Långintervju: Thomas Lagerlöf
Forum1891 fick en längre pratstund med Djurgårdens tränare Thomas Lagerlöf.
Efter ett kortare uppehåll är Allsvenskan igång igen och för Djurgårdens del väntar Kalmar FF på Tele2 Arena under måndagskvällen. Laget har tränat i drygt en och en halv vecka och även hunnit med en träningsmatch mot Sirius, seger 2-1.
— Det är bra energi i gruppen efter att vi har varit från varandra under en kortare period. Positivt och skönt att träna ordentligt. Det är kul med matcher, men jag gillar när det finns möjlighet och utrymme att träna ordentligt mellan matcherna, till skillnad från när det är tight matchschema. Så länge alla friska och skadefria fungerar det, men som vi hade det under våren med många avbräck fick vi aldrig chansen att komma ifatt med träningen, säger Lagerlöf.
Trots en ganska turbulent vårsäsong med mycket skador och sjukdomar har det blivit en väldigt bra start i föreningen för den nya tränarduon. Djurgården har noterats för den bästa säsongsinledningen sedan guldåret 2005 med 24 poäng på 12 omgångar, vilket placerar Blåränderna på en andraplats i tabellen. Men ändå är känslan att det finns mer att hämta nu när truppen är skadefri.
Hur vill du summera vårsäsongen?
— Jag tycker vi gick väldigt fort framåt under vintern. I januari var jag lite orolig och tänkte ”hur sjutton ska vi få ordning på det här”, eftersom laget kom från en helt annan fotboll jämfört med den jag och Kim vill spela på. Men ganska snabbt märkte vi att det gick åt rätt håll.
— Sedan kom det en period i slutet av april då vi tvingades till rejält mycket ändringar i truppen, framförallt på grund av alla sjukdomar, och det var under den period vi hade extremt många matcher och då blev det hackigt. För oss som nya tränare med många nya spelare blev det ju lite rörigt såklart. Så med fler spelare friska nu efter uppehållet är det klart att vi känner att det finns mycket mer att hämta från vår sida, trots att poängproduktionen varit bra.
Förutom sjukdomar som Lagerlöf nämner har det även varit ett antal muskelskador, något som har ifrågasatts bland supporterleden huruvida träningsbelastningen är rätt. Elliot Käck, Aslak Witry, Edward Chilufya och Kevin Walker är spelare som blivit drabbade. Lagerlöf anser dock att det för tidigt att göra en bedömning om varför det inträffar.
— Det kanske har varit någon muskelskada för mycket. Vår bedömning är dock att det är framförallt sjukdomarna som ställt till det för oss. Vi hade nio spelare inom loppet av två veckor som var sjuka, och det var ju dessutom under en jobbig period på säsongen. Vad gäller muskelskadorna så fick vi två konstiga vadskador på Elliot (Käck) och Aslak (Witry) när vi gick ut och tränade på konstgräset här på Kaknäs för första gången. Då frågar man sig om det är det stenhårda konstgräset (som Thomas påpekar behöver bytas ut) som ligger till grund för det eller om det bara är tillfälligheter. Det är svårt att göra en helhetsbedömning med dessa skador, vi behöver ju mycket mer underlag för det, men framförallt så är dessa muskelskador är onödiga. Sedan åkte Kevin på en muskelskada på framsida lår, vilket är en väldigt ovanlig skada. Men det är klart vi utvärderar och försöker hitta eventuella samband.
Är det framförallt träningsupplägget ni utvärderar?
— Ja, men det gör man ju samtidigt hela tiden. Sedan behöver vi lite längre tid att bedöma eventuella samband. Det är inte enkelt efter bara tre månader med en ny grupp, vilka spelare behöver vi ha extra koll på osv, men kommer det återkommande saker måste vi såklart tänka om. En idé är ju att det går hand-i-hand med alla sjukdomar. Till exempel var Une (Jacob Une Larsson) skadad, sedan blev han sjuk och efter det användes han lite för tidigt eftersom vi inte hade några alternativ och blev skadad igen. Så jag vet inte, det finns flera faktorer som kan spela in. Det blir en snöbollseffekt. Är i princip alla friska kan du hålla på de som har känningar lite längre. En period fick vi använda alla spelare som var tillgängliga och då ökar ju risken för överbelastningar.
Något annat som diskuterats friskt är Djurgårdens vacklande prestationer under en och samma match där en halvlek följts upp av en svagare andra. Lagerlöf pekar på att den bristande kontinuiteten i truppen är en bidragande orsak till det.
— Det är ju inga tillfälligheter. En faktor är ju det jag nämnde förut avbräcken i spelartruppen som gör att vi tappar kontinuitet. När du har en intakt trupp klarar du lättare att hantera situationer som när du hamnar i lite sämre rytm i matcherna. Tyvärr har det blivit så för vår del att när vi tappat kommandot eller när motståndarlaget kopplat ett grepp om matchbilden så har vi tappat huvudet. Två bra exempel på det är Helsingborg och GIF Sundsvall då alla bara sprang runt och ”raggade” och jagade en och en. Jag tror att ett lag med mycket nytt drabbas hårdare av bristande kontinuitet.
