Långläsning: Ola Danhard

Långläsning: Ola Danhard

Forum 1891 har träffat Ola Danhard för en längre intervju.

Kylan har bitit sig fast i vårt avlånga land och vid de flesta fotbollsanläggningarna är strålkastarljusen släckta för den här säsongen. På Hjorthagens IP däremot är konstgräsplanerna fortfarande fyllda av liv och rörelse, och i det slitna klubbhuset pågår arbetet för fullt inför säsongen som kommer. Anläggningen har länge varit hjärtat av Djurgårdens ungdomsfotboll och för några år sedan utvecklades den ytterligare när Johan Björkmans Hall invigdes, finansierat mestadels av supportrarna.

För knappt ett år sedan anställdes Ola Danhard av Djurgården. Efter lång och minst sagt trogen tjänst i Brommapojkarna där Ola utvecklade Sveriges mest framgångsrika talangfabrik beskrevs värvningen som nödvändig för Djurgården, som historiskt haft det svårt att få fram talanger hela vägen upp till A-laget. Tillsammans med Christian Gentile är nu tanken att Djurgården ska utvecklas till en av de främsta verksamheterna på ungdomssidan. Forum 1891 åkte ut till Hjorthagen under december månad för en längre intervju med Danhard för att prata om hans första år i klubben, likheterna och skillnaderna mellan BP och Djurgården och vad som behöver utvecklas för att Djurgården ska bli mer framgångsrika på ungdomssidan.
 
Ola sitter längst in i hörnet i det slitna kansliet, en bit avskilt från de andra kontoren. Samtalet påbörjas naturligt och Ola är viktig med att fråga vilka vi är och hur vår bakgrund ser ut. Man får snabbt intrycket av att det är en människa som är empatisk, tillmötesgående, som trivs i sällskap och är nyfiken av sig. Med tanke på att han varit en stark föreningsmänniska i årtionden i Sveriges största förening, sett till aktiva medlemmar, Brommapojkarna så är vi inte förvånade. Snabbt leds samtalet in på fotboll och innan vi börjar prata under pennans flit så hinner vi avverka favoritlag ute i Europa, hur man blir Djurgårdare samt våra egna fotbollskarriärer. Första frågan från oss handlar om vad hans ansvarsområde egentligen innebär.
 
– Jag är ansvarig för damfotbollen, ungdomsfotbollen och då både bredden och akademin, futsal, beachsoccer och anläggningar. Jag brukar säga att det är jag som har hand om kärnverksamheten, berättar han..
 
Ola började som ledare i slutet på 60-talet. Under de första åren var det han tillsammans med några kompisar som tog hand om sin lillebrors lag, samtidigt som han bodde i Spånga och gick på gymnasiet där. Det började med 7-mannafotboll och Ola berättar att det var ett par spelare som tog sig ganska långt. Laget spelade i den traditionella St Erikscupen. Sedan hörde BP av sig och ville att laget skulle representera dem istället.
 
1978 anställdes han av BP, samma år som han gick klart utbildningen på Bosön, och fick ett stort ansvar att utveckla BP:s ungdomsakademi. Herrlaget spelade i division två, vilket på den tiden var den näst högsta serien i landet. Så småningom fick han det stora ansvaret att bygga upp ungdomsverksamheten.
 
– På den här tiden var det inte lika välordnat på samma sätt som nu då man har tjänster och så, utan klubben hade knappt någon anställd. Det var två stycken som var anställda som sysslade med bingon och samtidigt ansvarade för fotbollen. BP var ändå tidiga med att starta en seriös verksamhet, tack vare att man redan tidigt var så stora. Det hade man egentligen redan när jag kom dit. Man gick ut och bjöd in alla knattar till knatteskola och skickade ut brev via BP, och således fick man en stor verksamhet. Man var ganska unika på det sättet, och det var så klubben byggdes upp.
 
I slutet av 80/början 90-talet började utvecklingen verkligen ta fart på ungdomssidan. Efter ett par rotationer på ledarsidan anställdes Tommy Söderström, som än idag verkar i föreningen, och tillsammans med Ola Danhard lyckades man etablera BP till den mest framgångsrika föreningen på att ta fram talanger.   
 
– 1987 var ett speciellt år för BP. Då anställde vi Tommy Söderström som ungdomsansvarig, samtidigt som jag bytte position till klubbdirektör. Det gjorde så att vi under lång tid hade ett samarbete som jag tror var väldigt betydelsefullt för att vi skulle få fram många spelare. Han såg till att vi utvecklade ungdomsverksamheten ännu mer och gjorde den ännu vassare, så att vi fick in ännu bättre spelare. Sen var det då min uppgift att se till att vi slussade dem uppåt. Fast det tog några år, och det gör det när man håller på med detta. Ingenting kommer på en natt.
 
