Sista chansen för "shining"?
Gästkrönikören Mattias Olsson ger sin syn på Hamrén och de avslutande playoffmatcherna.
Vi befinner oss endast två matcher ifrån ett EM slutspel. Men vi kan också konstatera att det mycket väl kan vara Erik Hamréns två sista matcher som förbundskapten. Nu om någon gång borde det vara dags för spelare och förbundskaptenen själv att visa lite av just denna shining Hamrén så ofta pratat om.
De som står emellan oss och ett EM är Danmark. Det Danmark som när lottningen gjordes var den självklara nitlotten. Så naturligtvis blev det Danmark. I 14 år har jag följt varje landskamp Sverige spelat och under denna period har vi mött danskarna sju gånger. På papperet har vi vunnit en gång, men det var tack vare en full dansk som attackerade domare Herbert Fandel. På fotbollsplanen är resultaten tre oavgjorda och fyra förluster. Än mer oroväckande är att de fyra förlusterna är de fyra senaste matcherna. Två av dessa under Hamréns ledning.
Nu står här två lag som underpresterat i kvalet och plötsligt är den sista livlinan en mycket svår utmaning. Sverige kommer att lita till att Zlatan hittar en väg att närmast på egen hand slå Danmark, och föga överraskande är Ibrahimovic Sveriges(vår) viktigaste spelare. Viktigast för Danmarks chanser är inte en spelare utan en förbundskapten. Och inte deras egna Morten Olsen utan Erik Hamrén. Danmarks stora chanser ligger i att Hamrén inte har fått ordning och lyckats stabilisera det svenska försvaret överhuvudtaget sedan Olof Mellberg slutade i landslaget 2012. De hoppas på hans förmåga att skapa ett allt för obalanserat mittfält som då och då lämnar sitt försvar ensamt. Och de känner redan till den svenska anfallstaktiken, nämligen att i alla avgörande lägen söka Zlatan.
Får Sverige ordning på dessa saker så kommer danskarna få sig en rejäl utmaning, den saken är säker. Men får vi det?
Defensivt ser det mycket oroande ut då firma Granqvist/Antonsson svarat för fler dåliga(Österrike) än bra insatser under året. Måtte Erik Johansson få spela. Lustig enda högerback igen och vårt grannland jublar naturligtvis över att Augustinsson är utanför truppen. Andreas Isaksson lär få att göra, och han måste göra det bra. På något sätt måste Sverige finna ett sätt att få slutsumman att bli större än värdet av varje enskild del.
Albin Ekdals skada borde vara extremt oroande, men hans år i landslaget har inte varit bra. Förhoppningsvis kan detta leda till att just balansen blir bättre. Jag hade föredragit Lewicki och Hiljemark centralt, de är samspelta, har besegrat danskar förut och har vana av att vinna viktiga matcher. Dessutom har de bra fart jämfört med alternativen. En av dessa ihop med Källström känns också kapabelt. På kanterna bör Emil Forsberg, Sebastian Larsson och Khalili konkurrera om två platser, då de har ork att täcka bakåt men även orka med framåt. Med Zengin eller Durmaz tappar vi defensiven helt på den kanten.
Den senaste tiden har Sverige blivit bättre på att sätta Marcus Berg i lägen, vilket är ovärdeligt eftersom Zlatan alltid markeras tufft. Zlatan har inte gjort mål på Danmark tidigare. Jag, precis som Hamrén, anser att detta kan vara en fördel, det ger bara mer motivation.
För Danmarks egna del har de tre riktiga fördelar. Deras 4-3-3 har genom åren visat sig passa utmärkt mot vårat 4-4-2. De har i Agger och Kjaer två riktigt starka mittbackar som klarat av Zlatan tidigare och är väldigt starka på fasta situationer. Och sedan har de Christian Eriksen, med ett passningsspel som förmodligen till ochmed kan få Bendtner att göra mål.
Till sist: Shining hit eller dit, det som krävs av Sverige är att gå in och överprestera två matcher i rad, senast vi överpresterade var i en halvlek mot Tyskland för tre år sedan och när vi tog oss till senaste EM genom att slå Holland. Se till att det händer igen!