Om man lyfter på förstoringsglaset — vilken har varit den största utmaningen med att komma till Djurgården?
— Inga direkta utmaningar. Som spelare har jag ju varit i den här miljön tidigare så jag visste ju vad det handlade om när jag kom. Det är ju en stor erfarenhet som jag bär med mig, men visst finns det skillnader som är jobbrelaterade. Den största skillnaden är att jag nu tillsammans med Kim kan fokusera på att enbart vara tränare. I Sirius hade vi ju fler arbetsuppgifter som till exempel sportchef och vi var bollplank i olika frågor inom föreningen. Där var det bara jag och Kim som hade eliterfarenhet, och det var nästan bara vi som var heltidsanställda av klubben, medan i Djurgår'n har vi mycket större uppbackning. Det var sjukt hur mycket man jobbade under de åren, vilket är en stor skillnad mot nu. Jag jobbar fortfarande väldigt mycket, men nu kan jag påverka mer själv när jag ska jobba. Idag kan jag gå hem och med hjälp av datorn ta fram klipp för hur jag ska utveckla en spelare. Det är saker som jag inte behöver göra men eftersom det finns mer tid nu så kan jag fokusera på att göra tränarjobbet lite bättre. I Sirius hade man hundra saker att hålla ordning på. Uppehållet nu var till exempel första gången jag hade semester på tio år. Så för att uttrycka det enkelt är de största skillnaderna enbart positiva från hur det var tidigare.
Är du en fotbollsnörd?
— Jo, men det har jag ju blivit sedan jag blev tränare, betydligt mer än när jag var spelare. Jag och Kim har haft varsin karriär som spelare och jag tror att vi är rätt breda i vår kompetens som tränare. Sedan lär man ju sig nya saker hela tiden, bland annat har jag märkt att vi är ganska bra på hantera olika typer av människor. Man lirar ju inte med alla människor i en stor grupp och med tiden märker man att vissa spelare får jag bättre kontakt med, medan Kim får det med några andra, och då kan man ju styra det i ledarskapet. Det är en stor fördel att vara två personer med olika styrkor.
Vilka är era främsta styrkor som tränare?
— Ja, först och främst så är vi ju två stycken och den största styrkan är väl att vi kompletterar varandra. Kim är bättre på att improvisera medan jag gillar att planera så mycket som det går, tänka igenom olika scenarion, vad kan hända i en match till exempel. Ibland uppstår det situationer som inte går att planera i förtid och då är ju hans styrkor mer anpassningsbara. Men vi har en gemensam grundsyn och då är det en jäkla fördel att vara två för då kan du aldrig köra på instinkt utan måste alltid övertyga den andre. Som tur är har vi så gott som aldrig varit oense om laguttagningar i slutändan.
Vad fick dig att vilja bli tränare?
— Jag tyckte från början att det var väldigt kul att utveckla unga spelare. Samtidigt som jag avslutade min karriär som spelare i Brommapojkarna slog spelare som Albin Ekdal och Philip Haglund igenom, och jag märkte då hur mycket jag gillade att dela med mig av mina erfarenheter. Då kände jag att det var det här jag ville hålla på med efter spelarkarriären. Sedan ska det ju sättas i ett sammanhang, man ska ju ha ett ledarskap och på vägen vinna fotbollsmatcher också. Men just utveckling har jag alltid tyckt om lite extra.
På tal om utveckling så har ni fått extrem fart på en spelare som Jesper Karlström som under våren visat fin form.
— Ja, han har tagit jättekliv, men det har ju med många saker att göra som spelsätt och hur man mår som människa också. Men det är klart att vi är väldigt nöjda med hans utveckling.
Någon annan som du tycker imponerat särskilt?
— Det är ju bara konstatera att ”Mackan” (Marcus Danielson) varit fantastisk. Jag hade bra koll på honom innan och visste att han var bra innan vi kom till Djurgår'n, men att han var så bra defensivt visste jag inte. Han är ju extremt skicklig i det offensiva spelet, vilket vi visste tidigare. Han kan driva boll, är vårdad i passningsspelet, men är framförallt bra på att värdera spelet och välja rätt beslut hela tiden. Jag tror han har utvecklat det väsentligt i Sundsvall där de jobbar mycket med passningsspel och att skapa numerära överlägen. I defensiven visste jag att han var skicklig på huvudet, men det som slagit mig är hur pass skicklig han är när han möter mindre och mer tekniska spelare och på sättet han använder kroppen rätt.
En annan spelare som dock inte visat sin potential ännu är det profilerade nyförvärvet Astrit Ajdarevic. Där tror dock Lagerlöf på en fin utveckling under hösten.
