Lite att “mecka med”: HBK-Norrköping 0-3
Emir vände sig mot Mecka. Junes får vänta lite, men förhoppningsvis inte tills deras gemensamma resa till sommaren. Och Janne? Ja, han har en hel del att ”mecka med”!
Efter en hejdundrande premiäromgång med fulsatta publikfester och sprudlande anfallsfotboll slängdes man tillbaka till ”Halmstad reality” med kala trädtoppar, parkerade bilar och en stämning som mest liknade syjuntans kafferep. Och tempot var därefter. Det som framför allt slår mig efter att ha sett t ex Elfsborg-Hammarby igår är vilken oerhörd skillnad det är i farten och i spelet MOT mål. Medan Elfsborg står för en fotboll som kan kallas ”FFF” (OBS ska ej utläsas Falkenbergs FF) var det som bjöds på Örjans vall till synes mer ”HBK” (Håll Bollen Killar) - gärna i sidled och för guds skull inte framåt! Halmstad hade mest boll och bitvis fina intentioner (men alltför mycket ”osynk" i passningsspelet) medan Norrköping kändes något vassare och kombinerade bättre. I halvlekens slutminuter hände naturligtvis det som inte fick hända: på en fast situation gick IFKs unge mittback till väders och nickade en boll som långsamt letade sig in i mål medan Stojan Lukic befann sig (för?) långt åt ena stolpen. En boll som borde varit plockpotatis.
I början av andra halvlek försökte HBK öka tempot men utan att egentligen skapa en enda riktigt het målchans. Istället kunde Emir Kujovic få tillfälle att vända sig mot Mecka två gånger om! Först en snabb omställning där han helt fri inte gjorde något misstag. Senare på straff sedan Fredrik Liverstam dragit en motståndare i armen. Släkten var värst (igen) och det känns ju lite oroväckande att HBK har ganska många släktingar därute! Redan efter 0-2 tappade klubben alla intentioner till ett konstruktivt anfallsspel och ett ”Peking” fyllt av självförtroende kunde enkelt spela av matchen.” HBK - ett lag i spillror” är väl att ta i men det var inte långt därefter.
Den ende det var lite fart i hos klubben idag var väl ”gubben Andersson" som gjorde en inspirerad första halvlek och visade ”inställning”. MAK och Ljung såg också OK ut i första. Tidigare rosade Junes Barny hade en mindre bra dag och Karikari fortsätter att ”hamna fel”. En glädjande HBK-nyhet var i alla fall att 15-årige Sead Haksabanovic fick göra allsvensk debut som den yngste Bollklubbaren någonsin.
Ja, lite blev det den här hemmapremiären som jag befarat, d v s att Halmstad skulle få svårt att spela ett kreativt anfallsspel och föra matchen. Det gjorde man i och för sig stundtals i första halvlek men spelet gick alldeles för långsamt. Men att det skulle bli den här utgången av hemmapremiären hade jag nog inte anat i mina värsta mardrömmar! Vad gäller Janne Jönsson så tycker jag han gör vad han kan. Han har en tydlig idé om hur han vill spela och han försöker förändra matchbilden genom att göra byten i tid. Men det känns som han inte når fram. Den håglöshet som präglade laget i andra halvleken känns oroväckande.
Och platsen för att visa upp det här spelet var synnerligen illa vald. Och dessutom vid helt fel tillfälle. När ”Fidde” slår på trumman och ber hela Halmstad sluta upp och spendera halva månadslönen i Örjans kiosker. Vi som hade tänkt äta HBK till SM-guld och bli riktigt smällfeta på kuppen! Till råga på allt händer det inför en av årets riktiga publikmatcher mot Helsingborgs IF på söndag! Kunde det inte varit Gefle istället? Då hade ju ändå ingen kommit.
Halmstads BK har fått exakt den start som vi INTE ville ha och säsongen har börjat precis lika ångestladdad som den brukar. Ingen skillnad där inte. Janne har en del att "mecka med" som sagt och själv går jag snart och lägger mig med Superettanspöket sussandes på kudden bredvid. Men jodå, på söndag är vi där igen, för vi slutar ju heller aldrig TRO. På HBK.
