Låt det aldrig ta slut...
Matchen senast mot Kalmar gav svaren jag ibland saknat. Imorgon väntar IFK Göteborg. Då hoppas jag på ännu fler sådana svar. Svar som alltid får tillvaron att gunga och le.
Några timmar efter att jag stämplat ut från kneget i fredags så lämnade jag och familjen vårt hem på Listerlandet.
Vi drog norrut.
Mot mina förfäders rötter och mina föräldrars ursprung 32 mil hemifrån.
Vi lämnade en hemkommun som kokade. Av skyhöga förväntningar inför den förlorade sonens återkomst på Strandvallen. "Chippen" var tillbaka och skulle på lördagen göra allsvensk debut i bottenmötet mot Örebro SK. De stora förväntningarna skulle få sällskap av storpublik.
Samtidigt med denna hjältes återkomst så invaderades strandmetropolen Hällevik denna helg av den traditionellt årliga Jazzfestivalen som förutom massvis med jazzmusik också lockar tusentals besökare bland serveringar och öltält.
Allt det där drog jag bort ifrån.
För att framåt lördagseftermiddagen landa på Kopparvallen.
Och medan folket i Hällevik och den förväntansfulla publiken på Strandvallen bjöds på jazz i alla dess former och tonarter den här eftermiddagen, så fick jag njuta av tvättäkta Rock´n roll när Åtvidabergs FF fick fart på anfallsspelet och spelade hem tre gudomligt värdefulla poäng mot Kalmar FF.
Rock´n roll som lyfte tillvaron och som gav tillfälligt andrum.
####
Lämnade sommarstugan som ligger belägen bland djupa urskogar, bergssluttningar, frodiga ängar och glittrande insjöar nånstans mellan Överum och Åtvid, lämnade detta paradis under lördagseftermiddagen för färden upp till Åtvidaberg.
När man numera anländer till Åtvid så går bilen inte längre varken till adressen på Sockenvägen, som den gjorde under tre oförglömliga decennier mellan 70- talet och början på 2000-talet. Den här soliga och vackra augusti eftermiddagen styrde vi inte heller färden mot lägenheten på Sunnanbovägen, där mormor bott sedan morfar gick bort och det gula huset på Sockenvägen såldes och fick nya ägare.
Den här lördagen går färden mot kyrkogården. Med blommor som doftar och omges av färgsprakande skönhet i handen och vemod i varje steg vandrar jag längs gravstenar i den vackra kyrkogården bort mot minneslunden, där askan efter mormor i våras ströddes ut över samma plats där askan efter morfar ströddes ut för många år sedan.
Efter att ha satt blommorna i en vattenfylld vas och placerat dem framför minneslundens gräsplätt, så sätter jag mig på en parkbänk i trä och försöker minnas medan jag tittar ut över lunden. Det är tyst runt omkring, på något vis märks det på omgivningen att vi är framme i augusti, mina tårar längs kinderna omges av en luft som är alldeles ljummen.
Min älskade mormor som var den som väckte vetskapen för mig att det i Åtvidaberg fanns ett duktigt fotbollslag. Det var min mormor som den där soliga sommardagen i slutet av 70-talet tog mig i handen och ledde mig ut på den tjocka gräsmattan på en träning och fick mig att hälsa på hela ÅFF laget och deras autografer att fastna på min ljusblå t-shirt.
Då spelade Åtvidabergs FF i allsvenskan och minnena från guldåren var ännu färska.
Det har varit en lång resa sedan den där sommardagen i min barndom ägde rum.
####
När jag några timmar senare den här lördagen full av nostalgi vandrade mot Kopparvallen, så kunde jag inte låta bli att snegla bort mot Adelsnäsvägen, där jag otaliga gånger genom historien sprungit eller vandrat bort mot Kopparvallen.
År 1980 vandrade jag där som en tio årig pojke hand i hand med morfar inför en allsvensk match mot just Kalmar FF. Den gången förlorade vi med 0-1 och jag minns hur ont det gjorde.
Ovissheten inför det här mötet med ett Kalmar som har siktet inställt på toppen, pyrde inom mig. Med tanke på vårt otroligt svaga bortaspel och vårt imponerande spel på hemmaplan, så fanns det ju egentligen bara en sak som gällde för att den här lördagskvällen så småningom skulle få äran att korka upp, och det var en seger.
Mitt redan höga flöde av adrenalin stärktes ytterligare när Kopparslagarna inför avsparken drog igång med härliga trummor som slog taktfast till klappande händer och skönsång. Ett underbart härligt inslag som hör hemma kring fotbollen.
Att sedan skriva att det var Rock´n roll direkt från avspark hade varit att ta i. Det var mestadels ett avvaktande spel bakåt och i sidled, även om vårt ÅFF några gånger var framme och hotade farligt.
Sen kom det. Det alltid så befriande och förlösande 1-0 målet. Och som det kom genom Martin Christensen, som trivdes förträffligt i den här matchen mot det rödvite motståndet.
Efter Christensens 2-0 mål i andra halvlek, så levde vi under en period upp till det signum som titulerat vår anrika klubb under många härliga år, då var det nämligen gladfotboll på Kopparvallen igen.
Jag har aldrig sett John Owoeri så bra och så alert som denna eftermiddag. Han tillsammans med Martin Christensen gjorde båda två sina absolut vassaste framträdanden i ÅFF stassen.
Överhuvudtaget så var vi den här eftermiddagen ett par nummer större än Kalmar.
####
I morgon väntar IFK Göteborg på Kopparvallen. Ett fantastiskt anrikt lag som under perioder dominerade Svensk fotboll under 1980 och 1990 talet. En randig motståndare som alltid drar mycket folk vart man än kommer.
Men det är ett IFK Göteborg som inte längre är som förr. Ambitionerna finns alltid i klubben att spela hem guldet till Göteborg och få Poseidon att le sitt vackraste av alla leenden, men det vill sig helt enkelt inte. Och något guld lär det inte bli i år heller.
Men det är en motståndare som har en hög högstanivå. Sådana dagar då man kan slå alla lag i allsvenskan och verkligen gör själ för sitt vackra smeknamn "änglarna".
Sen blottar man också en annan sida av sig själva ibland, som nere i Mjällby för några veckor sedan när man fick svidande smörj med hela 3-0.
Och det är just sådana plumpar, tillsammans med ÅFF tjusiga hemmastatistik, den härliga triumfen senast mot Kalmar och John Owoeris och Martin Christensens bländande insatser i den matchen, som gör att drömmarna sen i lördags natt har haft samma sköna innehåll och samma vackra slut inför morgondagens drama.
####
Vi parkerar återigen på vår åttonde plats i serien. Återigen strax före lillebror. Vi har fyra poäng upp till morgondagens motståndare IFK Göteborg på sjätte plats. Vi har fyra poängs försprång till Helsingborg på kvalplatsen. Vi har åtta poängs marginal till nedflyttningsplatsen.
Siffror som kommer att ändra karaktär, byta utseende och som kanske kommer att möblera om tabellen till söndag kväll, då vi har svaren på hur mötena med IFK Göteborg och Falkenberg slutade.
Det är rafflande, det är spännande, det är livskvalitet.
Som det alltid är när det handlar om Åtvidabergs FF och allsvensk fotboll.
Låt det aldrig ta slut....
/// Allas Broder
