Sverige - Moldavien3 - 1
Matchrapport: Sverige – Moldavien
En roterad elva, en arena som gapar tom och en förbundskapten som räknar sina sista dagar på posten. Den stora frågan är helt klart: vad var det här för match? Det enkla svaret är att det var en match som ingen riktigt brydde sig om.
Ikväll kommer jag inte dissekera någon matchplan, diskutera taktiska drag eller byten. Det kommer inte heller pratas spelarinsatser eller domslut. Tillåt mig att släppa hur den här matchen var, och i stället fokusera på exakt vad den var.
Den sista nedräkningen
När det för en vecka sedan meddelades att Janne Andersson inte får fortsatt förtroende vid ett missat EM kom det inte som en vidare stor överraskning. Efter förlusten mot Österrike ska det till ett smärre mirakel för att det svenska landslaget ska spela EM i Tyskland i sommar. Det krävs full pott i de kvarvarande matcherna, samtidigt behöver Belgien eller Österrike vika ned sig fullständigt. Jag tror att vi kan konstatera att EM-drömmen är över, även om den lever i teorin. Så var befinner vi oss nu?
Det svenska herrlandslaget i fotboll befinner sig i Limbo. Det vi lever igenom just nu är ett mellantillstånd där ingen riktigt vet var gränsen mellan dåtid och framtid går. Janne Andersson-eran är inte över ännu, men alla vet att den har nått vägs ände och att förbundskaptenen bara har några fåtal dagar kvar på posten. Ändå så står han där som en ”dead man walking” och ska leda sitt lag, samtidigt som Europes gamla superdänga ”The Final Countdown” dundras ut på högsta volym i ett ironiskt stilgrepp som skulle få de gamla grekerna att häpna.
Janne Andersson under träningsmatchen mot Moldavien. Foto: Bildbyrån.
Det var en mycket märklig träningsmatch som spelades på Friends Arena, och ingen har fortfarande riktigt förstått varför den spelades över huvud taget. Det är inte många av spelarna, om ens någon, i denna startelva som kommer starta i ödesmatchen mot Belgien på måndag, så det handlar knappast om att testa nya spelare. Detsamma kan sägas om ett det skulle handla om att testa nya taktiska drag. Det handlar inte heller om att skapa en folkfest och att ge Janne Andersson en värdig avtackning på hemmaplan, för arenan är ju snudd på tom.
Det är något som är oerhört kusligt med en fotbollsarena som gapar tom. Det finns inte många saker här i världen som kan vara lika ljudlöst som en tyst stadio. De få försök till läktarramsor dör ut innan de ens hunnit startat. Någonstans hör man någon ensam stackare som mumlar på en gammal Markoolio-melodi. Ointresset blir så fruktansvärt påtagligt på en tom fotbollsarena. Om detta var tänkt att vara det svenska folkets farväl till Janne Andersson så var det ett onekligen ovärdigt sådant.
Så vad var det här för match? Jag har tyvärr inget riktigt bra svar på den frågan, och det vet jag inte om någon har. Det var en match som signalerade början på slutet av en förbundskaptens-era. Det var en match som gav fler frågetecken än vad den gav svar. Men det var också en match som ingen egentligen brydde sig så mycket om.
Elanga efter matchen