“Det var på grund av verksamhetens kvalitéer som man satte barnen där”
 
Vilka metoder tog ni till då för att få in de bästa ungdomsspelarna?
– Det var inga speciella metoder. När man hade ett bra lag så sökte sig de bästa spelarna dit. När föräldrarna såg att man hade en bra verksamhet så ville de att deras barn skulle spela i BP. De hörde av sig till Tommy och var ute och träffade honom. Sen såg vi till att vi fick bra ungdomstränare som jobbade väldigt seriöst och som dessutom var väldigt lojala till föreningen. Arbetade och arbetar man i BP måste man jobba för föreningen och lite emot de tre stora, Djurgården, AIK och Hammarby, för de tre varumärkena är så otroligt starka och mycket större. Så då var man tvungen att ha personer som var lojala mot klubben. Oftast var de inte BP:are från början och det märker man stor skillnad på här i Djurgården. Här är man Djurgårdare, i BP blev man BP:are för att sedan växa in i stoltheten att vara det. Här är det många som håller på Djurgården och vill därför ha sin pojke eller flicka i föreningen. I BP var det mer på grund av verksamhetens kvalitéer som man satte barnen dem där.
 
Känner du någon skillnad i att det är mer prestige att vara ungdomstränare i BP än i Djurgården så att även de bästa tränarna och inte bara ungdomarna söker sig till BP?
– Alltså, Tommy gjorde ett väldigt bra jobb där. Vi fick in på slutet på 90- och 00-talet in väldigt bra tränare som drev den här verksamheten. Man ser även hur de blivit framgångsrika, t.ex Stefan Billborn (assisterande tränare i Hammarby, red. anm.) som var i BP i ungefär 15 år, kanske 20 år till och med har lyckats ta sig vidare till allsvenskan. Sen har vi Tobias Ackerman som är i AIK (chefsscout, red. anm.) och även Ola Larsson (teknisk direktör i Hammarby). Sedan finns det ett par andra killar som ni kanske inte känner till, som tagit med sig hela konceptet från BP och implementerat i andra klubbar.
 
Har de bara tagit tränarna eller hela konceptet om hur man bygger upp en ungdomsakademi?
– Det blir lite så. Det kanske är svårare i en större klubb. I Djurgården, Hammarby och AIK har man oftast inte samma tid på sig, utan har en rädsla för att det inte ska fungera. I BP fick vi en tradition att att det skulle vara egna spelare och det blev även naturligt när vi rekryterade tränarna att de visste om förutsättningarna.
 
Det känns lite som att AIK har börjat på detta sätt, att de slussar in yngre spelare som kanske inte är redo för allsvenskan. Tycker du att Djurgården ligger lite efter där?
– Nja, jag tycker att alla är lika bra/dåliga. AIK kanske uppfattas som bättre eftersom man har fått upp några spelare. Det går lite i vågor. Sen tror jag så här; det som varit AIK:s grej är att ledarna i A-laget  är AIK:are rakt igenom. Rikard Norling var juniortränare i AIK, Björn Wesström var pojklagstränare i AIK och Tobias Ackerman jobbade även med rekrytering på pojklagssidan och det är dem nu som styr A-laget. Hammarby har jobbat på ungefär liknande vis. Det var även det som var BP:s starka sida. Jag kom t.ex från ungdomssidan och tyckte att den var viktig. Har man en herrans massa spelare i föreningen så måste de känna att det även finns en väg uppåt. Sen tror jag också att man måste vara lite självkritisk, bara för att man är i Djurgården så är det inte en garanti att man kommer nå hela vägen. Det gäller också att ha spetsegenskaperna som spelare. Man måste jobba på att spela en bra fotboll, men även jobba på att utveckla individerna. För oavsett hur bra ungdomslag man har så kommer aldrig de elva individerna gå upp till A-laget.
 
Mer specifikt, hur utvecklar man individerna och vilken väg ska man gå?
– Man måste få fram spelare som har en vinnarattityd brukar jag säga. På ungdomssidan ska man eftersträva att spela en bra fotboll och vinna matcherna. Man ska vara otroligt besviken precis efteråt man förlorat en match. Det ska vara “den där känslan vill jag inte uppleva igen” och man ska knyta näven nästa gång och jobba för att inte återuppleva besvikelsen. Kolla på John Guidetti och Ludwig Augustinsson, de var liksom redo att springa genom väggar för att inte förlora. Även Simon Tibbling var sådan. Det är den här mentaliteten man måste få in hos spelarna. Den viktigaste egenskapen brukar jag säga är hjärtat och hjärnan, att man är beredd att satsa allt och att träna. Att man gör det för egen skull, och inte för att mamma eller pappa vill att man ska bli fotbollsspelare. Sen är det viktigt att man har åtminstone någon spetsegenskap för att lyckas att ta steget upp. Det kan vara att man är snabb, teknisk, målfarlig eller nickstark.
 
