LB07 - IS Halmia 0-0 (0-0) Uppdaterad!
Ska man uttrycka sig diplomatiskt kan man säga att kvällens tillställning i Malmö inte var någon av de mer sprakande som Sällskapet bjudit på i år. Samtidigt får vi inte glömma att det är en nykomling vi talar om och att sju vinster, tre oavgjorda och två förluster på tolv matcher är ett facit som är långt över förväntan.
Redan igår kväll fick jag emellertid goda vibbar inför dagens match då en liten fågel (eller var det måhända en mås?) som viskade i mitt öra att både Taube och Crona var spelklara inför dagens match. Detta visade sig vara en sanning med viss modifikation, båda fanns i startelvan men det mer säkra kortet av de två som jag tolkat det (Taube) klev av med dryga kvarten spelad, lyckligtvis inte skadad utan mer som en försiktighetsåtgärd.
Startelvan:
Käck
Sjögren – Egzon – Mangfors – Gulda
Crona – Taube
Ola Lindh – Thomasson – Sabo
Genberg
På bänken: Karlsson, Johansson, Ingves, Möller, Jonas Lindh, Nehat & Österberg.
In kom Ingves istället för Taube '15, Österberg ersatte Lindh '54 och Nehat kom in '81 då han ersatte Ingves.
Matchrapport:
Matchen inleds med sedvanligt stort bollinnehav för ISH, utan att skapa särskilt mycket. Hemmaförsvaret visade med önskvärd tydlighet att man hade koll på vem Genberg var och markerade relativt bryskt mot denne vid inte mindre än tre tillfällen under de tio inledande minuterna. Sistnämnda tillfälle renderar inte i frispark i rödvit favör men Thomasson jagar förtjänstfullt tillbaka bollen och spelar en uppståndene Genberg som i sin tur lägger upp för Thomasson. Stora kanonen (jämför Trollhättan-matchen här) är laddad men bollen går dessvärre en halvmeter över.
Precis när man tänker att Halmia ska öka takt och press ytterligare släpper man emellertid initiativet något. Efter knappa kvarten har hemmalaget först en farlig hörna och sedan ytterligare en, båda signerade Hisham Ali, där sistnämnda sjunker och landar i ribbans bortre del. Märklig sekvens då bollen till att börja med inte kändes särskilt farlig, men landar den i ribban kan den nog inte beskrivas som något annat än just farlig, hur rödvita mina ögon emellanåt än må vara. Detta var inte heller det enda vi såg av Ali främst i första halvlek, en riktigt läcker lirare med låg tyngdpunkt, ljuvlig bollkontroll och stor explosivitet i de första stegen. (Möjligen är det avsaknad av explosivitet i övrigt som gör att han spelar i LB07 och inte högre upp i seriesystemet, men det är en annan fråga.)
Efter detta blir som konstaterat Taube utbytt och ISH är nära att spela sig igenom vid ett par tillfällen, båda dock tveksamt avvinkade för off-side, men det böljar fram och tillbaka och ett par minuter senare är det Mangfors (möjligen Egzon?) som rensar någon meter från mållinjen då Käck hamnat på mellis. Ytterligare en farlig frispark av Ali som Käck inte kan hålla avrundar första halvtimmen, varefter Halmia återtar initiativet och har en fin period i slutet av halvleken, där främst Sabo visar klass med några riktigt fina inlägg varav två nästan når en offensivt utflyktande Mangfors panna. Vet inte om det är någon mer än jag som uppfattar halvlekens sista spark som eventuellt Halmias bästa målchans för kvällen; ISH får frispark vilken Sabo lägger för någon att nicka på. Bollen går dock förbi samtliga Halmianer och får en sådan där förrädisk studs som Otto Martler i FFF-målet bjöd sin kollega i Varbergs BoIS på i veckan. Nu plockade förvisso LB-målvakten bollen relativt enkelt, men jag kan svära på att han inte hade full koll på situationen.
Som den statistikälskare man är hade jag på förhand kollat upp motståndaren och kommit fram till smått sensationella siffror gällande LB07, de liknade faktiskt inget annat jag någonsin upplevt. Laget hade på tio matcher gjort lika många mål framåt samt släppt in dubbelt så många. Detta var väl inget sensationellt men när man ser hur de utfallit kommer sensationen; under första halvlek hade ett av tio mål fabricerats framåt samt två av tjugo bakåt. Man släpper alltså in 0.2 mål i genomsnitt i första halvlek och 1.8 i andra! Eller i ett större perspektiv, matcher där LB07 är inblandade involverar i genomsnitt 0.3 mål i första halvan och 2.7 i andra. Om det handlat om ett genomsnitt över två-tre matcher hade det väl varit sin sak, men nu snackar vi om tio matcher. Remarkabelt är bara förnamnet. Men mot bakgrund av den kunskapen kändes 0-0 som ett väldigt naturligt resultat, inte minst för LB där det var åttonde matchen på elva försök där så var fallet ikväll.
Resan mot den statistiskt säkerställda 2-0-segern gick dock inte alls planenligt utan fem minuter in i andra halvlek tappade Halmia boll i farligt läge för vilken gång i ordningen vet jag inte, men det skedde säkerligen vid sju-åtta tillfällen under matchen och är sånär att resultera men bollen går tätt utanför från snäv vinkel när Samuel Aziz avslutar, mest framträdande i hemmalaget bakom Ali. Ett par minuter senare får Halmia en av kvällens få klara målchanser när Lindh jobbar hårt på sin kant och får in bollen till Genberg som vänder men får avslutet rakt på målvakten. Lindh byts ut mot Österberg kort därefter och kan inkassera fullt godkänt betyg för kvällens insats.
Sista tjugo ökar bortalaget trycket och kombinerar fint vid ett par tillfällen men utan att det blir riktigt farligt utan LB07 känns ständigt farliga när dem ställer om. Själv såg jag inte Qviding-matchen men mina reflektioner är desamma gällande LB07 som jag hörde om Hisingslaget; hur kan detta vara ett bottenlag? Kanske dags att ställa om siktet igen och fokusera på att hålla nedflyttningsstrecket på avstånd i första hand för i denna serien finns verkligen inga lätta matcher, hur sliten klyschan än må vara.
Sedan det kanske också är så att Halmia inte längre betraktas som en ”pigg nykomling” av seriekonkurrenterna längre, utan som det topplag man trots allt är vilket också kan ställa till problem i form av mer vaksamma motståndare. Ska någon enskild spelare lyftas fram i rödvitt får det bli Sabo, främst utifrån första halvleken men där fanns hela tiden intentioner även om det inte ledde till särskilt mycket i andra. Även Mangfors förtjänar ett omnämnande då han återigen gör en synnerligen stabil insats i försvaret, inte minst i sextioandra minuten då han mycket rutinerat tar en varning och får stopp på en rättvänd Ali med fart och boll och lite för många alternativ för att man skulle känna sig helt lugn. En sådan där manöver man blir vansinnig när man får emot sig men älskar när man får med sig.
Även LB-tränaren Sven Sjunnesson förtjänar ett hedersomnämnande utifrån sin passionerande coachning. Han brände antagligen lika många kalorier som spelarna där han oavbrutet gestikulerade och rörde sig inom sin zon på ett sätt som närmast förde tankarna till 80-talet och Linus på linjen.
Läs liverapporteringen på Everysport här.
IS Halmias hemsida här.
LB07 skriver så här.
Glad Midsommar!
Nu lite semester innan det är dags att åka norrut igen, till Skövde söndagen den 7:e Juli...
