Friday I'm in love - Din guide till Liverpool
Det var ett tag sedan MFF genom Dag Szepanski gjorde mål på Liverpool i Europacupsammanhang. Visst vill vi ha revansch?
Dag Szepanski gjorde MFFs mål mot Liverpool
Efter alla smällar vi tagit emot i den bistra verkligheten denna säsong, tillåter jag mig härmed att försvinna in i drömmarnas värld så här på fredagseftermiddagen. Jag låter drömmen om Europa League svälla ut till en ohämmad önskedröm, jag laddar inför mötet med Liverpool FC. Om ifall att liksom.
Det enda tillfälle LFC har mött svenskt motstånd tidigare i Europacupspel var 1967. Den 19 september möttes Malmö FF och Liverpool i den så kallade Mässcupen, som sedermera blev UEFA-cupen och numer motsvaras av Europa League. LFC vann den gången med 2-0 på Malmö Stadion inför 14 314 åskådare. Returen på Anfield spelades den 4 oktober och resultatet blev 2-1, målskytt för Malmö var Dan Szepanski. Publiksiffran var ganska imponerande 39 795. Om detta finns mer att läsa här.
I modern tid är det förmodligen bara Jari Litmanen som har koppling till både MFF och Liverpool. Han spelade för MFF 2005-2007 men var dessförinnan en kort sejour i LFC.
Anfield
Efter ett besök med familjen i Liverpool i fjor kan jag konstatera att det nog inte hänt så värst mycket sedan Dag Szepanski gjorde MFFs enda mål där 1967. Det är verkligen inte fancy att gå på fotboll på Anfield. Arenan ligger en bit från centrum i ett - ännu så länge - ganska ruffigt område som genomkorsas av gator med sprucken asfalt, kantade av små hus med vittrande fasader. Nej, det är verkligen inte fancy, men det är genuint och fullt av kärlek.
Anfield byggdes redan 1884 och var ursprungligen Evertons hemmaarena. Klubben tyckte dock hyran var för hög och efter diverse konflikter tog de sitt pick och pack och flyttade till Goodison Park. Gräset på Anfield hotade att förvandlas till slåtteräng och ägaren såg till sist ingen annan råd än att starta ett eget lag. Liverpool FC var fött!
Det har sedan dess gått ganska hyfsat för laget, rent ekonomiskt inte minst. LFC rankas av tidskriften Forbes i år som den åttonde rikaste klubben. I världen alltså! Men vi har vunnit ligan lika många gånger som de har gjort, det vill säga 18, alltid något.
När jag såg Liverpool 2014 mötte de Newcastle i sista omgången och vann med 2-1, men de missade ändå ligatiteln. Den gick i stället till Manchester City som slog West Ham i sista omgången.
Det är något väldigt speciellt med Liverpool. Kanske beror det på att det finns många likheter med MFF och Malmö. Klubbarna har båda långa anor, de är byggda av killar uppfödda på allt annat än LCHF. Det är städer byggda på den tunga industrins uppgång, men också på dess fall. Att känna igen den gamla arbetarstadsmentaliteten, industristadsatmosfären och varvskänslan i Liverpool är inte alls svårt, den är fortfarande högst påtaglig. I Malmö är den som bekant bortsuddad till stora delar, i alla fall på ytan.
The Beatles
Liverpool är dock mer än fotboll. Faktum är att det är omöjligt prata om Liverpool utan att också prata om The Beatles. Hela staden andas Beatles och självklart är det kommersialiserat till bristningsgränsen. Men det finns även en del genuina, lite mer ruffiga Beatlesreferenser i staden.
Åker du en sväng med The Magical Mystery Tour missar du ingenting, du blir nämligen guidad av en extremt nördig Beatlesfantast. Killen vet verkligen ALLT, inte bara om medlemmarna i bandet utan även om deras föräldrar, syskon, skolkamrater, gamla lärare, grannar, flickvänner, flickvännernas föräldrar, kusiner och så vidare. Självklart har han även stenkoll på varenda adress de bott på, alla sommarjobb de haft, vad de helst åt till frukost och mycket, mycket mer. Väldigt mycket mer!
The Cavern Club är en legendarisk musikklubb för alla Beatlesfans. Det var på Cavern allting började. Huset har visserligen både rivits ner och byggts om genom åren, men den intima och lätt sunkiga klubbatmosfären finns ändå kvar, den sitter djupt inetsad i teglet som är återanvänt från den ursprungliga byggnaden.
