Landslagsred summerar:
Varför misslyckades vi?
Siktet var högt ställt. Landslagets målsättning var att gå vidare från gruppen, samtidigt som man planerade för att gå hela vägen till en EM-final. Varför åkte vi ut redan i gruppen? Landslagsredaktionens panelmedlemmar söker förklaringarna. Håller du med oss?
Fråga 2: Vilka är förklaringarna till att Sverige misslyckades med att gå vidare från gruppen?
- - -
Robin Fredriksson
- Framför allt hade vi inget försvarsspel som satt. Ingen kontinuitet egentligen. Ingen visste vilka som skulle spela i backlinjen eller på innermittfältet. Positioner som enligt mig måste sitta före ett mästerskap. Samtidigt som Hamrén försökte bygga ett anfallsspel som inte hade hunnit sätta sig. En skadad Johan Elmander ställde till det. Det var egentligen raka motsatsen till Lagerbäcks tid. På hans tid hade vi ett lag som fungerade med en Zlatan som inte passade in. Nu hade vi en Zlatan som dominerade med ett lag som inte fungerade.
Christopher Kviborg
- Det är klart att Erik Hamrén har ett ansvar här. Mest irriterad är jag på vänsterkanten där Ola Toivonen, Rasmus Elm och Emir Bajrami fick starta. Obegripligt då "Chippen" visade form redan innan EM och väl mot Frankrike var strålande. Johan Elmanders skada underlättade inte heller för Sveriges chanser och visst borde Sverige kunnat undvika att släppa in sådana billiga mål. Men man vinner som ett kollektiv och när man förlorar är det inget undantag.
Gustav Lundblad
- Hattandet med laguppställningar och det faktum att Erik Hamrén inte hittade någon balans mellan defensiv och offensiv. Det förstörde första matchen och även om det blev bättre sedan är sannolikheten inte hög att man vinner två matcher av två mot lag med klart bättre spelarmaterial. Sveriges chans låg i att få ett bra resultat mot Ukraina - det sket sig. Och det är i Ukrainainsatsen som fiaskot ligger, inte i att man åkte ur i gruppspelet. Det är inget konstigt med tanke på att Frankrike och England var två av motståndarna.
Robert Johansson
- Jag vill inte skylla på Erik Hamrén eller på laget utan kanske snarare ovana. Vad jag förstår var spelarna så laddade inför Ukraina att de blev nervösa och spelet låste sig. När spelet väl klaffade i de andra matcherna uppstod nya luckor bakåt som vi inte är vana vid. Vi ska ha klart för oss att Sverige spelade bra mycket mer offensivt än vad de gjort i ett mästerskap på decennier och den omställningen verkar ha varit jobbigare än vad alla trodde. Att vi gör fem mål i hela mästerskapet och vinner mot Frankrike är viss skillnad mot gnetsegrar mot Grekland och/eller Paraguay och är inte alls illa och jag tror kanske att för mycket fokus ligger på "misslyckande". Men det är klart, med andra nervknutar mot Ukraina så...
Björn Johnson
- Vi har en förbundskapten som gjorde mästerskapsdebut och det märktes i debutmatchen där spelarna inte verkade haft den perfekta uppladdningen timmarna före start. Det finns ju så klart många frågetecken kring en del laguttagningar som att den mest rutinerade, Anders Svensson, inte startade i premiären. Men att sitta här och peka på enskilda spelare som skulle spelat eller inte spelat är alltid enkelt med facit. Ett mästerskap är så kort och en match, ett misstag, kan förändra allt. Och det har vi fått erfara.
Fredrik Sinander
- Försvarsspelet i de två första matcherna var alldeles för dåligt. Vi släppte in för billiga mål och blev hårt straffade för det. Jag tycker även att den offensiva mentaliteten kunde gå till överdrift, när vi har ledningen efter en timmes spel men börjar darra så måste det ske förändringar. Pontus Wernbloom fick alldeles för lite speltid, hans aggressiva spel och hans vinnarskalle hade varit nyttig för att stänga matcherna och balansera mittfältet – de vi hade på planen var aningen för snälla och lät motståndarna arbeta sig in i matchen (bortsett från Mellberg).
Andreas Eronen
- Först och främst så är det alltid lätt att kritisera med facit i hand. Men som jag ser det vill Sverige spela en offensiv fotboll, men utan ett stabilt försvarsspel så spelar det ingen roll hur bra man är framåt – det kommer att fallera ändå. Att Erik Hamrén borde ha försökt spela ihop en startelva – och i synnerhet en backlinje – i träningslandskamperna inför EM istället för att experimentera skriver jag också under på. Kanske hade nederlaget mot Ukraina och/eller England kunnat undvikas på detta sätt. Sedan verkar det nästan som att det här svenska landslaget är som sämst när man innehar favoritskapet, men livsfarligt när man ses som underdogs.
