"Låt oss hoppas maj månad blir vackrare än någonsin"
Inför bortamötet mot Kalmar FF så visste jag att det var bäst att utåt sett ligga lite lagom lågt, inte sticka fram hakan för långt, inte spela onödigt kaxig eller alltför vidöppet spika en tvåa på Lången.
Så tänkte och agerade jag.
Medan jag djupare och längre in i tankarna var allt annat än blygsam eller det minsta återhållsam.
Kompetensen fanns ju där, formkurvan reste på rätt håll och så äntligen John Owoeri tillgänglig.
Jag kände att stunden var kommen.
Fast att det var en lördag med massor med timmar knutna till kneget ,så var det med lätta trampsteg som jag hojade dit strax innan klockan hunnit bli sju. Hundarna hade hunnit få sin morgonpromenad, jag mitt kaffe och min frukost medan frugan och barnen sov djupt och tryggt förlovade i drömmarnas slutna värld.
På husets framsida hängde den blåvita fanan stillsamt och vackert när jag lämnade huset.
Trots att svetten lackade på kneget, trots att solen inte strålade och trots att en av allsvenskans individuellt skickligaste spelare som är en av oss ,inte kunde vara med den här gången heller, så regisserade känslorna inuti mig ihop vackra visioner och drömmar om en lördagskväll som skulle färgas av fyrverkerier och fylla mitt hjärta med bubblande jubel , innan den var redo att ta farväl och möta den stjärnklara himlen där en ljuvlig bortasegers magi tindrade tyst på det språk ingen annan än Åtvidabergs FF förmår att skapa och väcka till liv.
På ett språk som alltid hittar till mitt hjärtas allra innersta.
Klockan på kneget tickade iväg, inombords mådde jag förträffligt bra, mina dagdrömmar handlade enkelriktat om det ÅFF som på Guldfågeln under eftermiddagen skulle skrämma väck bortaspöket och få den tröga statistiken för gjorda mål framåt att börja dansa och Åtvidabergs FF att stämma upp och bli sitt rätta välspelande och alldeles egna jag igen.
Det fanns ju vittnen som sa att vi var på rätt väg.
Någonstans i drömmarna skymtade jag en John Owoeri löpa i samstämmig takt med de smekande bollarna som svepte fram från känsliga och väldresserade vänsterfötter som äntligen hittade ytorna vi så länge förgäves sökt och aldrig riktigt lyckats finna den här vårvintern.
Kan inte rå för att jag sedan blev lite besviken när Johns namn inte fanns med i startelvan.
När sedan Andreas Dahlén blev horribelt utvisad efter bara 20 minuter av en man jag aldrig lär mig förstå, var det som om mina höghushöga känslor plötsligt tappade luften och istället började andas in tvivel och frågetecken som inte gjorde annat ont när dom kom in och tog befälet över mig.
Plötsligt kändes Åtvids år från 2012 ännu mera avlägset.
Samtidigt som mitt eget mod i detta ögonblick visade prov på bräcklig ynklighet, så samlade ÅFF ihop alla gemensamma krafter och visade prov på hjärta, vilja och kämpatag klädda i ädlaste stål och krigade till sig 0-0 och en ny viktig poäng på bortaplan mot ett Kalmar som faktiskt visat prov på hygglig form i upptakten av årets seriespel.
Och ska man vara helt ärlig så var det Åtvidabergs FF som trots allt skapade de hetaste målchanserna i en match som till stor del förstördes av en domare som drabbades av en allvarlig snedtändning och som samtidigt blåste ut alla de bloss som jag inom mig hoppats få se tändas och bli magiska, efter att just denna domare hade blåst farväl till denna föreställning.
Men livet har ändå trots allt gått vidare.
Liksom den turnerande allsvenska cirkusen, som ständigt väcker rubriker av allt mellan lycka och sorg medan den i nya omgångar kryssar fram mellan allehanda städer och samhällen.
Göteborg, MFF, Helsingborg och Elfsborg har nu tagit täten i serien. Finns väl en del i nuläget som talar för att just dessa fyra kommer att surra omkring i dessa regioner ända fram till ändstationen som väntar långt, långt bort någonstans bland vissnade och nedfallna löv i en helt annan typ av årstid.
Håller Mjällby sitt 1-0 i den ännu inte färdigspelade matchen borta mot Djurgården, så är detta ekonomiskt illa utsatta och hårt nederlagstippade gäng också med i bland topplagen.
En form av galenskap eller bara en del av cirkusen.
Allsvenskan är en plats som verkligen rymmer oändligt med möjligheter.
På lördag väntar Djurgårdens IF. Vår forna samarbetspartner som då stod överst i fotbolls Sverige, håller fullständigt på att rasa ihop och riskerar gå samma väg till öde som det gamla anrika och stolta hockeylaget i 08- staden.
Men Djurgården kommer att bli livsfarliga att möta på lördag. Taggade och revanschsugna och hungriga på att resa sig upp från röran av allt elände som förföljt laget sen årets allsvenska avspark.
Men samtidigt ett lag med akut brist på självförtroende och med en stjärna som slocknat allt mer inför slokörade agenter och besvikna supportrar och som ännu inte gjort ett enda mål i årets seriespel, Erton Fejzallau.
Hittills.
Maj månad är fullt av ruskigt viktiga matcher. Djurgår´n hemma, Öster och Thomsson borta, derbyt borta mot Peking innan vi tar emot Mjällby på Kopparvallen.
Ni ser själva vilket program och här måste det plockas poäng.
Upptakten har hittills inte bjudit på den skörd av poäng som jag i alla fall drömde om. Tre mål framåt på sex matcher går inte att bara blunda bort, det är alldeles för dåligt och håller såklart inte i längden.
På lördag kväll hoppas jag dock inte en enda Åtvidabergare behöver blunda.
Tvärtom så hoppas jag snart det är dags för hela fotbolls Sverige att återigen rikta blickarna mot Östergötland och fotbollens Mecka och fotbollslaget som huserat där genom otaliga decennier.
En äldre generation har upplevt underverk av fyrverkerier som aldrig någonsin slutar spraka och dansa över Kopparvallen, en annan yngre generation har varit med sedan det magiska året 2009 då anrika och oförglömliga Åtvidabergs FF återigen tog steget upp bland stjärnorna och det är på den resan vi ännu befinner oss och ständigt är på väg mot nya utmaningar och spännande upptåg.
Det är dock en resa utan avbeställningsskydd och utan garantier på vart man till slut hamnar vid för slutadress. Spårar det ur och man hamnar åt helsike fel, får man ta konsekvenserna av det och stiga av och få det mottagande man förtjänar.
Så enkelt är det.
Maj månad är årets vackraste månad.
Gammal eller ung.
Håll ögonen öppna så förstår ni alla varför....
///Allas broder
