Sverige - Slovakien
Inför Sverige- Slovakien
Den andra gruppfinalen mot Slovakien visslas igång imorgon kl 20:45, inför storpublik (34 000 biljetter sålda) på Strawberry Arena. Nedanför följer förutsättningarna inför matchen!
Slovakien står för motståndet som Sverige ännu inte förlorat mot sedan de blev självständiga 1993. Fyra oavgjorda och fyra vinster för Sverige när lagen har drabbats samman. Den senaste matchen, första gruppfinalen, slutade 2-2 efter Sverige hade dominerat stora delar av matchen men ett slarv från Viktor Johansson i slutskedet på första halvlek blev momentumskiftande till Slovakiens fördel i den andra halvleken. Ett resultat som många svenskar skulle accepterat på förhand men som i efterhand lämnade en bitter eftersmak då Sverige tappade en 2-0 ledning.
Ingångsvärdena är sådana att Sverige och Slovakien står på samma poäng men Sverige kan fortfarande vinna gruppen med ett kryss imorgon eftersom man har bättre målskillnad, men då krävs vinst i sista matchen på tisdag mot Azerbaijan. Däremot vid en vinst imorgon räcker ett kryss i sista matchen mot Azerbaijan, kanske till och med en förlust på grund av målskillnadsfavören.
Truppläge och potentiell startelva
Sverige har en trupp full av spetskvalité nu när Alexander Isak dessutom är tillbaka från skada. Isak kommer från en otrolig målform i Newcastle med mål i tre raka Premier League matcher mot både Arsenal och Chelsea där han emellan även gjorde mål mot Chelsea i ligacupen. Dessvärre har Hugo Larsson, Emil Kraft (blir borta året ut), Eric Smith (för fjärde gången i rad) och Hugo Bolin lämnat återbud. Hugo Bolin är däremot inget större tapp då han förmodligen inte skulle ges minuter ändå.
Eric Smith har blivit en följetong, vilket inte är konstigt alls när han tvingats till återbud fjärde gången i rad till landslaget. Att Jon Dahl Tomasson fortsätter ta ut honom, tolkar jag, som att han ser honom som en viktig spelare i framtiden och förhoppningsvis får vi se honom spela i landslaget framöver. Overkligt att skadorna för hans del kommit precis innan landslagssamlingarna för att sedan vara i speldugligt skick när det vankas ligafotboll för St Pauli igen.
Trots dessa återbud togs varken Anthony Elanga eller Williot Swedberg ut. Uppgifter från Fotbollskanalen säger att Elanga frivilligt missade den sista lagmiddagen förra samlingen för att visa sitt missnöje över utebliven speltid. Som vi numera lärt oss går inte det obemärkt förbi för JDT och det är tydligt att det är anledningen till att han inte togs ut. Istället har Nils Zätterström och doldisen Isac Lidberg från Darmstadt i Bundesliga 2 blivit sent inkallade.
En startelva har blivit enklare att utläsa allt eftersom men samtidigt är man aldrig säker på hur JDT kommer att formera laget. Fembackslinje känns givet och att Alexander Isak kommer gå in från start direkt. Förmodligen kommer han fortsätta med Hien och Gudmundsson som två av tre mittbackar. Sedan är frågan om det blir Lindelöf eller Starfelt som tar den sista platsen, men att Lindelöf fått upp lite matchform i United talar till hans fördel.
Mittfältet blir spännande att följa eftersom i matchen senast mot Slovakien ställde han upp med Ayari, Saletros och Karlström men nu när Isak är tillbaka kommer en av dem behöva offras. Enligt tidigare laguttagningar blir det nog Saletros och Ayari som formerar ett mittfält men Karlström ska inte räknas bort ur ekvationen. Som wingbacks blir det nog Eliasson till höger och Sema till vänster. Alternativt spelar Nanasi som wingback men det känns som slöseri på talang och tror JDT ser honom som en spelare för de offensiva leden.