Varför lyckas BP mer än andra att få fram talanger med den rätta karaktären?
– I BP betonade vi mer individen än kollektivet och dit strävar vi efter att komma i Djurgår´n. Som individ ska man naturligtvis underordna sig till laget men man måste också inse vikten av att utvecklas som individ. Att hela tiden vilja sträva efter något nytt och varje spelare ska vara beredd att kämpa så jättemycket för att slippa förlora. Då pressar man sig hela tiden. Jag vet att Tommy Söderberg (fd förbundskapten för det svenska landslaget Reds.anm) sa att man ska in i den röda zonen. Om du aldrig går in i den röda zonen flyttar du inte fram positionerna. Du kommer alltid ha en röd zon men flyttar du fram den hela tiden så blir man bättre och bättre hela tiden.
 
“Det är sådan vinnarkultur i BP så att tränarna nästan ber om ursäkt när de förlorar”
 
Har det saknats i Djurgår´n?
– Svårt att uttala mig. Jag har sagt det innan att vi måste titta lite mer på det individuella. Djurgården har traditionellt sett haft väldigt bra resultat i U17/U19 men då är det kanske laget som är bra och inte individerna. Det är en lite mer annorlunda inställning i BP. I BP måste man alltid vinna, vilket kanske saknats i Djurgården. Det är en sådan vinnarkultur i BP att tränarna nästan ber om ursäkt när de förlorar, både på gott och ont. Det kan vara så att man inte klarar av att förlora, men då klarar man inte heller av att gå vidare. Jag vet att det pratats om att många juniorlag haft svårt att vända underlägen just för att kravet på seger alltid varit så stort. Samtidigt brukar jag säga att genombrottet för BP:s del var när de gick upp till Allsvenskan 2006. Avancemanget innebar att flera äldre med vinnarkultur i ryggen hade anslutit till klubben, vilket var otroligt viktigt för de yngre som då klev upp till A-laget.
 
Man pratar mycket om just det, erfarna spelare med vinnarerfarenhet på meritlistan. I Djurgår´n hade vi under 2017 det i Kim Källström, Andreas Isaksson och Jonas Olsson och att det är viktigt för de yngre spelarna i truppen. Är det så viktigt som de flesta pratar om och varför?
– Det är jätteviktigt! I BP försökte vi hela tiden på 90-talet få in spelare med allsvensk rutin, men de valde aldrig BP, dels för att vi betalade mindre än konkurrenterna, dels uppfattade man BP som en ungdomsklubb och dels att det gick ett rykte om att klubben inte ville gå upp till allsvenskan.
 
I A-laget går ryktet att Özcan inte är det minsta intresserad av det som inte berör själva A-laget. Har ni märkt av det och hur fungerar samarbetet mellan dig, Özcan och Bosse?
– Jag har bra relation med Bosse. Özcan har jag inte mycket att göra med. En nackdel är att vi sitter på tre ställen. Det är en av de viktigaste uppgifterna vi har att hitta ett gemensamt kansli. Annars blir det vi och dom-känsla, vilket inte alls är optimalt. Ska man träffa någon där borta så måste man ringa och stämma av en träff. Vi måste skapa en bättre och smidigare relation. Det är en av mina främsta uppgifter bland annat där jag och Mats Jansson jobbar på den frågan och att den verkligen högprioriteras. Vi har ett gäng olika alternativ som diskuteras, det viktigaste är att det är av geografisk gagn för samtliga. Det har varit tjurigt, men rätt som det är lossnar det och vi finner en lösning.
 
– Man måste vara medveten om att Özcan även hade höga krav på sig förra året, och det har varit att prestera utifrån det starka spelarmaterial han haft till sitt förfogande. Får man in Källström och Olsson  har man ruskig press på sig att leverera resultat. Inte blev det lättare att det gick rätt knackigt under försäsongen där det blev respass redan i gruppspelet i cupen för att sedan inleda med förlust mot Sirius i allsvenskan. Det är alltid lätt att sitta bredvid och ha synpunkter på vad andra gör för fel. Vi har   ändå haft rotationsperioder och flera juniorer har fått chansen under november att träna med A-laget.
 
Vad hade du för mål och tankar när du kom till klubben?
– Målet är tvådelat, dels att få en elitförberedande verksamhet, dels en bra traditionell breddverksamhet. Vi har en bra verksamhet men hur bra den än är går det alltid att bli bättre. Slår man sig till ro så är man snabbt borta. Som vi pratade om tidigare så måste vi hitta lite vassare spelare in individuellt. Jag tror inte Bosse och Özcan är dumma så de tackar nej till en spelare som är tillräckligt bra. Presterar unga spelare i sina lag så tackar ingen tränare nej.
 
“Vi är överens om att Djurgården måste bli mer resultatinriktat redan vid tio års ålder”
 
Finns det någon strategi i hur ni värvar spelare? Tittar ni på vissa åldrar och även i några särskilda områden?
– Vi är överens om att Djurgården måste bli mer resultatinriktat redan vid tio års ålder. Jag som suttit på andra sidan har flera exempel på spelare i unga åldrar som gått från Djurgården till BP för att verksamheten inte varit tillräckligt bra här. Därför måste bygga upp ungdomsverksamheten så den blir ännu bättre så att man stannar här.
 
