma år och konkurrensen hade ökat avsevärt sedan han krävt att få lämna. Det fanns helt enkelt inte längre någon plats åt honom, och lösningen blev en ny utlåning. Den här gången till Trelleborgs FF i division I efter att ingen annan klubb visat ett konkret intresse.
Trelleborg hade varit nära att ta steget upp till Superettan igen under sitt första år i division I, men fallit på målsnöret. Nu skulle landets sydligaste förening storsatsa på en återkomst och hade knutit erfarne tränaren Conny Karlsson till sig.
Storsatsningen skulle dock snart visa sig falla platt. Nilsson var lagets viktigaste spelare, men när inte han levererade var det ingen annan som klev fram och förlusterna började rada upp sig. Harmonin i truppen försvann i samma takt som klubben dalade i tabellen, och hotet om ytterligare en nedflyttning tornade upp sig under höstens gång. I säsongens sista match, mot topplaget Örgryte IS, hängde kontraktet på en otroligt skör tråd. Då klev Nilsson fram och kunde med sitt hattrick se till att Trelleborg med hjälp av målskillnad höll sig på rätt sida nedflyttningsstrecket.
En oväntad nystart
Sammanlagt elva mål hade det blivit, men han insåg själv att det inte skulle spela någon roll gällande hans framtid i Malmö FF. Kontraktet löpte ut och i en månads tid gick han klubblös. Förhoppningen hade varit att Trelleborg skulle erbjuda honom ett kontrakt, men så blev det aldrig.
I december fick han ett samtal från sin agent om att en klubb från Malta vid namn Qourmi FC var intresserade av hans tjänster. Intresset tillbaka var till en början inte direkt ömsesidigt, men efter att ha läst på om både klubben och landet samtidigt som det var fortsatt klent med andra alternativ valde han att acceptera anbudet.
Väl på plats på Malta blev han omgående väl omhändertagen och inledde omedelbart en vänskap med sin svenske lagkamrat Billy Berntsson, som även han har ett förflutet i MFF. Tillsammans var de lagets storstjärnor och kunde till skillnad från sina lagkamrater livnära sig på fotbollen. Ekonomiskt var det en förbättring jämfört med i Sverige då han förutom en acceptabel lön även fick lägenhetshyran betald samt tillgång till egen bil utan kostnad. Dessutom hade han som enda spelare i truppen en målbonus – finansierad av en privatperson.
Vid sin ankomst i början av 2015 hade halva serien redan avverkats, men det dröjde inte länge förrän han var i matchform och började ösa in mål.
Framtvingat klubbskifte
Säsongen därefter slutade Qourmi sist i tabellen. Klubben hade fått slut på pengar och tvingades göra sig av med de flesta av sina spelare. En av dem var den svenske storstjärnan, som inte var helt nöjd med den rådande situationen efter att inte alltid ha fått sin lön i tid. Det hade blivit dags att tacka för sig.
Sagt och gjort skrev han ett år efter sin ankomst till Malta på för ligakonkurrenten Tarxien Rainbows – ett mittenlag med ambitioner om att nå toppskiktet.
Tolv mål har det sammanlagt blivit så här långt och även om ligan inte håller någon vidare hög standard anser Nilsson att livet är betydligt behagligare på ön belägen i södra Medelhavet än hemma i Sverige. Sällan visar termometern oavsett årstid under tio grader och utanför fotbollen är möjligheterna många. Livet är helt enkelt inte särskilt tokigt på Malta.
Det händer dock med jämna mellanrum att han tänker tillbaka på sin karriär och livet i Sverige. Vad hade hänt om han lyssnat på Norling, som han anser varit sin bästa tränare, och blivit kvar i Malmö istället för att lånas ut till Landskrona? Som liten hade han drömmar om att spela i någon av världens största ligor, men han är väl medveten om att mycket ska till för att de någonsin ska förverkligas. Istället är målsättningen att inom en snar framtid ta steget till antingen Cypern eller Grekland. Just Grekland som land finns det en koppling till då hans pappa kommer därifrån, något hans andranamn Georgios skvallrar om.
*** *** ***
Alexander Nilsson var spelaren som i extremt tidig ålder lyftes fram som nästa superstjärna. Kanske lite för tidigt för sitt eget bästa, när man i efterhand tittar tillbaka. Hur nyttigt är det egentligen att redan som 15-åring jämföras med självaste Zlatan Ibrahimovic? Pressen på hans axlar var enorm från första början och det var svårt för honom att motsvara de skyhöga förväntningarna. Det ständiga behovet att försöka motbevisa sina tvivlare när det blåste snålt var kanske det som i slutändan fällde honom, och gjorde att han på ett trivsamt Malta föll till glömska hos den gemene fotbollsintresserade svensken. Än finns tid att åter erinra sina landsmän, frågan är bara om förmågan existerar.
Bortglömda svenskar i Europa
Del I: Alexander Kacaniklic