Målvaktspositionen blir även spännande att följa när Robin Olsen återigen är tillbaka i truppen. Victor Johansson har gjort det bra men å andra sidan gjorde han en tavla senast mot Slovakien och Olsen har visat kvalité under en längre tid i landslaget. Däremot har Olsen just kommit tillbaka och Johansson har fortsatt prestera i Stoke därför tror jag valet faller på honom.
Min förutspådda startelva blir därmed:
Johansson
Eliasson Lindelöf Hien Gudmundsson Sema
Ayari Saletros
Kulusevski
Gyökeres Isak
Hot från Slovakien
Slovakien har inte det namnkunnigaste laget, framförallt inte i de främre leden, men som vi såg senast finns det kvalité även där. Haraslin gjorde vad han ville med en inhoppande och matchotränad Victor Lindelöf och dessförinnan vände han upp och ner på Douglas vid ett par tillfällen. En underskattad spelare som gör det bra i Sparta Prag och en som Sverige bör se upp med.
Annars är det i de bakre leden de namnkunniga spelarna befinner sig. Den centrala mittfältaren Lobotka är nyckeln i såväl defensiven som offensiven. Med andra ord är han den förlängda armen genom hela banan och en som kan förändra en hel matchbild vilket han gjorde senast mot Sverige. Detta märktes inte minst genom JDTs beslut att ta in Hugo Larsson som skulle punktmarkera honom de sista 30 minuterna senast. Som sagt, får man bort honom, går mycket förlorat i Slovakiens spel.
Mittbacken Milan Skriniar är ett annat välkänt namn då han representerat storklubben Inter och numera Paris Saint Germain. Däremot har han förpassats sig till bänken i klubblaget till förmån för Pacho och Marquinhos och är i dålig matchform vilket är positivt för Sverige (spelade förvisso 90 minuter förra matchen men detta för att Pacho inte var tillgänglig). Den givna målvakten Dubravka saknades senast men är tillgänglig till morgondagens match och är en betydligt bättre målvakt än Rodák som stod senast.
Avslutande reflektioner
Trots att Slovakien är ett hyggligt landslag med ett dussin klasspelare har Sverige ett betydligt bättre lag. Jag vet att vi är inne i en nystart och att ett nytt mer avancerat spelsätt som JDT applicerar tar tid. Att implementera spelet hjälper inte när träningslägret sätts i ett regnigt Marbella där det inte går att träna. Men trots det borde Sverige kunna slå Slovakien rätt behagligt med det spelarmaterial som finns till JDTs förfogande. Det var längesen jag såg ett landslag fullt med denna talang och så många som representerar klubbar i de främsta ligorna.
Isak och Gyökeres är dessutom två av de hetaste anfallare i Europa och är nästan beredd att slå fast att det är det bästa anfallspar av alla landslag i Europa, men kom gärna med motbud. Utöver det har vi Kulusevski som gör det han gör i Tottenham, Gudmundsson som spelar kontinuerligt i franska topplaget Lille, Hien med topprestationer i topplaget Atalanta i Serie A. Lindelöf i Manchester United, förvisso med sporadisk speltid men det går inte att bortse från att han tillhör en av de största klubbarna i världen och gjort det under en lång tid. Ayari spelar kontinuerligt i Brighton i Premier League. Karlström som inte ens är given i landslaget spelar vecka in och vecka ut i Udinese och detsamma gäller Nanasi som presterar i Strasbourg. Då har jag inte ens nämnt Emil Forsberg som återigen är tillbaka i truppen. Dessutom som tidigare nämnt är Hugo Larsson och Eric Smith som definitivt ska fylla någon typ av roll skadade.
Min slutliga poäng är att det ska ställas högre krav på detta landslag eftersom det är en spelartrupp som många skulle drömma om. Att vara nöjd med ett kryss mot Slovakien ska inte vara en rimlig utgångspunkt. Med den här truppen ska Sverige kunna mäta sig mot betydligt bättre motstånd. Det är upp till bevis imorgon att framhäva talangen inför en storpublik på Strawberry. En någorlunda tro på landslaget är tillbaka, dags att Sverige ingjuter än mer hopp och tro för de många supportrar som ska ta sig dit imorgon!