Många Liverpoolmiljöer från klassiska Beatleslåtar vårdas och det är en märklig känsla att sitta i en buss och nynna med i ”Strawberry fields forever…” och sedan kliva ur bussen utanför naturområdet Strawberry fields. Det finns liksom på riktigt.
Penny Lane finns också i verkligheten, i ena änden av gatan ligger Sgt Peppers Bistro, uppkallad efter Beatles-albumet Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band.
Adelphi Hotel
Vill du uppleva historiens vingslag och kosta på en lite extravagant utsvävning i Liverpool är Adelphi Hotel mitt tips. Historien förtäljer att John Lennons mamma arbetade där som städerska en period i sin ungdom. Dessutom bodde The Beatles faktiskt där under turnéerna efter sitt genombrott. På balkongen utanför vårt rum tog de en gång i tiden emot hyllningarna från sina fans, bara en sån sak.
Adelphi är ett ställe med klass och vänder sig utan tvekan till gäster med stora krav. Jag är övertygad om att till exempel Familjen Addams tillhör stamgästerna.
De breda korridorerna i den palatslika byggnaden är täckta med mjuka mattor och skulle lätt rymma en ordinär förstamajdemonstration, även om de nog snarare var anpassade efter damer i Viktorianska klänningar. Kristallkronorna tillhör Europas största och de övergigantiskt dimensionerade lobbyfaciliteterna är hänförande. Tag ett tunnland heltäckningsmatta, rulla ut den under nyss nämnda kristallkronor och släng ut ett gäng stora skinnsoffgrupper lite slumpmässigt, där har ni lobbyn på Adelphi!
Vid behov skulle LFC utan problem kunna förlägga sin inomhusträning i hotellets lobby.
Det finns en del charmiga egenheter på Adelphi, små detaljer som gör att etablissemanget sätter outplånliga spår hos sina besökare. En sådan detalj är hissarna som fungerar fullkomligt godtyckligt (läs: oftast inte alls) och brandlarmet som fungerar väldigt bra (läs: ofta!). Man ska heller inte bli förvånad om man får oväntat besök på rummet, receptionspersonalen är inte så petig när de bokar in folk och delar ut de tjusiga mässingsnycklarna. Det är liksom en del av charmen.
När du som nyanländ gäst väntat en halvtimme på hissen kommer du sannolikt att resignera och kånka upp bagaget till fjärde våningen, lite motion har ingen tagit skada av. När du sedan vällustigt sparkat av skorna från dina trötta fötter kommer du genast att uppleva hur dina tår liksom absorberas av heltäckningsmattan. Heltäckning, så rätt det var på sjuttiotalet. Och så totalt fel det är på tvåtusentalet. I synnerhet om det är samma matta.
När du försöker öppna de höga fönstren av klassisk, brittisk skjutmodell för att släppa in lite frisk luft ska du inte bli förvånad om de sotsvarta draperierna som hänger i ovankanten ramlar ner över dig. De består nämligen av dammigt spindelväv som svävar omkring vid minsta vindpust. För den som känner för att åka dit och fira Halloween kan det dock vara ett tips.
Självklart kommer du att ha överseende med allt detta, liksom att du serveras en frukost bestående av nästan uteslutande animaliska produkter i den mondäna frukostmatsalen. Jag menar, stekt blodkorv, sladdrig halvkokt bacon och stabbig äggröra, vem bryr sig i den miljön? Dessutom finns det vita bönor i sliskig tomatsås och apelsinjuice i en glasbehållare för den som vågar, så varför klaga? Någon omedelbar risk för näringsbrist är det faktiskt inte.
Att folk dricker te i tid och otid i England vet alla, det är därför absolut inte konstigt att det går omkring styvstärkta värdinnor och erbjuder påfyllning vid borden under frukosten. På Adelphi har man dock böjt sig för trycket från världen utanför samväldet och accepterat att gäster från stora delar av världen, av någon outgrundlig anledning, föredrar kaffe på morgonen. Fattas bara annat, det är ju ett hotell med klass och vill gästerna ha kaffe ska de naturligtvis få kaffe. På alla bord finns därför termoskannor utställda, som ett slags alibi.
