Landslagsred summerar:
Så minns vi EM 2012
I fyra delar försöker landslagsredaktionen knyta ihop EM-säcken för Sveriges del. Först ut försöker vi sätta på pränt hur vi kommer minnas detta EM-slutspel. Glädje, sorg, dramatik och besvikelse - vad är din känsla?
Fråga 1: Hur kommer du att minnas detta EM-slutspel?
- - -
Björn Johnson
- Att jag längtat fyra år efter detta och att det hela var över på 90 minuter. För det var så det kändes. En riktigt usel insats mot Ukraina i premiären satte stopp för allt.
Robert Johansson
- Oj, intrycken är många när man varit på plats mitt i bubblan. Jag tror att EM, för min del, går till historien som det mästerskap där svenska supportrar tog över och dominerade Kiev totalt. Till och med när vi mötte värdlandet Ukraina var vi i majoritet inne i centrala Kiev, det är stort. Svenskarna satte en ordentlig färgklick på hela Ukraina och jag tror EM skulle vara ganska dött i landet utan dem. Det var fantastiskt vara på plats och uppleva allt det här. Rent sportsligt skulle jag sammafatta EM - frustration. Jag såg ett Sverige som ville så mycket mer än de klarade av. I den första matchen låste sig spelet helt, i den andra föll man på bristande försvarsspel, och när det väl gick spela ut var allting redan över. Sverige räddar dock allt i den allra sista matchen och kan gå stärkta ur turneringen i och med det. Jag tror Erik Hamrén och hans mannar lärde sig mycket av det här och det kan bli användbart i framtiden.
Andreas Eronen
- Egentligen är det här EM:et bara något att lägga bakom sig känns det som. Mer negativt än positivt kommer i tankarna när man blickar tillbaka på den svenska insatsen i mästerskapet. Men det jag vill minnas är Sveriges fina avslutning på turneringen, när man i den sista gruppspelsmatchen i ärlighetens namn körde över fransmännen. Christian Wilhelmssons insats i den matchen var grymt bra och är något man vill se mer av i VM-kvalet. Sedan är det kul att de svenska supportrarna var så många till antalet nere i Ukraina.
Robin Fredriksson
- Jag kommer att minnas det som raka motsatsen till Lagerbäcks mästerskaphistorik. Ett försök till konstruktivt anfallsspel men ett taffligt försvarsspel på många sätt och viss och bristande kontinuitet på många positioner inom laget. På Lagerbäcks tid hade inte direkt bara EN spelare varit given i backlinjen dagen före EM drog igång.
Christopher Kviborg
- Ur positiv bemärkelse: Supporterfesten. Och det främst på grund av den svenska närvaron. Svenska fans (sorry) förgyllde Kievs gator och torg och visade sig från sin bästa sida. Personligen kommer jag även att minnas en ruggigt rolig jobbresa där Kiev som stad imponerade stort på mig. Sveriges insats som helhet vill jag inte kalla för ett fiasko men väl ett litet misslyckande. Det var tämligen logiskt att England och Frankrike skulle gå vidare. Däremot om man väger in Sveriges tre matcher så tycker jag att poängkvoten, som stannade på tre, borde ha varit fyra eller fem.
Fredrik Sinander
- Jag kommer minnas EM 2012 som mästerskapet där vi vågade spela en anfallsinriktad fotboll men inte hade marginalerna på vår sida, tyvärr kommer även de defensiva- och de taktiska misstagen att lysa starkt. Vi ställde upp helt utan respekt och gjorde fem mål på tre matcher mot England, Frankrike och värdnationen Ukraina – dessvärre släppte vi in lika många. Vi hade ledningen i samtliga matcher efter en timmes spel men lyckades endast kamma hem tre av nio möjliga poäng, tråkigt nog kommer man även minnas den dåliga 
poängskörden som slutligen gav oss jumboplatsen i gruppen.
Detta till trots så är det absolut starkaste minnet de svenska fansen. Sången och uppslutningen på den öppna träningen, marschen mot England, dominansen på läktaren och framförallt segeryran efter matchen mot Frankrike. De svenska fansen var värda ett bättre öde.
Gustav Lundblad
- Kanske med en mental bild av en skylt med en startelva där Anders Svensson är petad och Mikael Lustig startar till höger, Markus Rosenberg på topp och Ola Toivonen till vänster. Sedan står Erik Hamrén bredvid och pratar om "shining". Ungefär så. Jag tycker dock om att fokusera på det positiva i livet och pekar därför på veteranerna som än en gång gladde. Olof Mellbergs heroiska andrahalvlek mot England och insatsen mot Frankrike. Zlatan Ibrahimovic hela EM. Anders Svenssons vårdade passningsspel. Christian Wilhelmssons inhopp i sista matchen. Andreas Isakssons stabilitet.