– Djurgården är hela Stockholms lag och den här bilden om att Djurgården, som överklassklubb, innebär svårigheter att få fram talanger kommer förändras. Idag är fotbollen att accepterat yrke på ett annat sätt med alla pengar som finns. Det har förändrats, förut var det en fritidssyssla medan man nu ser mer seriöst på fotbollen som ett riktigt yrke.
 
– Jag tror att vi måste bygga och fokusera på Stockholmsområdet. Det är lite det Bosse har gjort också. Tittar man på vad han plockat in så har det varit flera spelare som är uppväxta i Stockholm och det är mycket bättre att ha sådana spelare eftersom de är socialt anpassade till staden. Det kan vara svårt för en spelare att komma från Skåne eller Blekinge då det kan ta några år innan man acklimatiserar sig och då blir det svårt att prestera på fotbollsplanen. Djurgår´n ska bygga sin verksamhet med Stockholmsspelare för är man ett stockholmslag ska man bygga sin verksamhet runt Stockholmare. Djurgården hade 2017 faktiskt flest A-lagsspelare från Stockholm av de tre stora klubbarna i staden. Det tror jag man ska bygga vidare på, och där har vi en strategi med våra samarbetsklubbar i Kista, Spårvägen, Konyaspor och Rågsved till exempel. Där samarbetar vi på ungdomssidan väldigt bra med Staffan Holmberg och Filip Lundberg som är ansvariga för projektet “Djurgården i förorten” som numera heter ”Vår stad”. Den bygger på att dessa klubbar ska kunna bedriva sina verksamheter i deras orter något år extra för vi sedan ser potentiella möjligheter att plocka över talangfulla spelare hit till Djurgården. Samtidigt har vi ökat vår verksamhet med akademicamper som vi startade här i somras där vi har läger för spelare från hela staden som kommer och tränar med oss. På så sätt ser de hur bra verksamhet vi har och då söker man sig hit. Klubbarna får inte aktivt försöka värva spelare, men kan vi locka spelare på det här sättet tackar vi naturligtvis inte nej.
 
Berätta lite mer om projektet “Vår Stad?”
– Vi hoppas kunna komma ut till fler skolor så att de känner att Djurgår’n är bra, fotboll är bra och vi kanske hittar en form där vi kan få in fler och fler, både ungdomar och skolor. Projektet är jätteviktigt dels rent marknadsmässigt då man kommer ut och får presentera Djurgår’n och de får en känsla för klubben och som jag sa innan att man bjuder in dem till nästa hemmamatch så att man får fler supportrar. Det är en bra idé och man kan alltid bjuda in folk en gång gratis men det kan inte heller alltid vara gratis för då vänjer man sig vid det. Jag tycker att det är kul att få dit dem och om de tycker
att det är kul så tar de med sig mamma och pappa nästa gång och man tittar tillsammans. Här måste man säga att Hammarby gjort det väldigt bra. Nästa grej är även att skolan tycker det är jättebra och i slutändan kanske de vill ha klasser med fotbollsinriktning drivna av Djurgården vilket i sin tur leder till att vi kan anställa någon till, och så fortsätter det så.
 
– Det här är ju ett långsiktigt jobb, att få större resurser. Dels i form av sådana här bitar, men även få mer från föreningen t.ex. Som exempel, det här att vi har nu har sponsorer på våra matchtröjor, det gör att vi kan få in mer pengar. Det gäller att kommersialisera även den här delen av verksamheten på ett bra sätt.
 
Kommer vi få se en större dominans från de stora 08-klubbarna framöver eller kommer fler föreningar ta rygg på de större?
– Det har blivit bättre med åren, dessa mellanklubbar har utvecklats, vilket enbart gynnar Stockholmsfotbollen. Sollentuna, Täby, Lidingö och Djursholm är klubbar som gör det bra. Det är fler klubbar som har en seriös verksamhet numera. Dessa klubbar har uppmärksammat det här med ungdomsverksamhet. SEF (svensk elitfotboll, red. anm.) införde för några år sedan en certifiering som gjorde att man kunde certifiera fler klubbar. Innan var det enbart för elitklubbarna inom SEF. Det gjordes en utredning inom Stockholms FF ”En elva med 08-or” som gick ut på att Stockholm skulle få fler spelare i A-landslaget (dvs uppväxta i Stockholm). Den leddes förresten av Johan Werner (tidigare Djurgården Fotboll) och dessutom var Mats Jansson och undertecknad med. Viktigare var att Stefan Lundin (sportdirektör i SEF) var med för en slutsats var att det behövdes en bättre midja i Stockholm (dvs fler klubbar med bra ungdomsverksamhet) och det gjorde att fler klubbar fick chansen att certifieras. Detta ledde även till att andra klubbar i Stockholm fick bättre verksamhet och att fler spelare får bra utbildning vilket borde leda till att vi får fram fler bra spelare. Stockholmsområdet har två miljoner invånare vilket borde betyda att cirka 20% borde komma härifrån.
 