— Det finns jättemycket mer att hämta, såklart. Det är en värvning som ska göra skillnad för Djurgården under lång tid. När han kom hade han fått begränsat med speltid under ett års tid i Grekland och dessutom väntade han tvillingar precis när Allsvenskan drog igång. Med detta i åtanke var han mest en bonusspelare för oss under våren, men alla skador och sjukdomar har gjort att han använts mer än vi hade tänkt oss från början. Snart väntar en match i veckan och då kommer Astrit kunna träna ordentligt för att få den fysiska kurvan att peka uppåt. Fotboll är en konditionssport och det gäller att orka. Har du en sämre grund, ja då handlar det om att överleva veckorna mellan matcherna. Under hösten förväntar vi oss en utväxling för Astrit då han kommer att få träna ordentligt.
Hur ska ni använda honom främst? Han har ju spelat på lite olika positioner.
— Det är helt ointressant vilken position han spelar på, allt handlar om våra grundprinciper i spelet. Det är klart att Buya inte kommer spela mittback, men kolla storlagen i Europa, inte är det så att spelarna används på en och samma position. Det är tvåbackslinje i ena matchen och tre i den andra. Du roterar positioner på spelarna utefter deras kvaliteter.
Vad brukar ni trycka på i ert sätt att spela på?
— Det var lite kul för att Hugo (Hugo Berggren) var på tränarkurs tillsammans med Xabi Alonso och Xavi och det enda de pratade om var att ”tappa inte bollen i uppspelsfasen”. Det är just det vi brukar prata om att vi ska vara noggranna i vår speluppbyggnad och att inte riskera något förrän motståndarna är i obalans och det är då vi ska attackera och gå på genombrott. Sedan pratar vi mycket om att alla måste kunna hantera olika positioner. Du spelar inte högerkant till exempel, utan din position beror på var motståndarna finns och inte finns. Det är grundprinciperna som är det centrala i vårt spelsätt, och det bedöms inte efter positioner utan på de egenskaper spelarna har. Vi kan spela med Astrit längst fram istället för Buya för att utnyttja hans styrkor, men då behöver vi någon som erbjuder det djupledshot som Buya gör hela tiden. Så på vilka positioner spelarna spelar på är för mig ganska irrelevant, allt handlar om att kunna hitta en balans. Sen så är det klart vi går in och skruvar på detaljer beroende på motstånd till exempel.
Hur ser du på de unga spelarna och deras framtid i Djurgården? (Oscar Pettersson, Alexander Abrahamsson, Hampus Finndell och Adam Bergmark Wiberg)
— Både Oscar Pettersson och Alexander Abrahamsson hade problem med fysiken under hela vintern efter att ha haft problem med sina baksidor under förra året om jag fattade det rätt. Det gjorde att de hade väldigt svårt att hänga med rent fysiskt till en början, tempot blev för tufft helt enkelt. Nu ser det klart bättre ut, Abrahamsson såg fantastiskt bra ut mot Sirius, framåtlutad i alla aktioner. Hampus har haft en väldigt fin utveckling under de senaste två månaderna. För ett tag sedan tänkte vi att han behövde en ny miljö för vi tyckte att hans utveckling stod still, trots att han jobbade väldigt hårt, men nu går det framåt för varje vecka. Adam kommer ju från en liten annan miljö eftersom han har spelat Superettan och gjort det bra där. Han har haft det lite tuffare med speltid här, men är fortfarande ung och där har vi inte speciellt bråttom. Dock fick han mer speltid under slutet av våren och gjorde bra inhopp under de två sista matcherna. Han har alla förutsättningar till att lyckas, användbar på flera positioner och har en superfysik för att hålla på med fotboll så där tror jag vi kommer få se en väldigt snabb utveckling.
Apropå spelarutveckling, hur viktigt är det att unga spelare får speltid på seniornivå även om det inte förekommer i Allsvenskan?
— Jo, det är så klart viktigt, men allt handlar ändå om utveckling i slutändan. Som jag sa med Hampus så resonerade vi så för två månader sedan, men så länge spelare fortsätter utvecklas kommer till slut chansen. Stagnerar utvecklingen, ja då kommer vi behöva kolla på andra alternativ för dessa spelare. Svårare än så är det inte.
Hur ser du återstarten av Allsvenskan?
— Det är klart att vi måste fokusera på att vinna mot Kalmar, men om vi bara fokuserar på att vinna mot Kalmar så tappar vi långsiktig utveckling. Därför pratar vi om att ”glida på skalan” och tänker även på var vi ska vara om tre månader och tre år. Jag har koll på att vi har Kalmar, AFC och Malmö som kommande tre matcher, sen har jag ingen aning. Utöver det tänker jag mer på hur vi ska utveckla spelare på lång sikt, eller spelsätt utefter det manskap vi har att tillgå. Vi har alltid i åtanke på var Djurgården ska vara på längre sikt, avslutar Lagerlöf på ett osedvanligt och icke klyschigt tränarspråk.