Garvsyrachocken du drabbas av när du öppnar termosen kommer garanterat att väcka dig. Den gråaktiga sörja som uppstår då kaffet blandas med mjölk i din kopp kommer dessutom att få dig att inse att det nog inte är så dumt med te i alla fall.
Om du mot förmodan skulle få för dig att framföra någon form av klagomål, till exempel påtala att hissarna inte fungerar, att det kliver in främmande människor i ditt rum med jämna mellanrum, eller att du väckts av brandlarmet fyra gånger första natten, då kommer du – om du anstränger dig – att kunna se hur receptionisten höjer en liten, liten aning på ena ögonbrynet. Det är nämligen hans sätt att markera att han hört klagomålet. ”Sorry madam/sir, happens all the time”.
Gilla läget eller åk hem, typ.
Den varierande dagsformen hos hissarna gör att man får många tillfällen att beundra Adelphis vackra trappor under besöket. Konditionen är också avsevärt bättre när man lämnar än när man kom.
Hotellet lever helt uppenbart på den glans det en gång hade, då när John Lennons mamma fortfarande skötte städningen. Sedan hon slutade är det mest nostalgi och myter som får omvårdnad. Det enda man uppdaterat kontinuerligt och ordentligt är prislistan, på den fronten är man faktiskt till och med före sin tid.
Med detta sagt är det bara att konstatera; Adelphi Hotel är en attraktion som gör sig bäst på bild. Där gör det sig å andra sidan fantastiskt bra!
Liverpool - MFF
Men tillbaka till fotbollen, det var ju därför vi åkte till Liverpool.
När – inte om – LFC tar emot MFF på Anfield kommer det att bli magiskt! ”You’ll never walk alone” kommer att dåna ut från läktarna och då reser sig inte bara publiken utan också håret på armarna hos envar som är på plats, det vågar jag lova. MFF-hymnen är svulstig och mäktig, men frågan är om inte Livepools är strået vassare… ja, jag vet att det är som att svära i kyrkan, men när jag stod där på Anfield så kändes det faktiskt så.
Såklart är det en annan sak himma. När MFF-hymnen trummar igång i vår himmelsblå borg och vi stämmer upp, då kommer öronen på både LFC och deras supportrar att implodera. I oss får de en värdig motståndare på läktarna.
Att höra Liverpoolsupportrarna sjunga ”Steeeven Gerrard, Gerrard” – för så klart är han vid det laget tillbaka från utflykten till det stora landet i väster – och svara ända från tårna med ”Guillermo Moooooolins, sha la, la la la la” – för så klart är han vid det laget på väg tillbaka i truppen – är ett drömscenario som det är fritt fram att visualisera när Götene är nästa måstematch.
Hur det kommer att gå mot Liverpool? Svårt att säga i nuläget, men hittills har de haft det trögt i EL och inte imponerat. De är inte målfarliga, spelade oavgjort (1-1) borta mot Bordeaux, fick samma resultat hemma mot Schweiziska Sion och även i hemmamatchen mot Rubin Kazan. I går spelade de borta på ryska Rubin Kazans splitternya arena och lyckades vinna med 1-0.
Men det spelar ingen roll, i drömmarnas värld kan man ohämmat ta ut alla segrar i förskott, så självklart vinner vi!
Veckans låt
håller oss kvar i drömmen, lyssna och njut av något av det vackraste som någonsin skrivits, John Lennons Imagine
I dag…
… för tre dagar sedan spelade vi i Ukraina och frågan om varför det finns krig på jorden blev besvarad. Frågan om vad som kan bidra till att det slutar vara krig på jorden blev också besvarad. Spela fotboll! Gör mycket annat också, men spela framför allt fotboll.
… är det Gustav Adolfs dagen. Inte många vet mer än att Gustav Adolf gett namn åt ett torg i Malmö och man kan ju fråga sig vad det ska vara bra för. Hans främsta meriter handlade ju om krig och vem vill bli påmind om det? Både dagen och torget borde döpas om!
… är det även J-Dagen. Alltså den dag då julölet traditionsenligt lanseras av bryggerierna i Danmark (Falcon har hakat på den traditionen, till FFF’s glädje får man förmoda) så den som behöver ytterligare hjälp på traven in i drömmarnas land kan ju alltid ta en tur över sundet.
Framåt Malmö - gör det i Götene!