Du tror att det kommer bli fler klubbar som satsar och att det blir större konkurrens eller?
– Ja, det tror jag. Stockholm är mycket speciellt alltså, det skiljer sig från övriga landet något enormt. Titta på t.ex Malmö FF, IFK Göteborg med flera. De klubbarna har bara ett lag per åldersklass och där kan man verkligen tala om selektering. Jag vill inte tala illa om dem för det fungerar för dem, även om de på sistone har diskuterat om att de ska ha större bredd de också.
 
“Engelbrektsskolan var nedläggningshotad för 15 år sedan innan man startade fotbollsprofilen”
 
Malmö FF har många skolsamarbeten, hur har det utvecklats senaste åren och hur ser det ut nu?
– Vi har Engelbrektskolan i grundskolan och gymnasierna Sjölins Gymnasium och Stockholms Idrottsgymnasium vilka vi har jättebra samarbeten med.
 
Malmö FF har tretton stycken, hur ser du på det?
– Det är faktiskt en bit som vi diskuterat, att vi måste få in fler skolor kopplat till föreningen. Delvis för att kunna anställa instruktörer som arbetar heltid med fotbollen. Sen kan man inte ha hur många gymnasium som helst heller, utan vi är nöjda med två. AIK har två stycken och Hammarby har Torvalla. Där finns det begränsat antal platser och därför kan man inte ha hur många gymnasium som helst. Däremot blev det här med fotbollsklasser räddningen för Engelbrektskolan som nästan var nedläggningshotad för 15 år sedan innan man startade den här fotbollsprofilen. Nu har de nästan tusen sökande till hundra platser.
 
– Vi kommer dessutom komma med ett nytt koncept här snart som genom “Vår Stad” som Staffan Holmberg jobbar med, tillsammans med våra akademitränare. Vi ska åka ut till lågstadium och ha en liten aktivitetstimme där spelar fotboll, informerar om träning och kost samt delar ut lite reklamsaker till dem. Vi kommer även bjuda in dem till våra hemmamatcher. Detta kommer vi aktivt jobba med för att fler barn ska ta sig till Stockholmsarenan och besöka våra matcher. Idag är det ofta 15 000 lediga platser på arenan så kan man bjuda dem gratis på en match vore det kanon.
 
Hur viktigt är det?
– Det är jätteviktigt! Det är ett sådant projekt som jag verkligen tror stenhårt på, att vi kommer nås ut över stora delar av staden. Nu har vi gått ut till två skolor och de var väldigt positiva till det är konceptet. (Ola låter i efterhand hälsa att det numera är fullbokat februari till maj!).
 
Är det inte lite så här som Hammarby har jobbat?
– Jo, så är det. Men här ska vi åka ut till dem med tränare och allt. Jag vet inte riktigt hur Hammarby har gjort där, mer än att vi kommer göra lite annorlunda. Jag vet att jag har en kompis som är AIK:are och att han sitter och svär där hemma för att han måste gå med sin dotter på Hammarbys match för att på fritids blev de erbjudna gratis att gå dit.
 
– Vilket lag man håller på är ofta en ren slump. Det beror lite på vilken match du ser, ja om man inte har någon förälder då som är t.ex Djurgårdare för då blir du sannolikt Djurgårdare. Men annars är det ofta första matchen man ser och tycker är en kul upplevelse, då håller man på det laget. Det vet ni hur det är i England, vilket lag håller man på där? Jo, det laget som man såg först på Tipsextra. Därför är det viktigt att vi jobbar proaktivt med att få ungdomar till Stockholmsarenan, men även att få ut våra spelare till skolorna och de här aktiviteterna. Då kanske barnen säger “åh, jag vill träffa Felix Beijmo” (bytte ut Mange Eriksson mot Felix Beijmo för att Mange lämnat sen intervjun gjordes), för det är en av spelarna barnen vill titta på. Det är väldigt personligt relaterat och man tycker ofta att det är kul att senare titta på dem under matchen.
 
”Det är alldeles för lång tid, vi hoppas att det skall lösa sig inom 3 år”
 
Tidigare har man varit rätt dåliga på att bjuda in ungdomar, hämmas ni av att ni inte sitter i samma lokaler utan att ni är på Hjorthagen och de andra vid Stadion?
– Det kan vara en anledning. Vi har tagit upp det, vi ska ha lite mer tvärgrupper där nån härifrån jobbar där och tvärtom, så att man sitter ihop. Jag tror att det är en nackdel när vi sitter på många områden. Jag kan säga att för första gången på jättelänge så kommer Djurgården ha reklam på ungdomssidan vilket betyder att man kommer kunna höja intäkterna där och så att ungdomslagen ser likadana ut som representationslagen. Ett problem för Djurgården är att man tillhör innerstaden. Det finns inte så väldigt mycket ytor att bygga fotbollsplaner på och det är även attraktiva ytor för bostäder. Hammarby och Årsta är lite utanför, även om det är inne i staden så är det lite mer utanför. Då är det lättare att bygga. AIK har sitt i Karlberg och det är också lättare. Det blir lite annorlunda, det är lite svårare för Djurgården.
 
