Vägen framåt för landslaget efter Mexiko och Algeriet
Janne mönstrade återigen en 4-4-2-uppställning i matcherna mot Mexiko och Algeriet. Försvarsspelet höll en hög nivå centralt och det gick att se en struktur i laget. Landslaget lyckades ta två vinster av två möjliga.
Det går dock inte att komma ifrån att en 4-4-2 formation inte sätter Sveriges bästa spelare i sina bästa positioner. Janne har varit tydlig med att de spelar 4-4-2 i försvarsspelet, men att det ser annorlunda ut i anfallsspelet. Det går inte att komma från att spelarnas utgångspositioner när man väl vinner boll och ska kontra blir i form av ett 4-4-2. En sådan spelare som Jesper Karlsson blir utkonkurrerad av Forsberg och Kulusevski hamnar inte rätt. Karlsson har stått för 6 poäng på 11 matcher hittills denna säsong. Förra säsongen blev det 37 poäng på 51 matcher och säsongen innan blev det 20 poäng på 39 matcher. Det är ett poängsnitt som ingen svensk spelare är i närheten av de senaste säsongerna. Det är i få landslag detta facit inte hade räck till en startplats. I januari släppte expressen en artikel om att Karlsson är bäst i Europa i att hitta målet från distans. En sak som jag tycker saknas i landslaget är just distansskytte. Oavsett spelarmaterial måste Janne och hans team kunna sätta taktiska direktiv för ett 4-2-3-1 eller 4-3-3 som gör att laget som ett kollektiv presterar på en högre nivå än om samma lag hade spelat i ett 4-4-2. NL-samlingen i somras visade att Janne och hans stab inte har förmågan att kunna sätta de taktiska direktiv som krävs. I matcherna i NL-samlingen i somras såg spelarna vilsna ut och det gavs intrycket att de inte visste vad de skulle göra. Jannes fotboll må inte vara av den mer underhållande sorten, men det leder till vinster. I år har det gått att känna på hur det är att förlora och det är inget vidare, då spelar det mindre roll att det är en underhållande fotboll. Jag står fortfarande vid att det jag är ytterst tveksam om Janne är rätt man att leda detta landslag framåt med den nya generationen som kommit fram och med tanke på de spelare som kommer underifrån.
Holm och Gustafson gjorde det såpass bra att de med all sannolikhet kommer finnas med i den startelva som Janne kommer ställa upp med i matchen mot Belgien i EM-kvalet.
Om EM-kvalet skulle spelas nu skulle elvan förmodligen se ut som nedan:
Olsen
Holm - Lindelöf - Hien - Augustinsson
Claesson/Svanberg - Gustafson - Svanberg/Cajuste/Karlström - Forsberg
Kulusevski - Isak
Backlinjen skötte sig bra mot Mexiko och de visade att der är den backlinje som Janne ska satsa på. Gyökeres har definitivt tagit sig närmare en startplats i startelvan med sina insatser mot Mexiko och Algeriet och jag skulle säga att ha just nu ligger trea efter Isak och Kulusevski. När EM-kvalet startar kommer han konkurrera med Isak om en plats i elvan. Gustafson stod för två bra prestationer och han kan mycket väl tagit Karlströms plats i elvan som defensiv mittfältare. Jag tycker han har han en helt annan höjd i passningsspelet jämfört med Karlström. Svanberg gjorde det bra som högeryttermittfältare och frågan är om han nu tagit Claessons plats till höger på mittfältet. Om Kulusevski spelar på topp kommer han kunna komma runt kanten och skicka in bollar i straffområdet. Då behövs en yttermittfältare som kan avsluta och Claessons avslut har de senaste matcherna lämnat en del att önska. Det ska tilläggas att han kom in i samlingen med rejält med speltid. Känslan är att Svanberg har en annan höjd i sin avslutningsförmåga. än Claesson. Svanberg skulle kunna flyttas in till mittfältet och kommer isåfall ta platsen bredvid Gustafson. Cajuste skulle kunna ta en plats på mittfältet. Om Janne känner att det blir för offensivt med både Svanberg och Forsberg som yttermittfältare skulle han kunna balansera upp det med två defensiva mittfältare.