Ser du ett problem med att man inte håller till på samma ställen? Exempelvis Hjorthagen och Kaknäs?
– Ja precis. Det allra bästa vore om vi fick bygga på Kaknäs men det är en utopi.
 
Varför då?
– Jag vet att alla hoppas och tror men där får man inte bygga. De säger redan nu att det man byggt där nu nästan är mer än vad man skulle tillåtit från första början.
 
Vad är ett realistiskt ställe att samla kansliet på, om inte Kaknäs är möjligt?
– Vi har gjort en utvärdering och kommit fram till att Hjorthagens IP är bästa alternativet. Flera fördelar finns, bra kommunikationer och att vi har stor verksamhet är de tyngsta argumenten.
 
Ser du ett samlat kansli som något realistiskt inom de närmsta, säg 5-10 åren?
– Det är alldeles för lång tid, vi hoppas att det skall lösa sig inom 3 år. Det har öppnat sig några möjligheter som kan presenteras det närmaste året.
 
Det här är bara en av alla utmaningarna i att driva en storklubb i Stockholm. Var det en av anledningarna till att du valde att börja arbeta för Djurgården?
– Jag kände att det fanns väldigt mycket att göra. Det var lockande att få se hur det är att jobba i en större klubb där det finns mycket att utveckla med verksamheten, vilket man även ville från Bosse och Henkes sida. Som jag nämnde tidigare var och är en av de främsta uppgifterna dels att få akademi och bredd jobba tillsammans men även få de båda kanslierna att jobba tillsammans och att vi ska hjälpas åt mer. Sedan finns det väldigt mycket att göra med ungdomsverksamheten, dels att lyfta bredden, dels att spetsa till akademierna.
 
Du nämner att det lockade att komma till en större klubb. Är det något du märkt av i ditt arbete om man jämför med tiden i BP?
– Det finns väldigt många i klubben som är djurgårdare, till skillnad från BP där det inte finns så många BP-are. Det finns fördelar med bägge delarna där en kombination vore det bästa. I BP fick vi en massa ledare som inte hade en tidigare anknytning, men det kommer med tiden att man jobbar för föreningen medan här i Djurgården är de flesta djurgårdare i grunden. Jag tror dock inte supportrarna till Djurgården bryr sig så mycket om att folk som jobbar här är djurgårdare eller inte, utan att man snarare jobbar hårt för klubben och vill densammas bästa. Förut sökte man efter föreningslojala människor i föreningarna men i takt med att fotbollen har fått in mer kapital så behövs numera kompetens och professionellt folk.
 
– Detta är ett resultat av att fotbollen blir mer och mer kommersiell. Omsätter en förening hundra miljoner kan du inte anställa folk med bara klubbhjärta. Jag vet att när vi tillsatte akademichef och U19-tränare så gick vi ut med annons och sökte via arbetsförmedlingen och på vår hemsida för att se vad vi får in. Då är det trevligt som akademichef och tränare när man fått in femtio stycken som sökt och bli utvald och för oss som anlitar skönt att veta att man valt rätt. Det här kommer fortsätta utvecklas och fler och fler professionella personer kommer komma till föreningarna. Hockeyn ligger före fotbollen där eftersom den har blivit mer kommersiell och man omsätter mer pengar inom den sporten.
 
Ser du inga risker i att svensk fotboll skulle få stora gap mellan klubbarna? Det finns ju tydliga exempel runt om Europa.
– Jag tror det hade varit positivt för svensk fotboll en utkristallisering av vissa toppklubbar inom svensk fotboll. Skulle vi ha tre-fyra lag som hela tiden slåss där uppe så skulle de också gå till Europa varje år och då skulle det bli mer pengar som sedan skulle spridas vidare i svensk fotboll.
 
Börjar vi inte se det ändå?
– Malmö och AIK har ju stabiliserat sig där uppe. Elfsborg var på gång ett tag men har tappat under de senaste åren. Jag tror vi behöver etablerade topplag så vi blir rankade högre upp i Europa och skapar nya möjligheter.
 
”Men jag tror också att vi måste spetsa verksamheten lite grann, ungdomsspelarna kanske inte är tillräckligt bra som kommer upp.”
 
Hur involverad är du i tränarrekyriteringar?
– När det kommer till akademitränare är det Christian Gentile som främst har det ansvaret, sedan kommer jag med tips, men det är han som har huvudansvaret. Gör han många mindre bra rekryteringar måste vi givetvis ta en diskussion. Samtidigt ska man ha klart för sig att det är väldigt svårt att få ett snabbt svar på hur lyckade rekryteringarna är (omformulerat svar). Naturligtvis går det att se om resultaten av en tränare är dåliga, men det slutgiltiga resultatet ser man inte förrän en lång tid senare när spelarna blir äldre. Det är mest att tränarna ska följa klubbens principer, dvs utbildningsplan osv. Sedan så tycker jag, som jag nämnde tidigare, att vi måste få in ett större resultatkrav på ungdomssidan, att betona vikten av att vinna matcher. Samtidigt ska inte spelet vara primitivt, det ska inte handla om långa bollar på Bengt utan vi strävar efter att kombinera underhållande fotboll med resultatinriktad verksamhet. Där tycker jag man sett skillnader mellan BP och Djurgår´n. Jag vet att Tommy Davidsson (före detta akademichef Reds.anm) införde det i slutet av sin tid i klubben, men där finns det ytterligare att ta av.
 
Så man kan kort och gott konstatera att det har blivit mer resultatinriktat sedan du anslöt?
– Ja, det skulle jag säga. Och även när Christian Gentile har kommit. Vi har samma åsikter och det var därför jag valde honom till klubben.
 
Finns det en tydlig spelfilosofi bland ungdomslagen?
– Passningsorienterad, mer åt 4-3-3 hållet även fast det bara är en sifferkombination. Vi försöker anlita tränare som föredrar den filosofin och som varit verksam med det tidigare, men samtidigt ska man komma ihåg att det är inte bara att välja och vraka bland ungdomstränare, utan det kan ibland vara svårt att hitta. Det viktigt att hitta tränare som har förmågan att utveckla individerna samtidigt som laget gör bra resultat.
 
Du nämner mycket att utveckla individerna. Har man tillsatt mycket extraträning för att utveckla spelarnas skickligheter som det kanske inte finns rum för på vanliga träningar?
– Nej inte ännu, men Christian Gentile har flera olika idéer om det som ni borde prata med honom om egentligen. Men han har som uppgift att spetsa den här verksamheten och då har han kommit in med lite idéer, även fast det i stort sett bygger på det befintliga. Men det var som jag sa, kommer man in som ny gör man alltid lite förändringar och förändringar är utvecklande.
 
Hur mycket följer du ungdomslagen?
– Sådär, skulle jag säga. Jag försöker se så jag får en uppfattning hur allting fungerar, men på plats ser jag inte lika mycket längre. Det är en konsekvens av att jag har andra uppgifter som att jobba internt med organisation.
 
Var det något som förvånade dig negativt när du skrev på för Djurgården?
– Nej, det tycker jag inte. Det var en bra verksamhet när jag kom, men klart det fanns några bitar som kunde bli bättre.
 
Vad pratar vi om för slags resultat då?
– Dels då att få fram spelare till A-laget. Man kanske ska få fram en åtminstone per säsong. Att alla också skall känna att vi har en bra verksamhet för alla!
 
Har ni gjort något annorlunda där sen du kom, att man kanske försöker få upp fler spelare till A-laget sen du kom?
– Njae, lite grann kanske. Men jag tror också att vi måste spetsa verksamheten lite grann, spelarna kanske inte är tillräckligt bra som kommer upp. Jag tror inte Bosse är så pass dum så att han säger nej till en kanonspelare i juniorlaget. Han sitter inte och säger “Nej det här vill jag inte ha för det är en Djurgårdare” utan snarare tvärtom, jag är helt säker på att han skulle bli jätteglad.
 
Hur ser du på möjligheterna att kanske i framtiden ha samarbetsklubbar i division 1 och 2 där våra juniorer kan få möjlighet att matchas mot seniorer med kontinuerlig speltid istället för i U19-serien?
– Jag tror det är väldigt bra om man kan få till det. I BP så hade vi samarbete med Gröndal och det som var bra med det samarbetet var att vi kom överens om att de skulle fixa 11 spelare som var seniorer och vi skulle fixa 11 spelare som var sistaårs-juniorer eller förstaårs-seniorer som fick chansen. För då får man en blandning och det tycker jag är mycket bättre än gamla HTFF (Hammarby TFF) som bara körde med juniorspelare. Man behöver ha några som har erfarenhet också, som ger trygghet. Den mixen tror jag egentligen är mycket bättre.
 
Hur ser du annars på juniorer och dess utveckling, är det seniorfotboll tidigt eller är det ungdomsfotboll som gäller?
– Vi i Stockholm är väldigt fokuserade på födelseår. Om du t.ex är 00:a och blir uppflyttad så vill kompisen också bli uppflyttad för att han tycker att han är lika bra och lika gammal. Det här är svårt, men i grunden så tror jag att det är viktigt att som ungdomsspelare uppleva ungdomstid, juniortid och spel med A-laget. Sen menar jag att juniortiden kan ske vid olika tid. En del mognar vid 16 år, andra vid 17 år och vissa kanske först vid 18 års ålder. Men man ska ändå ha spelat i juniorlaget också tycker jag. Det är svårt att svara på. Att hoppa från pojkar till A-lag tror jag inte är så bra alltid. Det är ett mycket större steg än vad man tror. Problemet är då oftast att man som junior är sämre än A-lagsspelarna men kanske på ett halvår utvecklas och blir bättre. Därför tror jag att det är bra med sådana här samarbeten och där tycker jag att Bosse har gjort det riktigt bra. Han har lyckats få ut många spelare som nu spelar i en annan klubb och utvecklats där. Egentligen kanske man vill ha en förening som man har lite påverkan på, för det är viktigt för de unga spelarna som inte platsar i Djurgårdens A-lag att hitta rätt miljö. Om man t.ex har en högerback som man vill låna ut, då måste man hitta en förening som söker en högerback, så att man inte sätter honom i ett lag där seriens bästa högerback befinner sig i.
 
Lika stora diskussioner om vad som är bäst gällande juniorfotboll kontra seniorfotboll finns även gällande att gå ut i Europa till storklubbars akademier som en jättetalang mot att stanna kvar och försöka spela allsvensk fotboll först. Du har såklart stött på en hel del stora talanger som valt att gå ut i Europa. Ser du någon röd tråd i de som lyckats?
– Det visar sig faktiskt att de som lyckas och blir riktigt bra har spelat i allsvenskan. Man ska egentligen gå via allsvenskan men sen finns det ju alltid undantagen som bekräftar regeln. Sebastian Larsson spelade aldrig i allsvenskan, inte heller Alexander Kacaniklic. Det finns sådana exempel men man undersökte från SEF:s sida och då visade det sig att de flesta som lyckats har gått via allsvenskan. Man ska även komma ihåg en sådan som John Guidetti som gick till Manchester City återvände till BP och allsvenskan och sen blev det lite självuppfyllande där.
 
– Jag tror också att det kanske är det absolut bästa, att ha spelat elitfotboll i Sverige först innan man ger sig iväg. Det är väldigt bra att bli värvad av dyra pengar för om managern har köpt dig för dyra pengar så måste han ge dig chansen. Om jag som manager köper in en spelare för 100 miljoner då vill styrelsen se att han också får chansen, och att jag inte sätter honom på bänken varje match. Men är han däremot köpt för en miljon, då skiter styrelsen i det. Därför är det positivt att bli värvad för dyra pengar.
 
Har ni några kontakter och samtal med större talanger i DIF som storklubbar rycker i för att få de att lugna ner sig och ta vägen via allsvenskan först?
– Vi har faktiskt inte haft så många som varit aktuella för större klubbar i Djurgår´n sen jag kom. Samtidigt ska man komma ihåg att det är svårt att stoppa dem, det handlar om så mycket pengar. Det är rätt bra betalt att flytta ut. Sen kanske de måste vänta ett år innan de får chansen i A-laget. Det kanske vore det allra bästa men man är ofta ivrig. Sen visar det sig att man är rätt attraktiva för klubbar i Allsvenskan när man väl kommer tillbaka ändå. Jag kan förstå att man vill dra iväg, och det är lite läckert att bli värvad av en storklubb ute i Europa.
 
– Sen tror inte det finns en given väg. Däremot tror jag att det är viktigt att när man väl kommer ut att klubben har en bra ungdomsverksamhet. Jag tror att det är svårt att gå till föreningar som spelar i de allra största ligorna, t.ex Premier League i England. Där är det svårt att slå sig in underifrån för de köper de allra bästa spelarna i världen för helt enorma summor. Det är riktigt tufft.
 
Samtidigt så rycks det även i de bästa spelarna från A-laget hela tiden.
– Ja men man ska veta att det som är positivt i detta fallet att spelarna ser att “Djurgår’n, de kan faktiskt sälja spelare till bra priser” vilket gör att man blir attraktiv av spelarna som tänker att “det här är en bra plattform för mig”. Så det är positivt med försäljningar även på det sättet som man kanske inte alltid tänker på som supporter utan där kanske man istället tänker “inte bra, vi blev av Mange Eriksson”. Men det är riktigt bra faktiskt, att man visar att man kan bli proffs hos Djurgår’n.
 
SIst men inte minst, hur länge ser du dig själv i föreningen?
- Jag funderar inte så mycket på det, jag jobbar här nu och har väl egentligen ett avtal 1,5 år till. Sen ska man veta att om man fortsätter jobba så här nu, så ser man resultat först om 5 till 10 år. Det är ibland rätt otacksamt med att jobba på ungdomssidan, man ser inte resultat dagen efter utan det tar sin lilla tid innan man får se om man gjort någonting bra eller dåligt.
 
Vi på Svenskafans tackar Ola Danhard för att han tagit sig tid för oss med ett väldigt professionellt och varmt bemötande och önskar honom lycka till i framtiden med allting.

Fabian Ahlstrand & Joakim Westman2018-02-01 08:00:00
Author

Fler artiklar om Djurgården